- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
185-186

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oidipus - Oidium - Oihonna - Oikonomos, Konstantinos - Oil City - Oil rivers - Oiltransfer - Oisans - Oise (flod) - Oise (departement) - Oite - Ojansuu, Heikki August - Ojetti, Ugo - Ojävig - Ok - Oka, Okka (vikt) - Oka (flod) - Okapi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

Oidium—Okapi

186

Bland romerska skalder har Seneca behandlat
samma ämnen i tragedierna »Oedipus» och
»Phoenissæ» samt i nyare tid Voltaire i
»Oedipe». — Litt.: J. Paulson, »Oidipussagan
i den grekiska tragedien» (1895); C. Robert,
»Oidipus» (2 bd, 1915). A. M. A.*

Oidium, svampsläkte, omfattande
konidie-former av fam. Erysiphaceae. Jfr Mjöldagg.

Oihonna [åjhå’-], i Runebergs dikt »Kung
Fjalar» en av huvudpersonerna, dotter till
Fjalar. Namnet är en variantform till det i
»Ossian» förekommande Oithona.

Oikonomos [ikånå’mås], Konstantinos,
grekisk lärd (1780—1857). Blev 1809 präst i
Smyrna, var 1819—21 präst i Konstantinopel
och vistades som flykting i Ryssland, tills han
1835 kom hem till Grekland. I sina teologiska
och lingvistiska skrifter (samlade i 3 bd 1864
—67) verkade han för nygrekiskans
tillbaka-förande till större likhet med fornspråket (jfr
Nygrekiska språket). J. C.*

Oil City [Æi’1 s?ti], stad i Pennsylvania, U.
S. A., vid Oil creeks förening med Alleghany;
22,075 inv. (1930). Centrum i ett på
1860-talet rikt givande petroleumdistrikt.

Oil rivers [51’1 ri’voz], Nigers deltaarmar, se
Nigeria, sp. 997.

Oiltransfer [ål’lträ’nsfo] (av eng. oil, olja,
och transfer, överföra), fotografisk metod,
medelst vilken en enl. oljepigment- el.
bromolje-tryckförfarandet utförd bild kan överföras,
övertryckas, på ett nytt underlag av rit- el.
akvarellpapper. O. el. transfer kallas
även ett så framställt avtryck. Jfr B r o
m-oljetryck och Oljepigmenttryck. J.H-g.

Oisans [rnazä’], av Romanche genomflutet
vackert dallandskap i Dauphinéalperna, fr.
dep. Isère. Huvudort: Le Bourg-d’Oisans, 30
km s ö. om Grenoble; 2,262 inv. (1926).

Oise [æäz], högerbiflod till Seine i n.
Frankrike; längd 310 km. O. har sin källa på
Ardennernas skifferplatåer i Belgien, rinner
i s. v. riktning förbi La Fère, Chauny,
Com-piègne, Creil och Pontoise och inmynnar i
Seine vid Conflans-S :te-Honorine, 22 km
nedanför Paris. Förnämsta biflod är Aisne (se
d. o.). O. bildar en kanaliserad, livligt
trafikerad vattenväg mellan Parisregionen och de
n. slätterna. Genom Sambre-, O.-Aisne-,
Cro-zat- och Sommekanalerna står O. i
förbindelse med andra flodsystem.

Oise [wäz], dep. i n. Frankrike,
sammansatt av delar av Ile-de-France och Picardie;
5,887 kvkm, 405,971 inv. (1926). O., vars s.
ö. del genomflytes av floden O., är i n. mer
kuperat men f. ö. ett täml. jämnt,
välupp-odlat slättland med inströdda skogstrakter
(mest bekant är Compiègneskogen). Betydande
sockerbetsodling. Industristäder: Creil,
Com-piègne och huvudstaden Beauvais (se d. o.).

Oite [nygrek, uttal iti], bergskedja i
Grekland, från Pindos mot ö. till Lamiaviken, där
den bildar passet vid Thermopyle. På bergets
högsta topp (2,152 m) skall Herakles enligt en
sägen ha bestigit det bål, från vilket han
uppsteg till himmelen. Utgrävningar 1920 ff. på
en av bergets toppar ha bl. a. blottat ett litet
doriskt tempel och en låg mur, omgivande ett
asklager. I detta funnos statyetter med
inskriften »Åt Herakles» ; dennes kult var utan tvivel
förbunden med bål, årseldar på O. Se M. P:n
Nilsson, »Herakles» (i Nord. Tidskr. 1923).

Ojansuu [å’jansö], Heikki August,
finländsk språkforskare (1873—1923). Blev
docent 1903 och adjunkt i finsk filologi 1914
vid Helsingfors univ. samt prof, vid Åbo
finska univ. 1921. O:s arbeten gälla särskilt
finsk dialektologi och ortnamnsforskning samt
beröringarna mellan finska och germanska
språk. 1909 utgav han en undersökning om
Mikael Agricolas språk. H. E. P.

Ojetti [åd^ä’ti], Ugo, italiensk författare (f.
1871). Har som tidningsman gjort vidsträckta
resor, som han skildrat
i ett stort antal böcker
(bl. a. »Scandinavia»,
1899), samt varit
verksam som
konstkritiker och utgivare av
tidskriften Dedalo. O.
är också författare av
ett antal romaner och
berättelser från
samtida italienskt liv (»Il
vecchio», 1898,
»Bonne nomini e
buratti-ni», 1912, »Mio figlio
ferroviere», 1921, »Co-

se viste», 4 bd, 1923—28, m. fl.) av djup
psykologisk blick och glänsande stil. R-n B.

Ojävig, jur., ej jävig (se Jäv). — O j
ä-v i g a m ä n, se God man.

Ok. 1. B ä r o k för människor, efter axlar
och hals format trästycke, vid vars båda
ändar bördan hänges. — 2. Dragok för oxar
fästes vid dragarnas horn medelst
horntömmar och vilar på manken (man kok)
eller mot pannan (p a n n o k). Mankok är
ofta gemensamt för ett dragarpar (par o k)
och uppbär mellan dem redskapets dragstång;
enbetsok är inrättat för anspänning av
draglinor eller skaklar. H. J. Dft.

Oka [å’ka], O k k a, en äldre turkisk
viktenhet, som enligt lag var 400 dirhem (se d. o.)
men har beräknats något olika i skilda
trakter, mestadels = 1,28 kg. O. är fortfarande
det allmännast begagnade viktmåttet i vissa
delar av Balkanhalvön, i Turkiet och Egypten.

Oka [aka’], högerbiflod till Volga, i mell.
Ryssland, rinner i omväxlande ö. och n.
riktning, förbindande svartajordsområdet med
den centrala industriregionen, och inmynnar
i Volga vid Nizjnij-Novgorod; en av
Rysslands viktigaste vattenvägar. Längd 1,550
km, flodområde 241,390 kvkm, segelbar omkr.
1,340 km. O:s biflod Moskva flyter genom
staden Moskva.

Okäpi, Okäpia, släkte av fam. giraffdjur,
omfattar endast en art, O. johnstoni från
Belgiska Kongo, beskriven först 1901 efter ett
material, till vars anskaffning den svenske
löjtnanten i Kongostatens tjänst Karl
Eriksson verksamt bidragit. O. blir 1,5 m lång,
är täml. grovt byggd med bogpartiet något
högre än bakdelen, medellång hals och
spetsigt huvud, som, trol. endast hos hanen, bär
ett par korta, hos yngre djur helt hudklädda
horn. Lättklövar saknas, och djuret är
pass-gångare. Kroppen är brunröd med benen
tvär-strimmiga i svart och vitt. Om levnadssättet
vet man föga. O. bebor n. delen av Belgiska
Kongo och vistas i de täta urskogarna. Ur
systematisk synpunkt är o. av stort
intresse, emedan den intager en
mellanställ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:19:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free