Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ocker - Ockerlagen el. Prisockerlagen - Ocklusion - Ockra - Ockult - Ockultism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ockerlagen—Ockultism
135
gränsen var alltför stel och mekanisk; i tider
av penningknapphet kunde den icke
upprätthållas och åsidosattes ganska öppet. Med
den ekonomiska liberalismens genombrott i
mitten av 1800-talet kommo dylika
bestämmelser att även principiellt ogillas, och de
avskaffades i många länder helt, tidigast i
England (1854). Alltjämt bestå sådana
ränte-maxima med begränsat tillämpningsområde i
åtskilliga länder, t. ex. Frankrike och flera
av staterna i U. S. A. I Sverige upphävde» det
legala räntemaximum delvis 1864 och
fullständigt 1907. Efter frigivande av räntan fann
man snart, att därigenom möjliggjorts grova
missbruk, i synnerhet där möjligheterna att
erhålla kredit voro bristfälligt organiserade.
Härav föranleddes snart en ny restriktiv
lagstiftning. Denna har i England närmast
inriktats på att genom anmälningsskyldighet
och registreringstvång söka begränsa
rörelsefriheten för yrkesmässiga penningutlånare. I
Tyskland har lagstiftningen (särskilt från
1880) tagit sikte på att hindra sådana
transaktioner, som innebära oskäligt utnyttjande av
en ekonomiskt svagare medkontrahent. Man
har därvid funnit, att i realiteten enahanda
övergrepp som vid beviljande av kredit
förekomma även vid andra ekonomiska
uppgörelser, t. ex. köp el. försäljning av varor till
oskäligt låga el. höga priser och uthyrande
av lägenheter mot oskälig hyra. Vidare har
man, enär o. ofta bedrives yrkes- el.
vane-mässigt, ansett sig böra rikta särskilt stränga
bestämmelser mot denna farliga form av
social parasitism. Den tyska lagstiftningen har
tagits till mönster i flera andra länder, i
någon mån även Sverige.
Här gälla f. n. (1931) bestämmelser om
straff för o. enl. lag 14 juni 1901, vilken
endast avser kreditocker (se d. o.);
civilrättsliga påföljder av o. regleras i 1915
års avtalslag §§ 31, 36 och 37, vilka äro av
allmännare syftning och omfatta även s. k.
sak ock er (se d. o.). Om ockerliknande
avtal ang. bärgarlön (se d. o.) finnas
särskilda regler. — I avtalslagen § 31 stadgas,
att om någon har begagnat sig av annans
»trångmål, oförstånd, lättsinne el. beroende
ställning» i förhållande till den förre till att
taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i
uppenbart missförhållande till det vederlag,
som må ha blivit erlagt el. utfäst, el. för
vilka något vederlag icke skall utgå, skall
rättshandling, som sålunda tillkommit, icke
vara gällande mot den förfördelade. För
ogiltighet av en överenskommelse om viss ränta,
hyra, köpeskilling el. dyl. är det alltså icke
nog, att denna är till beloppet uppenbart
överdriven; därtill måste komma någon av de
angivna särskilda omständigheterna hos
låntagaren, hyresgästen el. köparen o. s. v.
Ogiltighet drabbar i sådant fall en ränteutfästelse
över huvud, alltså icke blott till den del, som
den överstiger det skäliga; däremot kvarstår
skyldigheten att till ockraren återgälda det
försträckta kapitalet (huvudstolen). I
avtalslagen §§ 36 och 37 stadgas, att under vissa
förutsättningar utfäst vite för underlåtenhet att
fullgöra en åtagen förpliktelse kan av
domstol nedsättas, därest denna påföljd (utan att
vara hänförlig under § 31) skulle befinnas
uppenbart obillig; avtal om förverkande av
136
pant på grund av underlåten betalning (lex
commissoria) är ogiltigt. — Straff jämlikt
1901 års lag inträder endast i en mindre
grupp av de berörda fallen, näml, då någon
vid försträckning av penningar el. vid
beviljande av anstånd med betalning av gäld
(oavsett huru den uppkommit, t. ex. såsom
köpeskilling) begagnat sig av annans trångmål,
oförstånd el. lättsinne till att taga el. för sig
el. annan betinga förmögenhetsförmåner, vilka
märkligen överstiga vad som efter
omständigheterna kunde anses utgöra skälig ränta,
ävensom för s. k. efterocker. Av denna formulering
framgår, att någon oskälig ränta icke behöver
vara gulden; det är nog, om den blivit utfäst.
Straffbar är ej blott försträckningsgivaren
själv utan ofta även en mellanhand. Straffet
(böter el. högst ett års fängelse) är vid
jämförelse med utländska föreskrifter
anmärkningsvärt lågt. På grund av bevisningens
svårigheter torde alltför många fall av ocker
undgå näpst. R. B-l.
Ockerlagen el. Pris ockerlagen kallas
i svensk lagstiftning en 19 juni 1917 given
lag »med vissa bestämmelser mot oskäliga
pris under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden» ävensom dennas
efterföljare, lagen 28 febr. 1921 »med vissa
bestämmelser mot oskäliga pris». Med febr.
1923 upphörde den senare lagen att gälla.
Lagarna voro riktade mot oskäligt fördyrande
av vissa varor och beläde dylikt med straff
och ersättningsskyldighet el. ock
inskränkning i näringsfrihet. C. G. Bj.
Ocklusiön, förmåga hos metaller o. a.
kroppar att upptaga (absorbera) gaser.
Upptäcktes av Th. Graham omkr. 1860; nu även
benämnd s o r p t i o n. Omfattar dels gasens
verkliga lösande, dels dess bindande på
kroppens yta (adsorption). Smälta metaller
(silver, koppar) lösa rikligt syre, fasta metaller
mindre rikligt (palladium, tantal lösa dock
stora, med temp. avtagande mängder vätgas;
lösligheten ökar vanl. med temp.).
Adsorp-tionen är särskilt märkbar, då metallen har
stor yta (platina-, palladiumsvamp);
praktisk användning av metallbeläggning i
vakuumrör för upprätthållande av högvakuum
(»Clean-up»). C. B.
Ockra kallas ett flertal i naturen
förekommande jordfärger. De utgöras av porösa,
avfärgande leror (aluminiumsilikater), som på
olika sätt färgats av järnoxider el.
-hydroxi-der. Alltefter färgnyansen kallas de g u
1-ockra, brun ockra, röd ockra etc.
Vid upphettning mörkna o. och kallas då
brända ockror. I. B.
Ocku’lt, hemlig, se O c k u 11 i s m.
OckultFsm (av lat. occu’ltus, dold, hemlig),
tron på ockulta, för den vanliga
erfarenheten otillgängliga och för vetenskapen hittills
oförklarliga företeelser; forskning, som
sysslar med ockulta fenomen (telepati,
klärvoa-jans, uppenbarelser genom medier o. s. v.).
De ockulta företeelserna ha varit kända hos
alla folk. Hos primitiva folk ha de vanl.
avsiktligt framkallats av andeskådare och
medicinmän. I de högre religionerna, särskilt i
Indien men även inom den hellenistiska
mystiken och islam, har förmågan att behärska
de ockulta fenomenen ofta betraktats som en
följd av mystikerns andliga övningar.
Lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
