Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanien - Litteraturanvisningar - Ocean island, Banoba, Paanapa - Oceanlinjer - Oceanografi, Djuphavsforskning, Havsforskning, Havsundersökning - Oceanografiska institutet - Oceanus - Oceller - Ochino - Ochoa, Eugenio de - Ochotsk - Ochotska havet, Tungusiska el. Lamutiska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Ocean island—Ochotska havet
132
lace, »Australasia» (1883); W. T. Brigham,
»Index to the islands of the Pacific» (1900);
V. A. Krämer, »Hawaii, Ostmikronesien und
Samoa» (1906) och »Palau» (1918); B.
Thomson, »The fijians» (1908); P. Marshall,
»Ocea-nia» (»Handbuch der regionalen Geologie»,
VII, 1911); P. S. Allen, »Stewarfs handbook
of the Pacific islands» (1922); B. Mörner,
»Söderhavet» (1923); J. D. Rogers, »Historical
geography of the British dominions», 6 (2:a
uppl., utg. av R. N. Kershaw, 1925); F.
O’Brien, »Mystiska öar i Söderhavet» (1926),
»Vita skuggor på Söderhavet» (1927) och
»Solskensöar i Söderhavet» (1928); E.
Hamnström, »De geografiska upptäckarbragderna
genom tiderna» (2 dir, 1927—28); P.
Privat-Deschanel, »Océanie» (i »La géographie
uni-verselle», bd 10, 1930; med bibliogr.). — Se
även litt. till art. Melanesier.
Ocean island [åu^on äPlend], B a n o b a,
Paanapa, ö i britt. Gilbert and Ellice
islands colony (se d. o.); 25 kvkm, 2,467 inv.
(1927), därav 113 européer och 456 asiater.
Rik på råfosfat, som brytes i stor skala.
Oceanlinjer. Såsom o. betecknas i allm. de
trafikleder, vilka överkorsa de stora
oceanerna och vilka upprätthållas medelst
snabbgående passagerar- och fraktfartyg med
reguljära avseglingar. Den reguljära
oceantrafiken tog sin början på 1840-talet över
Nordatlanten men omfattar numera
sjöförbindelser även över de övriga världshaven.
Förutom under Atlantlinjer (se d. o.)
nämnda o. märkas följ.: engelska: Peninsular
& oriental steam navigation co. (Indien),
British India steam navigation co. (Indien,
Australien), Ocean steamship co. (Östasien);
tyska: Südamerikanische
Dampfschiffahrts-Gesellschaft (Sydamerika),Deutsche Ost-Afrika
Linie (Östafrika); franska: Messageries
mari-times (Nord- och Sydamerika, Australien,
Indien), Compagnie générale transatlantique
(Amerika); nederländska:
Nederlandsch-ame-rikaansche stoomvaart-maatschappij
(Nordamerika), Koninklijke nederlandsche
stoom-boot maatschappij (Centralamerika,
Västindien); italiensk: Navigazione generale
ita-liana (Nord- och Sydamerika, Indien, Kina);
dansk: A/S Det ostasiatiske kompagni (Asien,
Afrika, Centralamerika); japanska: Nippon
yusen kaisha (Europa) och Osaka shosen
kaisha (Amerika).
De största svenska o. äro: a.-b. Svenska
Amerika linien (Nordamerika), a.-b. Svenska
ostasiatiska kompaniet (Indien, Kina, Japan),
Rederi-a.-b. Transatlantic (Sydafrika,
Australien, Nordamerika), Rederi-a.-b. Nordstjernan
(Sydamerika, n. och s. pacifikkusterna). Ax. L.
Oceanografi, Djuphavsforskning,
Havsforskning,
Havsundersök-n i n g, den del av hydrografien, som
behandlar haven, deras morfologi, batymetri
(djupförhållanden), vattencirkulation, vattnets
kemiska och fysiska beskaffenhet, särskilt
salt-halt och temperatur, samt organiska liv. Se
Djuphavsdjur och Havsforskning.
Bland nya metoder av epokgörande betydelse
för o. märkes ekolodningsmetoden (se
Lödning), möjliggörande större snabbhet och
därmed större täthet, varigenom kännedomen
om havens djupförhållanden mycket ökats.
Även må nämnas tyngdkraftsmätningar från
undervattensbåtar. Till de äldre
internationella sammanslutningarna (om Institut
océa-nographique se Oceanografiska
institutet) ha kommit den oceanografiska
associationen inom Internationella unionen
för geodesi och geofysik samt kommissionen
för Medelhavets undersökning. I Sverige ha
de av F. L. Ekman började, av O. Pettersson
och F. G. Ekman fortsatta undersökningarna
av de Sverige omgivande haven fortsatts,
sedan 1901 under ledning av Svenska
hydrogra-fisk-biologiska kommissionen (se d. o., även
för hit hänvisad art. Hydrografiska
konferenser samt om svenska
hydrografiska undersökningar i Östersjön, Kattegatt
och Skagerak). — Litt.: O. Krümmel,
»Handbuch der Ozeanographie» (2:a uppl., 2 bd,
1907—11); A. Defant, »Dynamische
Ozeanographie» (1929). A-l W-n.
Oceanografiska institutet (Institut
océano-graphique), i Monaco, grundat av furst Albert
I 1899, består av vetenskapsmän från alla
kulturländer. Under O:s förvaltningsråd lyda
det liknämnda forskningsinstitutet i Paris
samt Oceanografiska museet i
Monaco, invigt 1910. Det har närmast till
ändamål att inrymma de samlingar av de olika
havsdjupens organismer, som upphämtats
under de expeditioner Albert I sedan 1885
företagit på haven v. och n. om Europa och Afrika.
I understa våningen finnas akvarierna,
lokalerna för konserveringsarbetena och
laboratorier för utländska lärde, övre våningarna
upptagas av utställningssalar för havsfloran
och havsfaunan (den sistnämnda i synnerhet
rikt företrädd) samt prov på hydrografiska
instrument, fångstapparater, kartor, grafiska
tabeller, fotografier m. m. (A-I W-n.)
Oce’anus, se O k e a n o s.
Oceller. 1. (Zool.) Två olika ögontyper hos
de ryggradslösa djuren, näml, dels de hos
tusenfotingar, spindeldjur och insekter
förekommande enkla ögonen, punktögon, dels
de enkelt byggda, pigmenterade »ögonfläckar»
med el. utan linsanordning, som finnas hos
t. ex. många maneter och medusor. Som o.
betecknas också de ögonliknande fläckarna
på fjäderdräkten av vissa fåglar. T. P.
2. (Bot.) Cellgrupper el. enstaka, stora
celler i epidermis på bladens översida med klart,
ljusbrytande innehåll och utåtvälvd yttervägg.
De anses vara lokala sinnesorgan för
Ijus-perception. G. L-m.*
Ochino [åki’nå], se O c c h i n o.
Ochoa [åtjå’a], Eugenio de, spansk
författare (1815—72), särskilt bekant genom sina
många antologiska verk och sin mycket
spridda, 1840 påbörjade »Coleccion de los
mej ores autores espanoles» (50 bd).
Ochotsk [a^å’tsk], hamnstad i Fjärran
österns område, vid floden Ochotas mynning
i Ochotska havet; omkr. 700 inv. Fiske;
pälsvaruhandel.
Ochotska havet [al^tska-], Tungusiska
el. L a m u t i s k a havet, randhav av Stilla
havet vid Asiens n. ö. kust, skilt från Stilla
havet av Kamtsjatka och Kurilerna i ö., av ön
Hokkaido i s., av ön Sachalin i s. v. från
Japanska havet, med vilket O. förbindes v. och
s. om denna ö genom Tartar- och La
Pérouse-sunden. Största djup 3,847 m. Stark
isläggning, särskilt vid n. och v. kusterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
