Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oldevig, Emil Johan - Oldfjällen - Oldfru - Oldham - Oldham, Joseph Houldsworth - Old Hickory - Oldnordisk museum - Old red sandstone - Old Sarum - Olea - Oleaceae - Oleander - Olearius (Oelschläger), Adam - Olearius, Johann - O’Leary, Peter - Oleat - Oledare - Oleg (Helge) - Oleinsyra - Olenek - Olenellus - Olenidae - Olenus - Oleomargarin el. Oleo - Oléron - Oleum - Olevano, Olevano Romano - Olevianus, Caspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209 . Oldfjällen—Olevianus 210
vände sig O. med skärpa mot förslaget att
skilja frisk- och sjukgymnastiken åt. Å. S-n.
Oldfjällen, i Offerdals socken, Jämtland (se
karta vid d. o.)’, nå mellan Korsvattnet och
St. Mjölkvattnet 1,212 m ö. h. Vid
Oldklum-pen (878 m ö. h.), O:s sydligaste utpost, en
förr bearbetad silvergruva.
Oldfru, se Ä 1 d f r u.
Oldham [åu’ldom], stad, eget grevskap i
Lancashires bomullsdistrikt, 10 km n. ö. om
Manchester, England; 145,001 inv. (1921); ett
av världens främsta bomullsindustricentra
(omkr. 300 spinnerier). Dessutom gjuterier
och tillv. av textilmaskiner.
Oldham [åuJdem], Joseph H o u 1 d
s-w o r t h, skotsk missionsledare och
missions-författare (f. 1874). O. var först verksam
inom Kristliga studentvärldsförbundet (se d.
o.) och i det indiska K. F. U. M., sedan i den
internationella missionsrörelsen som sekr. i
Edinburghkonferensen 1910 och i dennas
fort-sättningskommitté samt som medlem av
Internationella missionsrådet och utgivare av
den ledande vetenskapliga missionstidskr.
International Review of Missions. O. har
företagit omfattande resor inom skilda
missions-länder och därvid gjort högt skattade
insatser vid lösningen av de ömtåliga problemen
om missionssällskapens förhållande till resp,
regeringar samt missionens skolväsende. Inom
den ekumeniska missionsrörelsen är O. en av
förgrundsmännen. Han ger en grundlig
belysning av rasproblemet från religiös och
etisk synpunkt i »Christianity and the race
problem» (1924; sv. övers. 1925). G. Lbrg.
Old Hickory [ilu’ld hi’kari], smeknamn för
president Andrew Jackson (se d. o.).
OIdnordisk museum, se
Nationalmuseet i Köpenhamn, sp. 755.
Old red sandstone [OTd re’d sä’ndståun],
sammanfattande namn för de väsentligen av
grovkorniga röda sandstenar bestående
sötvattens- och fastlandsbildningar, som under
devonperioden (se D e v o n s y s t e m e t)
avlagrades i England och Skottland;
benämningen innebär en motsats mot den till perm
och trias hörande new red sandstone (se
vidare D e v o n s y s t e m e t). K. A. G.
Old Sarum [åuTd sä’orem], se Parlament.
O’Iea, bot., se Olivträd.
Oleäceae, bot., se Olivfamiljen.
Olea’nder, bot., se N e r i u m.
Oleärius (latinisering av Oelschläger),
Adam, tysk författare (1599—1671), erhöll
1633 anställning vid en beskickning, som
hertig Fredrik III av Holstein-Gottorp avsände
till Ryssland, samt företog 1635—39 en resa
över Ryssland till Persien Efter hemkomsten
utgav han 1647 en resebeskrivning (5:e uppl.
1696; övers, till holl., fr. och eng.), som hör
till de viktigare källorna till Rysslands och
Persiens kulturhistoria, en slesvig-holsteinsk
krönika (1663) m. m. E. Ebg.*
Oleärius, J o h a n n, tysk präst och
psalmdiktare (1611—84), överhovpredikant,
generalsuperintendent i sin födelsestad, Halle, till
sist i Weissenfels, en av den luterska
kyrkans första hymnologer (»Geistliche
Singe-kunst», 1671). Som psalmförfattare är O.
nyktert didaktisk men även liturgiskt
kärnfull. I 1819 års sv. psalmbok är han
företrädd av n:r 156, 161, 261 och 367. Li.
O’Leary [äulPori], Peter (ir. Peadar Ua
Laoghaire), irländsk författare (1839—1920),
präst i Castlelyons. Selriska
litteraturen, sp. 715.
Oleät, se Oljesyra.
Oledare, fys., motsats till ledare, se
Elekt-r i s k a ledare.
Oleg [å’-] (nord. Helge), rysk storfurste,
övertog 879 efter Ruriks död, under dennes
son Igors minderårighet, styrelsen över ryska
väldet. 882 erövrade han genom krigslist
Kiev. Därifrån företog han flera krigståg,
sannolikt ända till Kaspiska och Svarta
haven, samt tvang slaverna att betala skatt.
907 angrep han med en väldig flotta
Kon-stantinopel samt tilltvang sig av kejsaren,
Leo Filosofen, en fördelaktig fred. O:s
sändebud avslöto (911) i Konstantinopel med
kejsaren en traktat, den äldsta urkunden i
Rysslands historia. 0-, som av folket fick
binamnet den vise, avled 913, enl. sagan till
följd av ett ormbett. H. A-t.*
Olelnsyra, kem., se Oljesyra.
Olenek [alenjå’k], flod i Sibirien,
utmynnar i Ishavet, v. om Lena; omkr. 1,400 km.
Olene’llus, ett släkte av trilobiter i undre
kambrium (se d. o., med avbildning av en art
av undersläktet Ilolmia). K. A. G.
Olenldae, familj av trilobiter,
förekommande i övre kambrium (se d. o. och avbildningar
på pl.), inneslutande bl. a. släktena
Cteno-pyge, Olenus, Parabolina och Peltura.
Former, tillhörande denna familj, äro synnerligen
talrika i Skandinaviens övre alunskiffrar och
orstenar. K. A. G.
Olenus, ett till fam. Olenidae hörande
trilo-bitsläkte (se bild på pl. till Kambrium),
som förekommer i övre delen av
Skandinaviens alunskiffrar, som också stundom kallas
olenus skiffer el. (oftare)
olenid-skiffer. K. A. G.
Oleomargarln el. 0’1 e o (av lat. o’leum,
fett), se Margarin.
Oléron [ålerä’], ö på kritgrund nära
Frankrikes v. kust, utanför Charentes mynning,
tillhör dep. Charente-Inférieure; 30 km lång, 5
—6 km bred; 175,2 kvkm, 15,318 inv. (1926).
O:s förnämsta produkter äro vin, salt och
ostron. Huvudort: S:t-Pierre-d’Oléron (4,035
inv.). Badorter: S:t-Trojan-les-Bains (1,646
inv.), S:t-Denis o. a.
O’leum (förk. oZ.), lat., olja, ingår i lat.
namn på en mängd farmaceutiska preparat,
som utgöras av fet olja eller i vilka sådan
ingår som en väsentlig beståndsdel, t. ex. O.
amy’gdalae, mandelolja, och O. ri’cini, ricinolja.
Olevano, O. R o m a n o [åle’vanå råma’nå],
stad i Sabinska ibergen, 45 km ö. om Rom;
5,832 inv. (1921). Turistort, bekant för sin
utsikt; elektr. järnväg från Rom.
Olevianus, C a s p a r, tysk reformert teolog
(1536—87). Började 1559 i sin’ födelsestad,
Trier, en reformation i calvinistisk riktning,
vilken dock undertrycktes. 1560 blev han prof,
i Heidelberg, där han jämte Z. Ursinus utgav
den s. k. Heidelbergkatekesen (se
d. o.). Även genom predikningar, skrifter och
religionssamtal främjade han den reformerta
lärans och författningens införande i Pfalz.
Förvisad därifrån 1576, beredde han
calvinis-men insteg i Nassau m. fl. områden. Litt.:
F. W. Cuno, »C. O.» (1881). Hj.H-t.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
