Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O’Connor, Feargus - Octandria - Octans - Octava - Octavia - Octavianus - Octavius, 1. Gnaeus (pretor) - Octavius, 2. Marcus - Octavius, 3. Ganeus (konsul) - Octavius, 4. Gaius - Octocorallia - Octopoda, Octopus - Od (mytologi) - Od (socken) - O. D. - Odal - Odal (Hedmark fylke) - Odalbonde - Odalby - Odalfasta, Odalgods - Odalisk - Odaljord - Odalman - Odalmannen (tidskrift) - Odarslöv - Odda - Odd fellows
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Octandria—Odda
140
födda excentricitet övergick småningom till
fullt vansinne. V. S-g.
Octa’ndria, bot., se Linnés
sexualsystem.
O’ctans, astron., se Oktanten.
Octäva, öppen flöjtstämma i orgeln (vanl.
4 och 2 fot, sällan 1 fot), klingande en el.
flera oktaver högre än principalen.
Oktavstämmorna äro de viktigaste i orgeln. Jfr
Oktav. T. N.
Octävia, romarinnor av släkten O c t
a-v i u s. 1. O., Gaius Octavius’ och Atias
dotter, var förmäld först med konsuln C.
Mar-cellus och efter dennes död med triumviren
M. Antonius. Ilon var en ädel och
godhjär-tad kvinna. Förskjuten av Antonius 32 f.
Kr. för Kleopatra (se d. o. och Antonius,
M.), ägnade hon sig med kärlek och trohet åt
uppfostran av hans barn. Hon dog 11 f. Kr. —
2. O., dotter till Claudius och Messalina, blev
år 53 förmäld med Nero. Om hennes
skilsmässa från honom och död se Nero. Hon är
hjältinnan i det under Senecas namn
bevarade dramat »Octavia». (E. St.)
Octaviänus, se A u g u s t u s.
Octävius, romersk plebejisk släkt. Bland
dess medlemmar märkas: 1. Gnaeus O.,
pre-tor 168 f. Kr. och befälhavare över romerska
flottan, tillfångatog konung Perseus av
Make-donien, blev konsul 165. — 2. Marcus O.,
den föreg:s son, folktribun 133 tills, m.
Ti-berius Gracchus (se Gracchus 2), gjorde
motstånd mot dennes åkerlag och blev
därför på hans tillskyndan avsatt. — 3. G n a
e-u s O. blev konsul 87 f. Kr. och fördrev sin
medkonsul Cinna från Rom. Under det
blodbad, som följde på Marius’ och Cinnas
belägring av Rom, blev han dödad. — 4. G a
i-u s O., pretor 61 f. Kr., ståthållare i
Make-donien 60—59, dog på hemresan i Nola. Med
Caesars systerdotter A tia hade han en son.
sedermera kejsar A u g u s t u s, och en
dotter (se Octavia 1). J. C.*
OctocoraTlia, zool., se Koralld ju r.
Octöpoda, O’ctopus, zool., se Bläckfiskar.
Od, nord, myt., make till Freja (se d. o.).
Od, socken i Älvsborgs län, Gäsene härad,
n. v. om Ulricehamn, på höglandets
sluttning mot Svältorna; 46,54 kvkm, 676 inv.
(1931). Skogs- och bergsbygd, avvattnad till
Nossan och Lidan. 777 har åker, 1,987 har
skogsmark. Ingår i Ods, Molla, Alboga och
öra pastorat i Skara stift, Äs kontrakt.
O. D., se O r p h e i drängar.
Odal (fsv. opal-, jfr Adel), äldre svensk
beteckning för full jordäganderätt., nyttjas
även i samma betydelse som odal jord (se
d. o.). Jfr Allod. (Schg.)
Odal, skogsområde, omfattande Nord-Odal
(500,33 kvkm, 5,419 inv. 1930) och Sör-Odal
(514,91 kvkm, 7,748 inv.) herred i Hedmark
fylke, Norge, kring Glommen och iStorsjöen.
Odalsverk i Sör-Odal var 1739—1835 ett
av Norges viktigaste järnbruk.
Odalbonde, se Bonde, sp. 790.
Odalby, dets. som b o 1 b y, gammal by. Jfr
Avgärd aby.
Odalfasta, Ödalgods, se . O d a 1 j o r d.
OdalFsk (turk, odalik, av oda, rum), en
haremsslavinna. som, då hon fött ett barn
åt sin herre, blir frigiven. I det turkiska
sultanhovet tjänstgjorde dessa slavinnor på sin
Odd fellow-ordens byggnad i Stockholm.
tid även som de förnämare hovdamernas
uppvaktning, och ur deras krets utvalde
sultanerna ofta sina legitima hustrur. G. Rqt.
Odaljord, även, särskilt senare, O d a
1-g o d s, Odalfasta, i allm. fastighet på
landet, som innehas med full, enskild
äganderätt. Denna allmänna betydelse framgår av
följ, i sv. rättskällor förekommande
motsättningar: 1) O. i motsats till
allmän-ningsjord (se Allmänning). 2) O.,
odalgods, odalfasta (1734 års lag
gif-termålsbalken kap. 11 och 15), i betydelsen av
makes eller makas enskilda egendom, i
motsats till båda makarnas gemensamma
egendom. 3) O. i motsats till fastighet, som är
upplåten i förläning (odalfrälse; jfr
Allod). Stundom förekommer o. i betydelsen
av arvejord (se d. o.). (Schg.)
Odalman, odalbonde, fri jordägare.
Odalmannen, tidskrift, utg. 1823—24 av
Hans Järta (se d. o.).
Odarslöv, församling i Malmöhus län, se
I g e 1 ö s a och Odarslöv.
Odda [å’da], norskt herred i Hardanger,
Hordaland fylke, omfattande det för sin
storslagna fjord- och fjällnatur berömda landet
kring inre Sörfjorden (bifjord till
Hardanger-fjorden), bl. a. delar av Folgefonnen i v. och
Hardangervidda i ö.; 908,lo kvkm, 7,705 inv.
(1930). Bebyggelsen är samlad främst i
industriorterna Tyssedal (1,555 inv.) och
Odda (omkr. 3,000 inv.), det senare särskilt
före fabrikernas tillkomst berömt som
turistort. Bland de betydande industriföretagen
märkas O. smelteverk (kalciumkarbid,
cyana-mid, kiseljärn m. fl. elektrokemiska
produkter), Det norske zinkkompani
(elektrome-tallurgiska och elektrokemiska produkter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
