- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
287-288

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

Ophiura—Opium

288

ning mot denna trakt av himlen anses, på
grundval av många nyare undersökningar,
vårt stjärnsystems centrala delar vara
belägna. K. Lmk.

Ophiüra, zool., se Ormstjärnor.

O’phrys, bot., se Flugblomster.
Opiänsyra, se H y d r a s t i s.

Opiät kallas ett läkemedel, då det som
huvudsaklig beståndsdel innehåller opium, t. ex.
bröstkakor med opium, opiumdroppar och
Roséns bröstdroppar. Se Opium. (C. G. S.)

Opie [åu’pi], John, engelsk målare (1761
—1807). O. väckte betydligt uppseende redan
vid sin första utställning i London 1782.
Han målade mest historiska scener, ss.
»Riz-zios död», »Lady Grey inför Edvard VI», eller
scener ur Shakespeares dramer, ävensom
mindre stafflibilder, såväl genrestycken som
landskap och porträtt. C. R. N.*

O’piker, se I talisk a folk.

Oplmius, fornromersk plebejisk släkt.
Bekant är L u c i u s O., som 121 f. Kr. som
konsul var adelspartiets ledare i striden mot
Gaius Gracchus. Försedd med senatens
fullmakt att med alla medel försvara
författningen, gjorde han ett blodigt angrepp på
Gracchus’ anhängare och föranledde dennes
död. O. anklagades senare för att som
sändebud till Jugurtha ha låtit muta sig, fälldes
och dog i landsflykt. E. St.

Opinéra, avge en opinionsyttring.

Opiniön, mening, tänkesätt. —
Opinionen, allmänna meningen.

Opinionsnämnd, den riksdagens nämnd,
som enl. R. F. § 103, R. O. § 69 äger »döma»
huruvida Högsta domstolens el.
Regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att bibehållas i sitt kall el. om vissa av dem,
utan bevisligen begånget fel och brott, likväl
anses böra skiljas från sina ämbeten.
Nämnden utses vart fjärde år och består av 48
pers., valda till hälften av vardera kammaren
genom sluten omröstning. Den sammanträder
valdagen, och votering sker först om frågan
huruvida omröstning till någon uteslutning
skall ske. Besvaras denna fråga nekande,
upphör nämndens verksamhet. I motsatt fall
uppgör var och en av nämndens medlemmar
en sluten lista på de led., som han anser böra
entledigas. De tre bland dessa, som då fått
största antalet röster emot sig, ställas under
ny omröstning, varvid två tredjedelar av
rösterna fordras emot den el. dem, som skola
anses vara uteslutna från riksdagens
förtroende. De uteslutna erhålla därefter av
konungen nådigt avsked med pension till
lönens halva belopp. Enl. R. F. § 104 får
inom nämnden någon allmän överläggning
om Högsta domstolens el. Regeringsrättens
beslut ej förefalla. — O:s befogenheter strida
principiellt mot grundsatsen om domares
oavsättlighet, R. F. § 36. I praxis har
stadgandet ej lett till några egentliga missbruk,
och ingen led. av Högsta domstolen el.
Regeringsrätten har i kraft därav skilts från sitt
ämbete. — Se även Pressens
opinionsnämnd. (E. F-ck.)

Opisthobra’nchia, B a k g ä 1 a r, ordning
bland klass snäckor, Gastropoda, omfattande
i haven levande former med i regel
rudimentärt eller felande skal. T. P.

Opistho’domos, byggnk., se N a o s.

Opistho’glyphae, en grupp ormar av fam.
Cohibridae (se d. o.), kännetecknade av att
de bakre tänderna i överkäken äro större än
de främre och på framsidan försedda med en
fåra, i vilken en liten giftkörtel mynnar.
De flesta äro tropiska ormar, vilka med
avseende på sin farlighet för människan åtm.
måste betraktas som misstänkta. T. P.

Opksthomi, benfiskordning, omfattande en
enda fam. ålliknande fiskar från de tropiska
delarna av Asien och Afrika. T. P.

Opitz [å’pits], Martin, tysk skald (1597
—1639). O:s poetik, »Buch von der teutschen
poeterey» (1624; ny uppl. 1876), ansågs under
mer än ett årh. som ofelbar auktoritet på
detta område. 1625
ombesörjde han en
uppl. av sina
»Teut-sche poemata». Sin
egentliga betydelse
har O. som vers- och
språkrensare. I sin
poetik ivrar han bl. a.
för den rena
högtyskans bruk i
skaldekonsten, antikhärm-ning, rimmens renhet,
alexandrinen som
ledande versform samt
fast versbyggnad med

regelmässig växling av betonade och
obetonade stavelser. I visor, sonetter, epigram och
andliga dikter (n:r 426 i sv. psalmboken är
av O.) efterbildade han Anakreon, Propertius,
Petrarca, Ronsard och psalmisterna. Bäst
bland hans större alster är »Trostgedicht in
Widerwärtigkeit des Krieges» (skriven 1621).
O. översatte bl. a. Psaltaren, Jeremias
klagovisor, Höga visan samt dramer av Sofokles
och Seneca. På den svenska skaldekonsten
hade O. ett långvarigt inflytande. O:s »Werke»
utgåvos 1625, 1629, 1637 och 1641; ett urval
finnes i Kürschners »Deutsche
Nationallite-ratur» (bd 27). Litt.: Monogr. av P.
Neuen-häuser (1904) och F. Gundolf (1923); H.
Cy-sarz, »Deutsche Barockdichtung» (1924); H.
Max. »O. als geistlicher Dichter» (1931). R-n B.

Opium (lat. o’pium, grek. o’pion, dimin. av
opo’s, mjölksaft), den ur omogna frukter av
opievallmo, Papaver somniferum, erhållna,
i luften intorkade mjölksaften. Växten är
sannolikt ursprunglig i Persien, möjl. även
i ö. Medelhavsländerna; i Grekland synes
opievallmon ha odlats och preparat därav ha
använts redan på Homeros’ tid. För skörd av
o. odlas opievallmon i stor skala
huvudsakligen i Mindre Asien, Bulgarien och
Makedo-nien samt i Ostindien, Persien och Kina. Av
opievallmo odlas två huvudformer: a) med
vita kronblad och gulvita frön i kapslar, som
ej öppna sig, samt b) med mörkt purpurröda
kronblad och blågrå el. svarta frön, som
utsläppas ur hål i kapselväggen under
märke-flikarna. Hos båda formerna ha kronbladen
en mörkviolett fläck vid basen.
Fruktkapslarna, av klotrund eller något utdragen form,
ha mångenstädes, även i Sverige, varit
offici-nella under namnet Capita papaveris,
»vallmohuvud», men nu på de flesta håll
utmönstrats. Vid mognaden försvinna de giftiga
al-kaloiderna ur kapslar och frön. Ur de
senare framställes en ljusgul, fet olja, vall-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 1 01:07:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free