Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Operett - Operett-teatern - Operiodisk variation - Opersonlig - Ophidia - Ophioglossaceae, Ormtungefamiljen - Ophiuchus (Ormkarlen, Ormbäraren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Operett-teatern—Ophiuchus
286
Samtida kompositörer i Paris inom o. voro
H e r v é, Lecocq och A u d r a n. En
mera borgerlig, något sentimentalare form
blev den tyska o., som fick sin blomstring på
1870-talet i Wien med kompositörerna J.
Stråns s, F. v. Suppé och K. M i 11 ö
c-k e r. En engelsk operettstil framkom på
1880-talet genom Sullivan, som fick till
efterföljare Sidney Jones. Wien har
sedan 1900-talets början varit centralpunkten.
Wienervalsen har efter världskriget i viss mån
fått vika för jazzen. Till de ledande
namnen under de senaste årtiondena höra L.
Fall, L e h ä r, G i 1 b e r t, O. Straus,
K ü n n ec k e, Weinberger och K ä
1-mån. Jfr förteckningen på operor och
operetter här ovan, sp. 279 ff. T. N.
Operett-teatern, se Stockholms teatrar.
Operiodisk variation kallas, i motsats till
periodisk variation, de förändringar i
temperatur, lufttryck o. s. v., vilka icke äro
regelbundet återkommande. Medelvärdena av
t. ex. temp. för dygnets särskilda timmar
under en hel månad bilda en serie av 24
värden, vilka representera temp:s
periodiska dagliga variation.
Medelvärdena av temp. för de särskilda månaderna,
beräknade från en följd av år, representera
tillsammantagna temp:s periodiska
årliga f a i i a t i o n.
Bland medelvärdena för dygnets olika
timmar är i allm. det störst (maximum), som
hänför sig till kl. 14, och det lägst
(minimum), som hänför sig till tiden närmast före
soluppgången. Skillnaden mellan dessa två
medeltal kan tagas och tages ofta som mått
på den periodiska variationens storlek.
För en viss bestämd dag inträffar det
emellertid otta, att maximi- och
minimivär-dena uppträda vid helt andra tider på
dygnet, beroende på att tillfälliga —
operiodiska — variationer lagra sig över de
periodiska. Storleken av den s. k. operiodiska
dagliga variationen brukar man beräkna
genom att taga skillnaden mellan den högsta
och lägsta temp., som uppträtt under varje
särskilt dygn, och sedan taga medeltalet av
dessa skillnader för hela månaden.
Den sä beräknade medeldifferensen är
alltid större än den periodiska. Mot detta
be-räkningssätt, som vilar på en
överenskommelse, kan den invändningen -göras, att den
operiodiska variationen, definierad på detta
sätt, tydligen är sammansatt av en
operiodisk och en periodisk variation.
På vintern är i Sverige den periodiska
dagliga variationen obetydlig, och de
temperaturvariationer, som då uppträda, äro i
allm. av operiodisk karaktär. På sommaren
åter äro de periodiska dagliga
temperaturvariationerna starkt utpräglade. I fråga
om lufttrycket är i allm. den dagliga
periodiska variationen obetydlig, den operiodiska
åter, särskilt på vintern, betydande, detta
i samband med cyklonernas större talrikhet
och intensitet under vinterhalvåret. A. Ä.
Opersonlig, gramm., kallas konstruktionen
i sådana satser som: det regnar-, det knackar-,
det dansades-, det framlades ett förslag. Se R.
Ljunggren, »Om den opersonliga
konstruktionen» (1926).
Ophi’dia, zool., se Ormar.
Låsgräs, Botrychium lunaria (var. boreale).
Ophioglossäceae, O rm t ung e f ami 1 j en,
ormbunksfamilj, tillhörande de s. k.
euspo-rangiata ormbunkarna (se Ormbunkar),
omfattande endast tre släkten, av vilka i
Europa finnas två, Ophioglossum (o r
m-tunga) och Botrychium (låsgräs). Små
örtartade ormbunkar med kort jordstam, som
vanl. utbildar blott ett enda blad för vart
år, vilket är uppdelat i en steril, rent
vegetativ del och en fertil, sporangieförande del,
en s. k. sporangiofor. Ophioglossum har
helbräddade blad och en lång, ogrenad,
tunglik sporangiofor med sporangierna insänkta i
kanten i två rader, Botrychium har mer el.
mindre flikiga blad och en alltid grenig
sporangiofor med sporangierna i grenspetsarna.
O. har underjordiska, knölformiga,
saprofy-tiska protallier (se Ormbunkar), som leva
i symbios med svampar och som leva flera år
under jordytan, innan den sporalstrande
växten bryter fram. I Sverige finnas blott en
Ophioglossum-art, O. vulgatum, ormtungan,
mindre allmän, vanl. på fast gräsmark, samt
omkr. ett halvt dussin Botrychium-arter, av
vilka B. lunaria, låsgräs, är täml. allmän.
Den praktfulla B. virginianum, hundlok
e-låsgräset, som når en höjd av ända till
25 cm och har stora, om hundlokan
(Anthris-cus) påminnande blad, är en i Sverige mycket
sällsynt ormbunke. Ophioglossacéerna (omkr.
50 arter) äro i övrigt utbredda över hela
jorden och äro representanter för en urgammal
växtgrupp, i fossilt tillstånd känd ända ifrån
eocen tid. N. S-s.
Ophiüchus (Ormkarlen, Ormbär
a-r e n), stor stjärnbild på ömse sidor om
him-melsekvatorn mellan 15 och 19 tim.
rekta-scension. O. är fattig på ljusstarka stjärnor
men innehåller drygt 100 stjärnor, synliga
för blotta ögat. Talrika stjärnhopar samt
lysande och mörka nebulosor finnas i O. I
rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
