Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Objektglas - Objektiv - Objektiv (fysik) - Objektivation - Objektivdiopter - Objektivism - Objektivmikrometer - Objektivprisma - Objektiv rätt - Objektskatt - Objets d’art - Oblast - Oblat - Oblater - Obligat (musik) - Obligat (botanik) - Obligation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113 Objektglas-
Objektglas, se Mikroskopisk teknik.
O’bjektiv (jfr Objekt), saklig, utan
hänsyn till personligt tycke, opartisk, verklig.
— Objektivitet, egenskapen att vara
objektiv. 1. (Filos.) Hörande till objektet;
oberoende av subjektet. — Motsats:
subjektiv. — Objektiv ande, se H e g e 1,
sp. 740. G. O-a.
2. (Gramm.) Som hör till objektet i en
sats. Nyttjas om en art av predikatsfyllnad
el. predik ativ (se d. o.), näml, den, som
hänför sig till objektet, t. ex.: »man målade
planket rött», »man kallade barnet Erik»;
även prepositionsuttryck räknas hit: »man
valde honom till konung». I språk med
utpräglad kasusböjning rättar sig den objektiva
utbildningen efter objektet: lat. »regem
ali-quem creare», ty. »man nannte ihn Friedrich
den Grossen». N. Sv-g.
Objektiv, fys., system av linser. Se
Fotografiska objektiv, Kikare och
Mikroskop.
Objektivatiön, filos., övergång till objektiv
verklighet. Jfr S c h o p e n h a u e r. G. O-a.
Objektivdiopter, astron., se D i o p t e r 2.
ObjektivVsm (jfr Objekt), filos.,
motsatsen till subjektivism (se d. o.) i dess olika
betydelser.
Objektivmikrometer, fys., se Mikroskop.
Objektivprisma, prisma, som placerats
framför objektivet. Medelst o. kan på en
fotografisk plåt avbildas ett betydande antal av de
stjärnor, vilkas ljus passerar genom
objektivet. K. Lmk.
Objektiv rätt kallas rättsordningen själv el.
sammanfattningen av de gällande
rättsreglerna, tänkta som bestämningsgrunder för
mänskligt handlande (norma agendi).
Motsatsen härtill är subjektiv rätt,
varmed förstås den makt, som tillkommer någon
i och med rättsordningens konkreta
förverkligande, vare sig denna makt har karaktären
av blott en allmän och obestämd
handlings-makt (facultas agendi), subjektiv rätt i
egentlig mening, el. av individualiserad, d. v. s.
till riktning, omfång och innehåll konkret
bestämd makt, subjektiv rättighet. Se vidare
C. A. Reuterskiöld, »Grunddragen av den
allmänna rätts- och samhällsläran» (1912). Rid.
Objektskatt, (direkt) skatt, som utgår i
förhållande till visst skatteobjekts skattevärde,
oavsett ägarens personliga skatteförmåga. På
grund av det reella underlaget nyttjas
stundom uttrycket realskatt (motsatt
personalskatt). Objektskatterna kunna indelas i
förmögenhetsskatter (sed. o.),
avkastningsskatter (se
Fastighetsbe-villning, Fönsterskatt,
Grundskatt, Kommunalskatt samt Skatt)
och omsättningsskatter ävensom d
i-rekta konsumtionsskatter (se
Ko n s um tion s s k a 11). I nu gällande
svenska skattelagstiftning äga o. långt
mindre betydelse än tidigare utom såsom
omsättningsskatter (se Arvsskatt, Lagfart
och Stämpelmedel). Den moderna
inkomstbeskattningens brister ha dock
framkallat strävanden att öka anlitandet av o.,
så vid förarbetena till 1928 års
kommunalskattereform. Vid dess antagande uttalade
sig riksdagen för kombination av allmän
kommunal inkomstskatt med o. på fastighet och
Obligation 114
näring (objektskattesystem, i
motsats mot nu gällande garantiskattesystem;
jfr Kommunalskatt). E. F. K. S-n.
Objets d’art [åb^ä’ dä’r], fr., konstföremål;
alster av konsthantverk och konstindustri, i
synnerhet sådana med anspråk på ovanligare
värde.
Oblast [å’blastj], ry., distrikt, område. O.
förekommer nu dels som beteckning på större
geografisk-ekonomiska enheter, dels ingår
det i beteckningen för huvudsaki. av
främmande folkslag bebodda autonoma områden.
I det förrevolutionära Ryssland var o.
benämning dels på några större administrativa
enheter, dels på vissa avlägsnare provinser.
Oblät (lat. oblätum, eg. det framsatta, det
offrade, offer). 1. O. betecknade urspr. det
framsatta brödet, som de första kristna
medförde till sina kärleksmåltider. Det blev
sedan och är alltjämt benämning på de små
runda, tunna, med korset eller annan religiös
bild stämplade vita kakor av ojäst vetedeg,
som utdelas i nattvarden; jfr H o s t i a.
2. (Farm.) Mycket tunna, av ojäst vetedeg
framställda, runda, grunt skålformiga
bildningar, vilka begagnas till att omsluta
pul-verformiga medikament för intagning.
3. O. kallades även de tunna och runda
degkakor, som förr nyttjades till försegling
av brev (m u n 1 a c k).
4. (Jur.) Se Avtal, sp. 621.
Oblater (lat. obläti, fem. oblätae), »de (åt
Gud) offrade», inom katolska kyrkan
beteckning urspr. för barn, som av sina föräldrar
bestämts för klosterlivet, senare på i kloster
levande personer av lekmannastånd. O. kalla
sig även medlemmar (manliga och kvinnliga)
av flera religiösa sällskap. J. P.*
Obligat, mus., oundgänglig stämma
(motsats: ad 1 i b i t u m); vanl. stämma, som
behandlas solistiskt (konserterande, ej
ackompanjerande). — Obligatviolin, en
vio-linstämma, som ej kan undvaras i en
komposition. Förekommer särskilt i solosånger med
ackompanjemang av piano eller orgel med en
tillagd violinstämma. — Obligat re c
i-tativ, se Recitativ.
Obligat, bot., se Parasiter.
Obligation (lat. obligätio, förbindelse),
förbindelse, förskrivning, förpliktelse.
1. O. i juridisk mening betecknar den mot
en fordran svarande förpliktelsen, någon gång
hela rättsförhållandet mellan borgenär och
gäldenär i dess sammanfattning av rätt och
plikt. Förpliktelsen går ut på att prestera
något till annan (borgenären) eller,
såsom det ock kan sägas, handla på visst sätt
mot denne. Man brukar skilja mellan
obligatorisk rätt el. fordran (se d. o.; rätt till
viss annan persons, gäldenärens,
handling) och s a k r ä 11 (rätt att med andras
uteslutande förfoga över ett kroppsligt ting). —
Ett framträdande moment i o. är borgenärens
tillgång till laga rättsmedel för att uttvinga
handlingen av gäldenären. Dock finnes denna
egenskap fullständigt allenast hos de
fullgiltiga o., ej hos de s. k. naturliga (se
Naturlig förpliktelse). — En o:s innehåll
kan vara positivt el. negativt, d. v. s.
innefatta skyldighet att antingen utföra el.
underlåta något. O. av det förra slaget äro
de viktigare, och av dem äro åter mest
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
