Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oleyllecitin - Olga den heliga (Helga) - Olga (grekisk drottning) - Olgerd (Algirdas) - Olibanum - Olifant - Olifantfloden, Olifants river - Oligarki - Oligemi - Oligocen - Oligochaeta - Oligocytemi - Oligoklas - Oligotrofa växter - Oligotrophus - Olikformig lagring - Oliknämnig - Olin, Carl Oscar - Olin, Elisabeth - Olin, Gustav - Olita - Oliv - Oliva - Olivares, Gaspar de Guzmán - Olivecrona, släkt - Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Oleyllecitin—Olivecrona
212
Oleyllecitin, kem., se L e c i t i n.
Olga den heliga (nord. Helga), rysk
furstinna (d. 966), var gemål till Igor, den
tredje härskaren av Ruriks ätt. Sedan Igor
dödats (945) av derevljanerna, företog O. ett
hämndetåg mot dessa. Hon förestod till 955
regeringen för sin son Svjatoslav. O. lät döpa
sig i Konstantinopel 957 och erhöll därvid
namnet Helena. Efter sin död blev hon
kanoniserad. (R. E-m.)
Olga, grekisk drottning (1851—1926), se
Georg, sp. 559, och Grekland, sp. 1037.
Olgerd (A 1 g i r d a s), litauisk furste (1300
—77), se Litauen, sp. 14.
011’banum (mlat. o’leum Li’bani,
Libanon-harts), rökelse, se V i r a k.
Olifa’nt, fnfr., »elfenben» (en form av ordet
éléphant), av elfenben snidat medeltida
strids-horn att blåsa i; även jakthorn. — O 1 i f a n
t-papper, urspr. papper i mycket stort
format, nu glättat och färgat sulfitpapper för
affischer, biljetter m. m.
Olifa’ntfloden, O 1 i f a n t s river,
»Elefantfloden», fyra floder i Sydafrikanska
unionen. De viktigaste äro: 1. Limpopos största
biflod, upprinner ö. om Johannesburg,
genombryter Drakbergen och förenar sig med
Lim-popo på port, område. Längd omkr. 700 km.
—• 2. Flod i s. v. Cape of Good Hope, rinner
mellan Olifant- och Cedarbergen, upptar
bifloden Doorn river och faller ut i Atlanten.
Oligarkl (av grek. oli’goi, några få, och
a’rcheln, härska), fåvälde; jfr
Aristokrati. — O 1 i g a’r k i s k, styrd (utövad etc.) av
ett fåtal.
Oligeml (av grek. oli’gos, ringa, och hdl’ma,
blod), blodbrist med minskning av blodets
volym. — O 1 i g o ey t e m i (av grek. ky’tos,
blodkropp), minskat antal av röda
blodkroppar, således kännetecken på anemi. I. H.*
Oligocèn, geol., se Tertiärsystemet.
OIigochae’ta, zool., se Ringmaskar.
Oligochromemi [-kråmemi’], minskad
hemo-globinmängd vid blodbrist.
Oligocyteml, se O 1 i g e m i.
Oligokläs, miner., se F ä 11 s p a t, sp. 119.
Oligotröfa växter, bot., se E u t r o f.
Oligo’trophus, zool., se Gallmyggor.
Olikformig lagring, geol., se Diskordans.
Oliknämnig, mat., motsats till liknämnig
(se d. o.).
Olin, Carl Oscar, läkare (f. 1865 n/6).
Blev med. lic. vid Karol. inst. 1894 och har
sedan 1895 utövat praktik (framför allt på
mag- och tarmsjukdomarnas område) i
Stockholm. O. blev 1915 livmedikus, 1919 förste
livmedikus och var 1919—26 konungens
läkare. (A. W-dt.)
Olin, Elisabeth,
operasångerska (1740
—1828). Sjöng redan
som barn i
teaterstycken och fick
sångundervisning av F.
Zell-bell. Hon gifte sig
1760 med hovsekr.
Gabriel Olin (d. 1794).
På 1760-talet
medverkade hon ofta på
konserter och lät på
1770-talet enl. konungens
önskan engagera sig
vid Kungl. teatern, där hon vid premiären
av Uttinis »Thetis och Pelée» 1773 glänsande
kreerade Thetis’ roll. Hon var sedan Kungl.
scenens främsta kraft. Av hennes roller
märkas: Ifigenia i »Ifigenia på Tauris», Galathea
i »Acis och Galathea», Zulma i »Cora och
Alonzo». Särskilt prisas hennes klangfriska,
omfångsrika röst och smidiga koloratur. Efter
1780-talets mitt uppträdde hon sällan. Litt.:
J. Flodmark, »E. O. och Carl Stenborg»
(1903). T. N.
Olin, Gustav, jurist (f. 1872 10/n). Blev
jur. kand, i Lund 1899; är sedan 1911
hovrättsråd i Svea hovrätt. O. har innehaft
åtskilliga lagstiftningsuppdrag, bl. a. rörande
arbets- och kollektivavtal samt stiftelser. Han
var led. och sekr. i strafflagskommissionen
1916—23 samt led. av dennas arbetsutskott.
Olita [åli’ta], lit. Alytus, av ryssarna
befäst brohuvud i Litauen, vid Njemen, mitt
emellan fästningarna Kovno och Grodno. De
uppgåvo 26 aug. 1915 O. till tyskarna. L. af P.
Oliv, bot., se Olivolja och Olivträd.
Oliva [åli’va], f. d. köping på fristaten
Danzigs område, nära Östersjön, 1926
inkorporerad med staden Danzig; omkr. 12,000 inv.
I det ännu kvarstående cisterciensklostret
(upphävt 1831) slöts 3 maj (23 april g.
st.) 1660 freden mellan Sverige å ena
sidan, Polen, kejsaren och Brandenburg å den
andra. Konung Johan Kasimir avstod där för
sig och efterkommande från alla anspråk på
Sverige samt avträdde n. Livland, Estland
och ösel. De mellan Sverige och
Brandenburg ingångna fördragen i Königsberg,
Ma-rienburg och Labiau upphävdes, varigenom
Sverige medelbart erkände kurfurstens
suveränitet som hertig av Ostpreussen. J. F. N.*
Olivares [ålima’räs], Gaspar de
Guz-män, greve och hertig d e, spansk
statsman (1587—1645). O. var född i Rom, där
hans far var spansk ambassadör, kom tolvårig
till Spanien och blev 1615 kammarherre hos
tronföljaren, vars ynnest han vann. Då denne
som Filip IV besteg tronen 1621, blev O. hans
allrådande minister. O. sökte förbättra
finanserna och reformera förvaltningen men kunde
ej hindra, att landet indrogs i en rad av krig.
Striden mot Nederländerna ledde ej till
framgång, s. å. förklarade sig Portugal oberoende.
Dessa förhållanden, kriget med Frankrike och
allmän ovilja mot O. vållade hans fall jan.
1643. Personligen var han arbetsam och
beskyddade författare och konstnärer, bl. a.
Veläzquez B. H-d.
Olivecrona, svensk släkt, urspr. från Perno
socken, Finland. Hans Perman (1678—
1741), kommissionssekr. i Konstantinopel 1709,
slutligen assessor i Svea hovrätt, adlades
1719 med namnet O. Ett fragment av hans
dagbok från Konstantinopel 1709 är (med
inl.) tryckt av S. E. Bring i Karol. Förb:s
Årsbok 1913. Om Hans O:s sonsons son
S. R. D. K. O. se nedan. Dennes brorsons
son Gustaf Wilhelm Detlof O. (f.
1870 30/i2) blev 1899 löjtnant och 1919 major
i Väg- och vattenbyggnadskåren samt har
som arbetschef lett flodreglerings- och
hamnarbeten i Kina, från 1911 som chefsingenjör
vid Board of conservancy works of
Kuan-tung. B. H-d.
Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
