Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Olof Skötkonung eller Skottkonung (svensk konung) - Olof (grundläggare) - 1. Olof Hunger (dansk konung) - 2. Olof Håkonsson (dansk och norsk konung) - 1. Olof Lambatunga (ärkebiskop) - 2. Olof Basatömer (ärkebiskop) - 3. Olof Björnsson (ärkebiskop) - 4. Olof Larsson (ärkebiskop) - Olofsborg - Olof Skötkonung - Olofsson, Johan, i Digernäs - Olofström - Olof Trätälja - Olomouc - Olonets - Olow, Johan Olof - Olrik, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof—Olrik, A.
227
varandra blevo svenska konungar. — Vid
Husaby kyrka finnes en gravvård (från
1000-talet?), som anses vara byggd över O:s grav
(se bild 20 vid Gravvård). O. var,
såvitt man vet, den förste svenske konung, vars
namn präglades på mynt (slagna i Sigtuna
av engelska myntmästare; se bild). S. T-g.
Olof, medlem av en svensk hövdingesläkt,
vilken i början av 900-talet grundade ett
svenskt erövrarrike i s. Danmark (kring
He-deby). Se härom senast Lis Jacobsen,
»Sven-skevældets fald» (1929). S. T-g.
Olof (da. Oluf), danska konungar.
1. O. Hunger (d. 1095), son till
konung Sven Estridsen. Då O:s bror Knut (den
helige) fängslat O. och sänt honom till
Flandern (se K n u t, sp. 909), utbröt uppror, och
Knut dödades. O. utlöstes då ur
fångenskapen och besteg tronen. Under hans regering
hemsöktes Danmark av hungersnöd, vilket
förskaffade O. hans binamn. Den mot Knut
vänligt stämda Odenselitteraturen angriper
O.; Roskildekrönikan åter är välvillig mot
denne. Litt.: C. Weibull, »Saxo» (1915).
2. O. Håkon s son, se Olav, norska
konungar, 6. B. H-d.
Olof, norska konungar, se Olav.
Olof, ärkebiskopar i Uppsala.
1. O. L a m b a t u n g a (d. omkr. 1206)
valdes till ärkebiskop 1198. Under O:s
äm-betstid utfärdades Sverker Karlssons bekanta
brev om kyrkans frälse 1200. O. stod i starkt
beroende av det lundensiska primatet.
2. O. Bas atö mer (d. 1234), biskop i
Strängnäs, ärkebiskop från 1219. Om O. och
föreg. se K. B. Westman, »Den svenska
kyrkans utveckling» (1915).
3. Olof Björnsson, kallad den vise
(lat. Olaus sapiens), ärkebiskop omkr. 1315
(d. 1332), se Färla och Y. Brilioth, »Den
påfliga beskattningen» etc. (1915).
4. O. L a r s s o n, vald till ärkebiskop 1432
(d. 1438), se Olaus Laurentii. B. H-d.
Olof sborg. 1. (O 1 s b o r g.) Slott på en
brant klippa vid sjön Bullaren, Bohuslän,
uppbyggdes av den svenske väpnaren Nils
Ragvaldsson, som där förrädiskt överfölls
julnatten 1504 av hövitsmannen på Bohus,
Otto Rud, varvid slottet förstördes. Det
uppbyggdes åter, erövrades av svenskarna
1523, intogs 1531 av en norsk styrka och
ödelädes. Vid utgrävningar i början av
1900-talet blottades betydande befästningar.
— 2. (Fi. Olavinlinna.’) Fäste i Finland; se
Nyslott. L. W :son M.*
Olof Skötkonung, se Olof, sp. 226.
Olofsson, Johan, i Digernäs,
riksdagsman (f. 1860 12/a). Har från ungdomen
bedrivit jordbruk och sågverksrörelse i
födelselänet, Jämtland. Från 1898 har O. med några
års avbrott varit led. av landstinget, från
1927 dess ordf. Han har varit led. av Andra
kammaren 1900—05, 1909—19 (lagtiman) och
från 1922 samt av Första kammaren 1919
(urtiman)—21, var 1903 led. av
skogslag-stiftningsutskottet och har under riksdagarna
1914 B, 1918—19 och från 1929 tillhört
statsutskottet. O. har tillhört Liberala
samlingspartiet och efter dess upplösning 1923
Frisinnade folkpartiet (led. av resp,
förtroenderåd från 1920), var 1911—20 led. av
Frisinnade landsföreningens förtroenderåd och
228
är från 1923 led. av dess verkst. utskott. I
riksdagen har han särskilt framträtt som
sparsamhetsivrare. Gl.
Olof ström, industrisamhälle i Jämshögs
socken, västligaste Blekinge, vid O:s station på
Sölvesborg—O.—Älmhults järnväg och
Blekinge kustbanor (linjen Sandbäck—O.); omkr.
1,900 inv. (1931). I O. svenska
stålpressnings-a.-b:s betydande anläggningar med
kraftstation vid Holjeån. Bolaget, vari a.-b.
Separator är huvudintressent, grundades 1887 och
sysselsätter omkr. 400 arb. Tillverkningarna
bestå av galvaniserade och förtenta artiklar,
bl. a. separatordelar, samt projektiler och
automobilmateriel. — Det första järnverket
anlades vid O. 1735.
Olof Trätälja, se Olof, sp. 226.
Olomouc [å’låmäuts], ty. Olmütz, stad i n.
Mähren, Tjeckoslovakien, 63 km n. ö. om
Brünn, vid övre Morava (March); 65,989 inv.
(1930; 70 % tjecker, 28 % tyskar 1921). Säte
för rom.-kat. ärkebiskop, tjeckoslovakisk
biskop samt en teologisk fakultet (återstoden
av det 1581 grundade, 1855 upphävda univ.).
Järnvägsknut, handelscentrum; mångsidig
industri, främst tillverkning av malt, choklad
och ost. I stadens äldre delar märkas bl. a.
katedralen (från 1300-talet, ombyggd),
ärkebiskopens palats och rådhuset (med berömt
astronomiskt ur). S. F.
O. var till 1640 Mährens huvudstad. Det
intogs 1642 av svenskarna under Törstenson
och hölls under svensk ockupation till 1650.
I O. sammanträffade 28 och 29 nov. 1850
preussiske ministern v. Manteuffel med
österrikiske ministern furst v. Schwarzenberg
och undertecknade »Olmützpunktationerna»,
varigenom Preussen gav vika för Österrike
och t. v. uppgav sina försök att taga
ledningen av de tyska enhetssträvandena i
spetsen för en union av tyska stater (jfr
Tyskland, historia). — O:s medeltida
befästningar ombyggdes av Maria Teresia till en
stark bastionsfästning, som efter 1839
utbyggdes med detacherade fort, men 1886
upphörde O. att vara fästning. (L-ts.)
Olonets [alå’-], fordom guvernement i n.
Ryssland, är nu uppdelat på sovjetrepubliken
Karelen (jfr d. o. 3) och den 1927 bildade
Leningradregionen. O:s finska namn är A
u-n u s. Under karelska frihetsrörelsen 1919
bildades i O. en provisorisk regering och beslöto
»representanter för Aunus’ kommuner» (juni)
förening med Finland. Resningen
undertrycktes på grund av bristande understöd från
Finland snart av överlägsna ryska truppstyrkor.
Olow, John Olof, läkare,
universitetslärare (f. 1883 30/i2), fik kand. 1903, med. lic.
1910, disputerade för med. doktorsgrad 1913
(»Om den tidiga extrauteringraviditetens
behandling») samt blev s. å. docent, allt i Lund.
1923 utnämndes han till prof, i obstetrik och
gynekologi i Uppsala och överläkare vid
obstetrisk-gynekologiska avd. av Akademiska
sjukhuset där. Han blev marinläkare av l:a
graden 1917. 1931 blev han prof, i obstetrik
och gynekologi vid Karol. inst. samt
överläkare och dir. för Allmänna barnbördshuset.
Olrik, Axel, dansk folkminnesforskare
(1864—1917), son till O. H. B. O. Blev fil. dr
1892, docent vid univ. 1897, prof. 1913, var
1905—15 föreståndare för Dansk folkeminde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
