Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olsen, Ole - Olshammar - Olshausen, Justus - Olshausen, Philipp Justus von - Olskroken - Olsmässa - Olsok - Olson, Anders - Olson, Ernst Wilhelm - Olson, Harry - Olson, Johan Emil - Olson, Josef Fredrik - Olson, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Olsen, O.—Olson
232
Olsen, O 1 e, norsk tonsättare (1850—1927),
elev Vid konservatoriet i Leipzig 1868 ocli
1870. Var armémusik
-instruktör vid
krigsskolan 1887—-1903
(majors avsked) och
dirigent i körföreningar.
Han ledde
Musikföreningens orkester 1878
-—81. O. komponerade
flera större
orkester-och körstycken i
nyromantisk anda,
däribland de symfoniska
dikterna
»Asgaards-reien» och
»Alfe-dans», sagospelet
»Svein Uræd» (»Sven Orädd», Sthlm 1892)
samt solosånger, körer och pianostycken. T. N.
Olshammar, se A s p a.
Olshausen [ålshåuzon], Justus, tysk
orientalist (1800—82). Blev 1823 prof, i Kiel
men avsattes 1852 av danska regeringen, blev
1853 överbibliotekarie och prof, i Königsberg
och var 1858—74 föredragande råd i
preussiska kultusministeriet. O:s viktigaste
arbeten äro »Die Psalmen erklärt» (1853) och
»Lehrbuch der hebräischen Sprache» (1861;
från alldeles nya synpunkter). K. V. Z.*
Olshausen [åTshåuzøn], Philipp
Justus von, tysk rättslärd (1844—1924), son
till J. O. Blev 1890 led. av Reichsgericht (se
d. o.), där han 1907—10 var
Senatspräsi-dent. O. är bekant genom en mycket
anlitad »Kommentar zum Strafgesetzbuch für
das Deutsche Reich» (2 bd, 1879—83; ll:e
uppl. av K. Lorenz m. fl. 1927). R. B-l.
Olskroken, stadsdel och station i Göteborg
(se d. o., sp. 183 och kartan).
Olsmässa, Olofsdagen, 29 juli; urspr. den
kyrkliga högtid, som årl. firades i Nidaros
(Trondheim) på Olav den heliges dödsdag till
hans minne. Aftonen kallades Olavsvaka,
förvrängt till O 1 s ok. Med O. förbands tidigt
en marknad. Med anledning av dess
inträffande vid skördetiden (jfr ordspråket »när
Erik ger ax, ger Olof kaka»; se
Eriks-mässan) blev den även för bönderna i
Sverige och Finland en viktig märkesdag, till
vilken hedniska bruk anknötos. Flerstädes
synes det norska helgonet ha blivit
efterträdare till Tor (jfr Olav, sp. 201—202). N.E.H.
Olsok, se Olsmässa.
Olson, Anders, skulptör (f. 1880 e/4).
Studerade vid Tekniska skolan i Stockholm,
därefter i Paris och i Brygge samt återvände till
hemlandet 1910. Bland äldre arbeten märkas
»Anna-Lisa» (porträttfigur, 1907), »Älvlek»
(1908, liksom föregående i Malmö museum),
»Minnesmärke över slaget vid Landskrona»
(rest i Billeberga 1911) och »Män tygla en
tjur» (1913). O. har fortsatt med större och
mindre grupper, statyetter, porträttbyster,
gravmonument och konstindustriella
föremål. Jfr även Lunds domkyrka, sp.
337. G-gN.
Olson, Ernst Wilhelm,
svensk-amerikansk författare (f. 1870). Emigrerade 1878
med sina föräldrar från Skåne till U. S. A.,
blev där tidningsman (bl. a. huvudred, för
Fosterlandet 1896—1900 och för Svenska
Tri-bunen 1900—05) samt blev 1911
förlagsredak
tör vid den stora svenska förlagsfirman
Au-gustana book concern. O. författade största
delen av det värdefulla lokal- och
personhistoriska arbetet »History of the swedes of
Illinois» (3 bd, 1908) samt avdelningarna
»Svensk konst i Amerika» och »Svenskarna
såsom amerikanska medborgare» i
samlingsverket »Svenskarna i Amerika», II (1925).
Som vitter författare har han framträtt bl. a.
med ett par ståtliga kantater (vid
Augustana-synodens 50-årsjubileum 1910 och vid
reforma-tionsjubileet 1917). O. A. L-r.*
Olson, Harry, svensk-amerikansk jurist
(f. 1867 i Chicago av från Värmland
inflyttade föräldrar). O. tog 1891 advokatexamen,
var 1896—1906 förste biträdande allmän
åklagare för Cook county, som omfattar staden
Chicago, och blev 1906 överdomare (chief
justice) vid municipaldomstolen i Chicago, vid
vilken han upprättat en särskild avd. för
psykopatisk undersökning av brottslingar.
Han har gjort sig känd som
kriminalpsykolog. O. A. L-r.*
Olson, Johan Emil, språkman (f. 1876
9/e). Blev fil. dr och docent i nordiska språk
i Lund 1904 och prof, i samma ämne där 1917.
O. har utom en mängd smärre avh. författat
»östgötalagens ljudlära» (1904),
»östgötala-gens 1300-talsfragment» (1911), »Studier över
pronomenet den» (1913) och »De appellativa
substantivens bildning i fornsvenskan» (1916).
En synnerligen förtjänstfull verksamhet har
O. utvecklat som textutgivare. Särskilt
märkes den kritiska uppl. av »Flores och
Blanze-flor» (1921), vartill ansluter sig avh. »Studier
över rimmen i den fornsvenska Flores och
Blanzeflor» (i »Festskrift till K. F.
Söder-wall», 1912) med viktiga bidrag till den
svenska språkhistorien. Han har vidare översatt
Snorre Sturlassons »Konungasagor» (3 bd,
1919—26). O. redigerar sedan 1929 Arkiv för
Nordisk Filologi. E-k N-n.
Olson, Josef Fredrik, arkitekt (f. 1870
4/2)- Studerade i Stockholm vid
Konstindustriella skolan 1895 samt efter utländska
studieresor vid Tekniska högskolan. O. var
lärare vid byggnadsyrkesskolan där 1901—04
och är sedan 1904 stadsarkitekt i sin
födelsestad, Kalmar. Han har där lett betydande
om- och tillbyggnader i domkyrkan, rådhuset
etc., som av Byggnadsstyrelsen utsedd
kontrollant deltagit i restaureringsarbeten i
slottet samt byggt skolor m. m. (se K a 1 m a r,
sp. 182). O. har byggt kyrkan i Nybro och
lett restaureringen av flera kyrkor i S. Möre
och på Öland. G-g N.
Olson, Olof, svensk-amerikansk teolog (1841
—1900). Han var född i Värmland, blev efter
teologiska studier i Uppsala präst 1863 och
emigrerade 1869 till U. S. A., där han bosatte
sig i ett svenskt nybygge i Kansas (nuv.
staden Lindsborg). Där verkade han som pastor
till 1876, var därefter 1876—88 lärare i
kyrkohistoria och pastoralteologi vid
Augustana-synodens teol. seminarium i Rock Island samt
1891—1900 rektor vid Augustana college. O.
blev 1892 teol. dr där och 1893 fil. hedersdr
vid Uppsala univ. Han övade stort inflytande
på det luterska församlingslivet bland
svenskarna i Amerika och utgav bl. a.
»Reformationen och socinianismen» (1878), en skarp
vidräkning med P. P. Waldenströms lära. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
