Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljekläder - Oljekvarn el. Oljeslageri - Oljelund, Lars Ivan - Oljemotor el. Råoljemotor - Oljemålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Oljekläder—Oljemålning
220
Oljekläder, överdragskläder och rockar av
grov linne- el. ibomullsväv, vattentäta genom
upprepad fernissning med kokt linolja, ev.
med tillsats av andra impregneringsmedel.
Jfr Fernissa, Impregnering och
Vaxduk. G. H-r.
Oljekvarn el. Oljeslageri, fabrik för
tillv. av vegetabiliska oljor ur deras råvaror,
t. ex. lin-, raps- och rovolja. Jfr Linolja.
Oljelund, Lars Ivan, författare (f. 1892
30/4). Genomgick folkskola i Eskilstuna,
uppträdde i ungsocialistisk miljö och var 1916—■
18 red. av Brand; anklagad 1916 jämte Z.
Höglund och E. Hedén
i »förräderiprocessen»,
dömdes O. till ett års
fängelse. Han utgav
1919 diktsamlingen
»Åska», en
antibolsje-vikisk stridsskrift
»Till frasens
psykologi» och
»Humanismen». Den religiösa
kris han genomgick i
fängelset skildrar han
i »I ny jord» (1920),
och han utvecklade
dess tankegångar i
Han har därefter
för
fattat Lutherskådespelet »Doctor Biblicus»
(1923), »Saltstänk och strömoln» (s. å.),
»Svenska brev» (2 bd, 1923—25), reseskildringen
»Från Sorrento och Akropolis» (1925), »Gröna
riddare» (1926), »Med två ögon» (1928), »Ett»
(1929), »Sagor och satirer» (1930), »Allvar
och löje» (s. å.). Han medarbetar från 1931 i
Svenska Dagbladet. O. har i satirer ur
revolutionär omgivning gisslat abstrakt
fraseo-logi utan fäste i personligheten samt har
varmt tolkat okonfessionell religiös
livsstämning. — Jfr E. Hedén i »Litteraturkritik»,
II (1927). J.L-t.
Oljemotor el. Råoljemotor,
förbrän-ningsmaskin (se d. o.) för tyngre, mera
svårflyktiga flytande bränslen (råolja,
dieselolja; se Petroleu m). Till råoljemotorerna
hör dieselmotorn (se
Förbränningsma-s k i n), som på senare tid undergått viktiga
konstruktiva förbättringar. Sålunda ha
tillkommit dels den direkta insprutningen av
bränslet (utan tillhjälp av komprimerad luft),
dels den dubbelverkande anordningen, genom
vilken bränslets förbränning sker på båda
sidorna av kolven. En dubbelverkande
två-taktmotor har sålunda fyra förbränningar
på två varv, medan en enkelverkande
fyrtakt-motor blott har en. Detta gör, att
maskinens vikt per hkr blir betydligt mindre, och
de dubbelverkande maskinerna användas
därför företrädesvis för stora kraftbelopp i
fartyg — där enkelverkande maskiner skulle bli
för otympliga — men även för andra ändamål.
— Emedan de svårflyktigare bränslena äro
relativt billiga i förhållande till bensin, ha på
senare tid många försök gjorts att
konstruera lätta, snabbgående motorer (t. ex.
auto-mobilmotorer) för hithörande slag av bränslen.
Detta har också helt nyligen lyckats en svensk
ingenjör, Jonas Hesselman (se d. o.).
Genom att den i cylindern inkommande
för-bränningsluften försättes i rotation
åstadkommes med lågt kompressionstryck en
tändbar luft- och bränsleblandning i motorns
förbränningsrum. I den roterande luftmassan
insprutas bränslet, varefter tändningen sker
med elektrisk gnista på vanligt sätt. Motorn
saknar alltså förgasare. Den roterande
rörelsen hos luften åstadkommes genom en
egenartad form på insugningsventilen. O. B-n.
Oljemålning, målning med färger, rivna
med någon torkande olja, ss. lin-,
valnöts-eller vallmoolja. Målning med olja som
bindemedel förekom redan långt tillbaka i
medeltiden. På 700-talet brukades
hartsoljefärg till övermålning av tennfolium samt
oljefärg till grundning av väggar. Bröderna
Hubert och Jan van Eyck (se Eyck) i
Flandern ha således icke uppfunnit oljetekniken,
som man antagit, men att de förbättrat den
i väsentliga delar är otvivelaktigt. Den nya
tekniken bestod i en undermålning med
tem-pera, ovanpå vilken lades ett skikt oljefärger.
Som underlag till målningen nyttjas trä el.
duk (även undantagsvis andra ämnen, ss.
metallskivor, papper och papp). Underlaget,
bottenmaterialet, limmas först och grundas
därefter på flera sätt: med krita, gips och
färgämnen, där vatten och olja ingå i olika
sammanställning i grunden. Begagnas duk
(helst linneduk), uppspännes den på en
blindram (kil- el. spännram).
Under 1700-talet uppkommer
allaprima-måleriet, d. v. s. ett måleri utan
undermålning. Mellan detta måleri och
skiktmåleriet finns numera en mångfald
variationer. Under äldre tider beredde målarna
själva sina färger genom stoffernas blandning
och rivning med olja (linolja). De olika
färgrecepten och tekniska tillvägagångssätten
hade i stor utsträckning karaktären av
yrkeshemlighet. Sedan slutet av 1700-talet
tillverkas färgerna fabriksmässigt (den första
fabriken anlades i London år 1768).
Färgen förvaras i tenn- eller blytuber. Oljefärg
torkar täml. långsamt, varför stundom
tillsättas ämnen (s i c k a t i v e r), som påskynda
torkningsprocessen. Färgen förlorar vid
torkningen sin första glans, »slår in», stundom
på ett ojämnt och störande sätt. Den
förlorade klarheten återställes genom fernissa,
vilken även bidrager till att skydda målningen
mot mekanisk åverkan och särskilt vissa
färger (t. ex. kadmium, kremservitt,
neapel-gult) mot påverkan av luften eller i luften
möjl. förekommande skadliga ämnen
(väte-svavla, svavelsyrlighet o. a.).
Upptagandet av oljetekniken åstadkom en
genomgripande omvälvning på måleriets
område. Vid det förut begagnade
temperamåle-riet hade man anbragt färgerna på en lätt
förstörbar kritgrund, och som bindemedel
nyttjades mestadels gummilösningar med eller
utan tillsats av ägg. Varje färgton måste
tillblandas på förhand och anbringas på
vederbörligt ställe bredvid eller över en annan,
som redan torkat. Skuggorna utfördes med
mörkare streck, punkter o. dyl.; övergångarna
blevo till följd därav skarpa och figurerna
hårda, platta. Det hela var snarare
kolore-ring (färgläggning) än målning. Härtill kom,
att färgen lätt kunde förstöras genom väta.
Genom att använda olja som bindemedel blev
det möjligt att måla vått i vått. Färgerna
kunde vid begagnandet blandas direkt på
pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
