Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljemålning - Oljepalm - Oljepigmenttryck - Oljeskiffer - Oljeslageri - Oljeströmbrytare - Oljesyra, Oleinsyra - Oljesäkerhetsapparat - Oljetryck - Oljeträd - Oljeväxter - Oljor - Olkijoki - Olla podrida - Ollén, Lars Per - Ollén, Natanael Per - Ollers, Edvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221 Oljepalm—Ollers 222
letten eller på duken; de finaste skiftningar
och övergångar kunde därvid lättare återges.
— Litt.: G. Kallstenius, »Oljemåleriet,
färgstoff och bindämnen» (1913; med omfattande
litt.-förteckn.). Upk. (A-e K-n.)
Oljepalm, Eläè’is guinee’nsis, en högvuxen
palm, som förekommer vild och odlad vid
Guineabukten och långt inåt afrikanska
kontinenten. Blommorna äro enkönade och
sitta på samma individ men i skilda
ställningar. Ur honblomställningarna utveckla
sig ända till meterlånga, hängande
fruktställningar med talrika, tätt sittande, gula
el. rödaktiga, plommonliknande stenfrukter.
Fruktköttet och fröna äro rika på fett, som
utvinnes genom kokning och pressning. Denna
palmolja, som har fast konsistens och är
violdoftande, spelar en stor roll i
världsmarknaden, främst som råmaterial i tvål- och
ljus-fabrikationen. Även de hela fruktkärnorna
exporteras och lämna vid pressning
palmkär no 1 j a, vilken påminner om kokossmör.
Pressresterna utgöra ett värdefullt
kraftfoder, palmkärnkakor, palmkär
n-m j ö 1. För infödingarna ha o:s frukter även
stor betydelse som födoämne. G. M-e.
Oljepigmenttryck, fotografiskt
kopierings-förfarande, som till utförande och resultat
liknar bro moljetryck (se d. o.). J. H-g.
Oljeskiffer, gemensamt namn för
bitumi-nösa skiffrar, som innehålla bitumen i sådan
form, att det kan avdestilleras som av
kolväten bestående olja. O. äro vanl. mycket
finkorniga lerskiffrar av synnerligen
växlande sammansättning och till färgen svarta
eller bruna, ofta ojämna i brottet, liknande
torrt läder; bitumenhalten kan ofta erfaras
genom lukten vid slag. Av o. må nämnas
den skotska oljeskiffern (huvudsaki. i
Midlo-thian), den estländska brandskiffern
(kukker-sit) och Skandinaviens alunskiffer. — O.
nyttjas dels direkt som bränslematerial (jfr den
svenska alunskiffern), dels som råämne för
oljefabrikation. Utbytet av olja är i allm.
5—15 % eller mera. Det tekniska
tillgodogörandet av o. har man gripit sig an med
efter olika metoder, men o:s ekonomiska
problem är mycket svårlöst. Även om tidtals på
sina ställen en livlig och blomstrande
industri uppstått för utvinning av olja ur o., har
resultatet dock i längden varit mindre
tillfredsställande på grund av de billigare
bergoljornas fördelaktigare ställning i
konkurrensen, om icke helt lokala omständigheter
spelat in. K. A. G.
Oljeslageri, se Oljekvarn.
Oljeströmbrytare, se art. Elektrisk
strömställare och bild 6—7.
Oljesyra, O 1 e i n s y r a, en omättad
alifa-tisk syra med sammansättningen C17H33CO2H.
Förekommer i fett. O. är flytande vid vanlig
temp., smpt omkr. 14° C. Ju mera 0. ett
fett innehåller, desto mera lättsmält är det.
Salterna kallas o 1 e a t, alkalisalterna även
tvål. O. försäljes vanl. under det felaktiga
namnet »olein». I. B.
Oljesäkerhetsapparat, se art.
Elektriska säkerhetsapparater och bild 5.
Oljetryck. 1. Litografiskt flerfärgstryck,
som fernissas för att bli hållbarare och för
att mera likna oljemålning. — 2. Se B r 0
m-oljetryck.
Oljeträd, se Olivträd.
Oljeväxter, gemensamt namn på växter,
vilkas frukter el. frön äro rika på olja, som
utvinnes genom pressning. Vanl. brukas
namnet o. om odlade växter av fam.
Cruci-ferae, Compositae, Linaceae m. fl., t. ex. raps,
dådra, solros, Madia, lin och sesam. G. M-e.
Oljor, gemensam benämning på mer el.
mindre tjockflytande, simmiga ämnen av olika
sammansättning. De flesta o. äro lättare än
vatten och svårlösliga el. olösliga däri. Man
räknar tre huvudgrupper av o.:
mineraloljor (t. ex. fotogen, bensin, smörjolja),
feta o. (t. ex. linolja, olivolja, palmolja,
tran) samt eteriska o. (t. ex. rosenolja,
lavendelolja, pepparmyntolja). Därjämte
betecknas som o. åtskilliga destillat av trä
(t. ex. terpentinolja, hartsolja) och av
stenkol (t. ex. tjärolja). Somliga feta o. kunna
ur luften upptaga syre och oxideras samt
intorka därvid till en elastisk, genomskinlig
produkt (fernissa); sådana o. kallas t o
r-kande (t. ex. linolja). Se Eldfarliga
oljor, Eteriska oljor, Fette r,
Kolofonium, hy sg as, Petroleum,
Skifferolja, Smörjmedel samt art.
om särskilda oljor. G. H-r.
Olkijoki [å’l-], by i Pattijoki socken,
Finland. Där slöts 19 november 1808 en
konvention, vari svenskarna utfäste sig att
utrymma Finland och draga sig tillbaka till
andra sidan av gränsen (Kemi älv).
Vapenvila skulle råda intill 12 jan. 1809.
Olla podrida [å’lja påöri’öa] (av sp. o’lla,
gryta, och podri’r, göra mör), spansk
nationalrätt, småskuret kött av flera slag,
grönsaker, hårdkokta ägg och buljong. D-e.
Ollén, Lars Per, tidningsman (1845—
1904). Var urspr. bokhandlare i Stockholm,
var 1879—94 red. för den frikyrkliga
tidningen Hemlandsvännen, uppsatte 1890
Svenska Morgonbladet och redigerade denna
tidning till sin död.
Ollén, Natanael Per, tidningsman (f.
1879 30/B), son till L. P. O. Efterträdde 1904
fadern som Svenska Morgonbladets red., var
1910—17 tidningsbolagets verkst. dir. och är
sedan sept. 1917 åter huvudred, för tidningen,
som under hans ledning betydligt utvecklats.
O. har bl. a. utgivit en levnadsteckning över
P. P. Waldenström (1917) samt en reviderad
uppl. av E. J. Ekmans »Inre missionens
historia» (3 dir, 1921—22). — Hans bror
Jonatan MagnusO. (f. 1880), 2:e red. i
Svenska Morgonbladet sedan 1917, har företagit
vidsträckta resor och utgivit »Svenska
mis-sionsbragder» (3 dir, 1919—21).
Ollers, Edvin, konstnär (f. 1888 28/3).
Studerade 1906—09 i Högre
konstindustriella skolan i Stockholm, 1909—10 i Valands
skola (för Wilhelmson) i Göteborg och senare
i Italien, Tunisien och Frankrike. O. är
mångsidig; han har utfört stads- och
landskapsmålningar (bl. a. »Utsikt över
Riddar-holmen», 1918, och »Taorminavår», 1922, i
Nationalmuseum i Stockholm) och kyrkliga
målningar (altartavla i Jakobs kyrkas
gravkapell och al seccomålning i
katolsk-apostoliska kyrkan i Stockholm) samt utfört
teckningar för glas- (se Glas, bild 25), fajans-,
tenn- och silverarbeten m. m. Som målare är
O. en försynt, känslig kolorist, som tecknare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
