Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ockultism - Ockupation - O’Conaire, Pádraic - O’Connell, Daniel - O’Connor, släkt - O’Connor, Feargus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Ockupation—O’Connor
138
nande vägar beträder teosofien. Den kritiska
vetenskapen har i allm. ställt sig helt
avvisande mot o. Under 1800-talets senare hälft
har dock en experimentell undersökning av
de ockulta fenomenen igångsatts av
vetenskapliga forskare. Den vetenskapliga o.
kallar sig pa r a p sy k o lo gi el. m e t a p s
y-k o 1 o g i. Frågan om företeelsernas äkthet
har särskilt tagits upp i England av Society
for psychical research, sedan 1882. Ehuru de
flesta psykologer alltjämt torde betrakta de
ockulta fenomenen som verk av
självsuggestion under särskilda psykiska
undantagstillstånd, synes ett växande antal forskare
(Bergson, Driesch, Oesterreich, Mc Dougall
o. a.) anse, att åtm. vissa av de omstridda
fenomenen röja sidor av vår naturliga
psyko-fysiska utrustning, som hittills äro okända
el. outforskade. Jfr även Spiritism.
Litt.: M. Dessoir, »Vom Jenseits der Seele»
(5:e uppl. 1920); A. F. Ludwig och R.
Tisch-ner, »Geschichte der okkultistischen
For-schung» (2 bd, 1922—24); K. T. Oesterreich,
»Der Ockultismus im modernen Weltbild»
(3 :e uppl. 1923); Society for psychical
research, Proceedings (1882 ff.; till 1930 41
bd). T. A-æ.
Ockupation (av lat. occupäre, taga i
besittning), omhändertagande (jfr Besittning);
folier., besittningstagande av ett område;
särskilt militärt besättande av ett utländsk stat
tillhörigt område under krig el. i samband
med ett fredsslut. O. av obebodda el. av
ociviliserade folk bebodda områden medför
övertagande av statsmyndigheten där och plägar
åtföljas av notifikation till intresserade
makter. Om o. i betydelsen besättande under krig
av fientligt område se Lantkrigsrätt.
O. kan även förekomma i kraft av
fredstrak-tatsbestämmelser för viss tid efter
fredsslutet, t. ex. som garanti för utbekommande av
krigsskadestånd eller för uppfyllande av andra
fredsvillkor. Efter fransk-tyska kriget 1870
—71 höll sålunda Tyskland flera år vissa
franska landsdelar ockuperade, och efter
världskrigets slut vidtog o. genom franska,
engelska, belgiska och (en kortare tid)
amerikanska trupper av de tyska Rhenländerna
(jfr Tyskland, historia). — Verb:
Ockupera. V. S-g.
0’Conaire [åkå’nire], P ä d r a i c, se I r
i-ska litteraturen, sp. 715.
O’Connell [åukå’nl], Daniel, irländsk
folkledare (1775 ®/8—1847 15/8). Tillhörde en
gammal keltisk hövdingesläkt, av vars medl. flera
på 1700-talet voro
krigare i fransk tjänst.
O. blev 1798 advokat
och vann som sådan
välförtjänt rykte för
grundlig sakkunskap
och medryckande
vältalighet. Han
uttalade sig redan 1800
skarpt mot unionen
mellan Irland och
Storbritannien och
framträdde några år
senare som politisk
folkledare med syfte
att samla alla Irlands katoliker till en stor
sammanslutning, som skulle kunna med
lag
liga medel av de politiska partierna i
England tilltvinga sig genomförande av
katolikernas emancipation o. a. irländskt
nationella krav. 1824 övertog han ledningen av
den året förut bildade s. k. katolska
associationen och skapade av denna en jättelik, över
hela Irland förgrenad, nationell, demokratisk
och religiös sammanslutning. Dess makt och
inflytande visade sig tydligt i samband med
parlamentsvalet i grevsk. Clare 1828. Ehuru
O. som katolik ej kunde få säte i
parlamentet, uppställde han sig som kandidat för
grevskapet och gick genom prästernas och
böndernas hjälp med seger ur striden. I London
fruktade man nu utbrottet av ett uppror på
ön och sökte avvända stormen genom
emanci-pationsakten av 1829, som för katolikerna
öppnade tillträde till parlamentet och nästan
alla statsämbetena (se Emancipation
s-akten). O., som 1830, efter ett nytt val,
tog plats i underhuset, började nu agitera för
upplösning (repeal) av 1800 års union. Han
lät agitationen mestadels vila under
Melbournes båda ministärer, vilka
parlamentariskt voro ganska beroende av O:s och hans
meningsfränders understöd och därför visade
sig tillmötesgående mot Irland. Under den
konservativa ministären Peel (1841—46)
återupptog O. desto ivrigare sin agitation med
stöd av en 1840 stiftad Loyal national repeal
association. 1843 uteblev han fullständigt från
underhuset och höll, biträdd av de katolska
prästerna, en mängd massmöten. Hans
avsikt med dessa »jättemöten» var endast att
skrämma England till eftergift, icke att
framkalla ett borgerligt krig. För några
uttalanden, som ansågos förgripliga, dömdes han
1844 till böter och ett års fängelse, en dom,
som dock överhuset s. å. upphävde på grund
av ett vid processen begånget formfel. Vid
frigivningen var O:s hälsa bruten, och på
Irland hade allt större inflytande bland
massorna vunnits av män, vilka förordade rent
revolutionära medel. O:s politiska roll var
därför nästan utspelad, då han avled. »Life
and speeches of Daniel O.» (2 bd, 1846)
utgavs av sonen John O’C o n n e 11 (1810—
58, parlamentsled. 1832—51 och 1853—57, som
politiker rätt obetydlig), O:s
»Correspon-dence» av W. J. Fitzpatrick (2 bd, 1888).
Litt.: Biogr. av J. A. Hamilton (1888), R.
Houston (1906) och (tysk) A. Zimmermann
(1909); R. Dunlop, »D. O. and the revival of
national life in Ireland» (1900). V. S-g.
O’Connor [åukå’no], gammal irländsk
hövdingesläkt, av vars medl. på medeltiden flera
buro titeln »konung av Connaught». En av
dem, Roderic O. (omkr. 1116—98),
utropades 1166 till »konung över hela Irland»
men erkände, efter några års strider mot
erövraren Strongbow, 1175 engelske konungen
Henrik II som sin länsherre. V. S-g.
O’Connor [åukå’no], F e a r g u s, engelsk
agitator av irländsk börd (1794—1855).
Deltog i upproret på Irland 1797—98, var led. av
underhuset 1832—35 och blev 1838 en av
char-tiströrelsens ledare. Han bidrog väsentligt
till dennas radikalisering, satt 1840—41
häktad för uppvigling till uppror, blev 1847 ånyo
led. av underhuset och framlämnade där 1848
en beryktad jättepetition till förmån för
char-tistkraven (se vidare Ch a r t i s m). O:s
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
