Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oder - Oderint, dum metuant - Oderljunga - Odescalchi - Odessa - Odesymfoni - Odettekamning - Odeum - Odeur - Odhelius, släkter - Odhelius, Johan Lorens - Odhelius, Jonas Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Oderint, dum metuant—Odhelius, J. L.
152
trafiken och minska högvattensskadorna. 0. är
segelbar från Ratibor och kan från Kosel
befaras av fartyg om 400 ton. Jämte segelbara
bifloder och anslutande kanaler, ss.
Klodnitz-kanalen (Kosel—Katowice),
Oder—Spreekana-len och Berlin—Stettiner-Kanal (se d. o.; även
kallad Hohenzollernkanal), bildar O. östra
Tysklands främsta vattenväg (tills. 1,708 km)
och är en viktig godstransportled för Berlin
och Oberschlesiens industriområde. Nya
kanalförbindelser till Elbe och Donau planeras.
— Litt.: »Der Oderstrom» (3 bd, 1896); H.
Lang, »Die Oder» (1925). A-l W-n.
Genom fredsfördraget i Versailles (28 juni
1919) förklarades O. nedanför Opavas inflöde
för internationell farled. Dennas förvaltning
uppdrogs åt en internationell kommission,
O d er ko mm is si o ne n, bestående av tre
ombud för Preussen och ett för var och en
av staterna Polen, Tjeckoslovakien,
Frankrike, Storbritannien, Danmark och Sverige.
Åt Tjeckoslovakien uppläts för 99 år ett
område inom frihamnen i Stettin. (V. S-g.)
O’derint, dum me’tuant, lat., »må de hata,
blott de frukta (mig)»; enl. traditionen ofta
sagt av Caligula (se d. o.).
Oderljunga, socken i Kristianstads län, N.
Åsbo härad, på Sydsvenska höglandets
sluttningar mot Ängelholmsslätten; 108,77 kvkm,
1,816 inv. (1931). Småbrutet skogs- och
myrområde; spridda odlingsbygder. 2,223 har åker,
5,840 har skogsmark. Ingår i O. och Perstorps
pastorat, Lunds stift, N. Åsbo kontrakt.
Odescalchi [ådeskaTki], italiensk furstlig
ätt, omtalad 1290 i Como. Mest bekant är
Benedetto O. (d. 1689), som 1676 blev
påve under namnet Innocentius XI (se d. o.).
Odessa [adjä’sa], stad i sovjetrepubl.
Ukraina, näst Kiev dess största stad, vid
en vik av Svarta havet på en omkr. 40 m
hög platå, som begränsar stäppen mot havet;
420,888 inv. (1926; därav 15,000 utlänningar).
O. är en av Sovjetunionens modernaste och
vackraste städer. Hamnen består av fem större,
väl skyddade bassänger; den är isfri 10—11
mån. Från Feldmanbulevarden (f. d.
Nikola-jevskij) leder en ståtlig stentrappa ned till
hamnen. — över O., Rysslands främsta hamn
vid Svarta havet, gick före världskriget en
kolossal veteexport från det ukrainska
upplandet. Den betydande industrien omfattar
tillv. av livsmedel (sockerbruk m. m.) och
jordbruksmaskiner. Stor juteindustri,
skeppsvarv och järnvägsverkstäder, våg-, kork-,
superfosfat-, tobaksfabriker och garverier.
Saltutvinning i limanerna. — O. har nio
museer och flera bildningsanstalter:
pedagogisk högskola (gr. 1920), medicinskt,
ke-miskt-farmaceutiskt m. fl. institut samt flera
fria forskningsinstitut, teknisk högskola, gr.
1918, musikkonservatorium.
Astronomiskt-jordmagnetiskt observatorium. M.
På platån, där det nuv. O. ligger, fanns ett
turkiskt fäste, som 1789 intogs av ryssar
under franskt befäl. Staden grundades 1794 och
tillväxte hastigt under 1800-talet, särskilt då
O. 1817—59 var frihamn; från 1876 befästes
O. med kustbatterier. Under slutet av
1800-talet var O. ett av centra för den
revolutionära rörelsen, som där 1905 kulminerade
med ett myteri på kryssaren »Potemkin».
Mars 1918 besattes O. av centralmaktstrup-
per, nov. s. å. av de allierade och, sedan dessa
utrymt staden, april 1919 av
bolsjevi-kerna. A. A-t.
Odesymfoni, symfoni med deklamation och
körer. Formen är närmast skapad av
Féli-cien David (»Le désert») på 1840-talet.
Sedan även benämning på symfoni med vokala
partier. T. N.
Odettekamning [ådä’t], se
Håruppsättning, sp. 255.
Odèum, lat. (jfr O d e i o n), kallas stundom
den i medeltida kyrkor vanl. över korskranket
anbragta läktare, varifrån kyrkosången
utfördes. I moderna språk brukar ordet (oftast
under formen odéon) beteckna vissa teatrar,
konsertlokaler o. dyl. (M. Pn N-n.)
Odeur [ådo’r], fr., odör, lukt, doft.
Odhèlius, svenska släkter. Erik
Håkansson O. (1620—66) blev fil. mag. i
Uppsala 1646, var en tid legationspredikant
i Paris, blev 1652 teol. prof, i Uppsala och
1656 teol. dr. Han fick 1662 regeringens
uppdrag att vederlägga de av Johannes Matthiæ
och Terserus framställda dogmatiska
meningarna men hann ej fullborda detta arbete.
Hans son Erik O. adlades 1698 med namnet
Odelstierna (se d. o.). — En Erik
Håkansson O:s halvbror på mödernet,
kyrkoherden Thore Eriksson O. (1612—82),
var farfar till Thore Larsson O. Om den
sistnämnde, hans bror Jonas L. O. och den
sistnämndes brorson Johan Lorens O. se
nedan. En Thore Eriksson O:s dotterson,
kyrkoherden Anders O. (1688—1730), var far till
Anders Odel (sed. o.).
Odhèlius, Johan Lorens, läkare (1737
—1816), brorson till Jonas L. O. Disputerade
under Linné och blev 1757 med. lic. i
Uppsala. 1758—60 var O. fältläkare i
pommerska kriget, blev 1760
med. dr, 1761
hovme-dikus och intendent
vid Djurgårdsbrunn,
1763 »andre medikus»
och 1772 överläkare
för invärtes
sjukdomar vid
Serafimer-lasarettet (till 1813)
samt assessor i
Oolle-gium medicum och
1813 medicinalråd.
Han utförde bl. a.
organisationen av
sjuk-vårdsväsendet vid
amiralitetet i Karlskrona. — O. var specialist
på ögonsjukdomar. Sina flesta medicinska
rön och märkligare operationer, bland vilka
starroperationerna voro mycket berömda,
refererade han i Vet.-akad:s Handl. O. redigerade
de 12 första delarna av Veckoskrift för
Läkare och Naturforskare (1782—93). Led. av
Vet.-akad. (1775). -rn.*
Odhèlius, Jonas Larsson, politiker (1712—
94); jfr släktart.; häradshövding i Stockholms
län 1747—62. O. kom genom besvikelser i
befordringshänseende 1762 i harnesk mot
hattarna, varefter han blev en livaktig
anhängare av mössorna. Han är möjl.
huvudförfattare till den uppseendeväckande
partiskriften »Om anledningen, orsakerna och
af-sigterna med urtima riksdagen 1769» och
spelade såsom bondeståndets sekr. en
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
