Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opium - Opiumkriget - Opland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opiumkriget—Opland
289
m o f r ö o 1 j a (Oleum papaveris).
Opiumskörden tillgår i skilda trakter på något olika
sätt. I Mindre Asien och på Balkan göras på
kapslarnas nedre delar med en knivspets
tvärgående skåror, som genomtränga
kapselväggens yttre lager och såra de i
dennas mellanlager förlöpande mjölksaftkärlen.
Den vita saften träder såsom droppar ut på
kapselns yta, där den under natten stelnar
och antager brungul färg. Tidigt följ,
morgon avskrapas dropparna och knådas
samman, varefter massan formas till bollar, som
torkas och omgivas med vallmoblad. Varan
föres därpå mest till Smyrna, en mindre del
till Konstantinopel, en del till Saloniki, där
o. kontrolleras, ett för starkt sådant blandas
med indifferent material och massan åter
formas till omkr. knytnävstora bollar och
vanl. omges med vallmoblad. Bollarnas vikt
är omkr. 600—700 g. De utgå i handeln
under benämningen O- turcicum, levanticum el.
smyrnaeum. Årsskörden är mycket växlande,
i genomsnitt 400,000 kg. Denna form av o.
nyttjas till medicinskt bruk och är i Sverige
officinell. — O. har egendomlig, dövande
(»narkotisk») lukt samt äckligt bitter, skarp
smak, löses till omkr. 80 % i sprit och 75 %
i vatten. Officinellt o. skall innehålla 10—10,6
% morfin. Askhalten får ej överskrida 6 %■
— Under forntiden stod egyptiskt o., som
odlades kring Tebe, högt i anseende — därav
namnet Thebaicus på opiepreparat, t. ex.
Tinctura thebaica = Tinctura opii, Vinum
thebaicum = Vinum opii. I Ostindien
produceras mycket o. Kapslarna ristas på längden.
Massan formas till barnhuvudstora,
klotrunda bollar, som, omgivna med ett överdrag
av hoppressade vallmokronblad, väga 1—2 kg.
Det mesta ostindiska o., som vanl. är
morfin-fattigare än det levantiska, brukas som
njutningsmedel dels inom landet, dels,
förnämligast, i Kina (se vidare Kina, sp. 711).
Efter kinesiska republikens tillkomst ha
myndigheterna metodiskt arbetat på att nedlägga
den inhemska opieproduktionen och lyckats
förmå andra länder att minska importen.
Nationernas förbund har även arbetat på att
nedbringa produktionen till den för
medicinskt ändamål behövliga, men ännu ha dessa
strävanden haft blott begränsad framgång,
då utomordentligt mäktiga ekonomiska
intressen äro bundna vid denna olyckliga trafik.
O. innehåller över 20 alkaloider; de
viktigaste äro morfin (intill 22 %), n a r k
o-tin (1—8 %), kodein (el. m e t y 1 m o
r-fin), papaverin, laudanin och t
e-b a i n i små mängder. Däri ingå kemiskt
indifferenta ämnen (m e k o n i n), syror (m
e-k o n sy r a, mjölksyra, svavelsyra),
vid vilka alkaloiderna äro bundna, samt
bibeståndsdelar i mängd, ss. slem, pektinämnen,
äggvita, vax, kautschuk, färgämnen, okända
luktande ämnen, oorganiska salter och vatten.
—• Verkan av o. är främst beroende på
morfinet. Skillnaden i verkan vid intagning
betingas väsentligen av att bibeståndsdelar i o.
göra uppsugningen av morfinet långsammare,
varför dettas verkan på tarmen blir
långvarigare och starkare, dess verkan på
nervsystemet svagare. För båda är den smärtstillande,
ro- och sömngivande verkan gemensam, likaså
290
den förlamande och dödande giftverkan av
stora doser. — Som njutningsmedel,
framkallande angenämt rus, missbrukas o. till ä
t-n i n g mest i Främre Orienten i form av
diverse opiehaltiga konfityrer och i
kulturländerna i form av en del opiepreparat (se
nedan); i Ostindien, Kina och på många
andra håll i form av rökning, som tillgår
så, att en liten klump av opiumextrakt på
en nål hålles intill en liten lamplåga, varvid
utvecklas rök, som rökaren suger in genom
en pipa. I röken finnas alkaloiderna (mest
morfin) i form av fina partiklar. Båda
formerna av opienjutning kunna leda till
kronisk förgiftning (se M o r f i n i s m).
O:s anseende som läkemedel har växlat
mycket under tidernas lopp. Under den klassiska
tiden har vallmoplantans sömngivande
verkan varit känd. Morfeus, sömnens gud,
framställ es såsom en »vallmokransad» yngling,
sovande på en vallmobädd. Många av
antikens stora läkare ha med försiktighet använt
opiehaltiga medel eller rent av varnat för
dem. De berömda arabiska läkarna Rhazes
och Avicenna överförde bruket av o. till den
senare europeiska medicinen. Paracelsus
införde ett slags opietinktur, laudanum (jfr d. o.).
Förkämpar för o. voro senare van Helmont (d.
1644), Frans de la Boe (Sylvius — »doctor
opiatus») och Thomas Sydenham (d. 1689);
bland motståndare märkes C. G. Stahl (1660
—1714). Genom upptäckten av de viktigaste
alkaloiderna under 1800-talets första årtionden
samt genom senare experimentella och kliniska
iakttagelser har uppfattningen av o:s
verkningar och värde som läkemedel stadgats. O.
ges i stora doser som lugnande medel vid
exci-tationstillstånd (särskilt åt sinnessjuka) samt
mot sockerbildningen vid diabetes, i
medelstora doser (5—8 cg) mot diarré, i små doser
(2—3 cg) mot häftig, smärtsam hosta. Ät
barn ges mycket mindre doser — endast enl.
läkares föreskrift; späda barn böra ej alls
få o. Utom pulveriserat och torkat o.
(O. pulveratum) användas talrika
opiepreparat; opiumextrakt (Extractum opii), ett
med vatten berett, torrt extrakt, brunt
pulver med 19-—20 % morfin, dos 1—högst 10
cg; storaxpiller med o. (Pilulae styracis
opiatae) och sammansatta terpentinpiller
(Pilulae terebinthinae compositae) ävensom
Dovers pulver (Pulvis ipecacuanhae opiatus)
— samtliga mest brukade vid hosta;
opie-droppar (Tinctura opii) och opiedroppar med
saffran (Tinctura opii crocata); bröstkakor
med o. (Trochisci glycyrrhizae opiati),
Roséns bröstdroppar (Vinum glycyrrhizae
opi-atum) samt bröstdroppar med opium
(Tinctura glycyrrhizae opiata). Därjämte märkas:
bröstsaft för vuxna (Linctus pectoralis),
bröstsaft (Syrupus senegae compositus), dubbla
bröstdroppar (Liquor pectoralis benzoicus)
samt opiedroppar med bensoesyra (Tinctura
opii benzoica) — samtliga innehållande olika
opiepreparat. C. G. S.
Opiumkriget, 1840—42, se Kina, sp. 711.
Opland, fylke i Östlandet, Norge (se karta
vid d. o.); 25,257,5 kvkm, 141,179 inv. (1930).
Omfattar i s. ö. vid Randsfjord och Mjösen
de bördiga bygderna Hadeland (se d. o.), Land
och Toten, varifrån Valdres och Gudbrands-
XV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
