Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreaturspremiering —Nötkreatursskötsel
99
Hondjurens brunst, som varje gång varar
24—36 tim., uppträder med 3—4 veckors
mellanrum, om dräktighet ej inträtt
(understundom även i början av dräktighetsperioden). De
unga hondjuren (kvigorna) betäckas f. ggn
mellan och 2 års ålder, beroende på
utvecklingen. Dräktighetens längd är 9 mån.
(285 dagar), och då korna i regel betäckas
på nytt inom 3 månader efter kalvningen,
kommer en ko normalt att kalva vid samma
tid årl. I regel behållas kor till högst 12—15
års ålder. — Genom n. i dess egentliga
betydelse avser man att förbättra de ärftliga
anlagen hos husdjuren. Detta sker genom att
till fortplantning utvälja de djur, som kunna
anses ha de bästa ärftliga anlagen för goda
bruksegenskaper. Avelns arbetsmetoder gå ut
på: A) Att erhålla säkrast möjliga uttryck för
de enskilda djurens bruksegenskaper. Genom
kontrollföreningar (se d. o.) kontrolleras
kornas mjölkavkastning och mjölkens fetthalt.
B) Att konstatera var dessa egenskaper visa
säkraste nedärvning. C) Att under urval
ordna parningarna så, att de bästa
kombinationerna av ärftliga anlag erhållas och att dessa
kombinationer vid fortsatt fortplantning i
möjligaste mån bibehållas.
För att uppnå de i punkt B och O
uppställda målen underkastar man avelsdjuren
bedömning och urval, som kan genomföras
efter följ, väsentligen olika principer: 1)
Bedömning av de enskilda djurens individuella
egenskaper och urval av de bästa till avel.
Man utgår då ifrån att de djur, som själva
framvisa de bästa bruksegenskaperna, ha
större sannolikheter för att även i ärftligt
hänseende vara goda. I stort sett är detta
riktigt, men på grund av ärftlig klyvning
(jfr Ärftlighet) och olika yttre
omständigheters starkt modifierande inflytande är
denna metod mycket osäker. 2) Säkrare blir
denna metod, om den kombineras med a
n-bedömning. Denna har länge använts i
den formen, att föräldrarnas och även
anför-äldrarnas individuella egenskaper lagts till
grund för bedömningen. 3) Säkraste
resultatet erhålles genom
avkommebedöm-ning och urval till avel av de djur, som
lämna den bästa avkomman. På grund av
nötkreaturens långsamma tillväxt och ringa
avkomma kan dock denna metod endast i
begränsad omfattning tillämpas. Djur, som
lämnat dålig avkomma, böra uteslutas från
vidare avel. Särskilt stor omsorg måste
nedläggas på urvalet av handjur, och pålägg
av avelstjurar bör om möjligt göras först
sedan deras föräldrar visat sig som goda
avels-djur. I de flesta fall torde
avkommebedöm-ningen få tillämpas i kombination med
an-bedömningen. För att tillgodogöra sig avelns
resultat brukas fortgående korsning (se
d. o.) och för att trygga beståndet av
erhållna goda kombinationer renavel,
släkt-skapsavel samt inavel (se d. o.). Genom
urvalsarbetets olika inriktning har man
kommit fram till olika typer och raser; av
särskild betydelse ha i Sverige varit t. ex.
låglands-, rödbrokig svensk och ayrshireraserna.
— Från det allmännas sida understödes
avels-arbetet genom hållandet av konsulenter,
upprättandet av stamböcker, genom
nötkreaturs-premieringar (se d. o.) etc., och på liknande
100
sätt arbeta avelsföreningar för de olika
raserna. Forskningar över avelsfrågor i
samband med mera experimentellt lagt
avels-arbete bedrives av Institutet för
husdjurs-förädling vid Stockholm. C. Hqt.
Nötkreaturspremiering med syfte att verka
för utvecklingen av för olika delar av
Sverige lämpliga nötkreatursstammar börjades
1882 av Skaraborgs läns hushållningssällskap
enl. av kapten Sigge Flach uppställda
grunder (»Skaraborgssystemet»), vilka i huvudsak
bibehållits i av K. m:t fastställda
reglementen (nu gällande av 15 juni 1922 och 12 juni
1925). Sedan 1892 har statsanslag utgått
till n. Varje hushållningssällskaps område
utgör ett premieringsdistrikt. N. sker vid
pre-mieringsmöten; särskild tjurpremiering el.
tjurbesiktning får anordnas inom del av
distriktet, där premieringsmöte under året
ej hålles. Bedömningen sker enl. en
poängskala, upprättad med hänsyn till
djurens härstamning, yttre form och
mjölkavkastning. Premierna utgöras av
penningpris (få endast tilldelas tjurföreningar och
medlem av tjur- eller kontrollförening,
brukande högst 40 har odlad jord) samt diplom
(blott för tjurar) och extrapris. För varje
godkänt hondjur utdelas frisedel, gällande
som språngsedel för betäckning av premierad
tjur. Stambokföring sker i samband med
premiering. H. J. Dft.
Nötkreatursskötsel är vid sidan om
åker-och skogsbruk det svenska jordbrukets
viktigaste inkomstkälla genom avsättning av
levande djur (till en ringa del dragare, oxar),
kött, mjölk och mjölkprodukter. Av stor
betydelse är även djurens spillning, som utgör
det mest använda gödselmedlet. Mjölk- och
köttproduktion ha nu blivit n:s huvudsakliga
ändamål, och arbetet på djurstammarnas
förädling inriktas på utvecklingen av djurens
anlag i dessa båda riktningar. Man skiljer
därför mellan mjölk- och
gödboskaps-raser. I de skandinaviska länderna, där
gödning förekommer huvudsaki. av kalvar
och som mjölkkor misslyckade el. förbrukade
djur, hållas numera så gott som uteslutande
mjölkraser. I Sverige äro fjällrasen (se
F j ä 11 b o s k a p) och rödkullerasen
(seRödkullig boskap), svensk röd
och vit boskap (se d. o.) och svensk
1 å g 1 a n d s b o s k a p (se d. o.) de viktigaste.
För fortgående förädling av dessa raser verka
särskilda avelsföreningar (sed.o.). Den
stora framgång, som under senare årtionden
visat sig hos nötkreaturen genom ökad
kroppsstorlek, snabbare tillväxt och ökad
mjölkavkastning, har ernåtts dels genom planmässigt
avelsarbete, dels genom att ungdjuren
användas till avel först sedan de nått en starkare
kroppsutveckling, dels genom rikligare och
efter produktionssyftet bättre avpassad
utfodring (se Betesfodring och
Utfodring). För att skaffa tillgång på
framstående tjurar av ren ras särskilt för de smärre
jordbruken verka tjurföreningar; för
kontroll av kornas avkastning till ledning
vid urvalet av avelsdjur och för beräkning av
fodrets lämpligaste mängd och
sammansättning arbeta kontrollföreningar (se
d. o.). Viktiga förutsättningar för en
framgångsrik n. äro även, att goda hygieniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
