Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orakel - Oraler - Oran (departement) - Oran (stad) - Orange - Orange (Frankrike) - Orange (New Jersey) - Orangeloger - Orangeri - Orange river colony - Orangeträdet - Orangister - Orangutang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Oraler—Orangutang
308
Den romerska teatern i Orange.
lon var orakelguden framför andra; utom
Delfi hade han berömda o. i Klaros nära
Kolofon och i Didyma. Det fanns i övrigt
ett stort antal o. i Grekland, vilka tillfrågades
i alla livets angelägenheter. Under 400-talets
sista år fick Zeus Ammonsoraklet i oasen
Siwa (se d. o.) ett stort anseende i Grekland.
Under den hellenistiska tiden råkade
orakelväsendet i förfall men återupplivades under
den romerska tiden med religiositetens och
övertrons tilltagande. Särskilt utmärkande
för denna tid äro astrologien och de
orakelarter, som äro besläktade med spiritistiska
företeelser. — I Rom utövades auspicier (se
d. o.) av en ämbetsman med självständig
äm-betsmyndighet, understödd av en augur (se
d. o.). Haruspicinen var en privat, av
etruskiska haruspices (se d. o.) utövad orakelart. I
Caere och i Fortunas tempel i Praeneste
er-höllos o. genom lottkastning. Kristendomen
sökte undertrycka orakelväsendet men förfor
icke följdriktigt, då tiden var starkt bunden
av övertro. —• Litt.: A. Bouché-Leclercq,
»Histoire de la divination dans 1’antiquité»
(4 bd, 1879—82); W. R. Halliday, »Greek
divination» (1913). M. Pn N-n.
Oräler (av lat. os, gen. öris, mun) el.
O r ä 1 a ljud kallas, i motsats till nasaler,
sådana språkljud, vid vilkas bildning gomseglet
hålles helt höjt, så att luften strömmar ut
enbart genom munnen, t. ex. a, v, r, t. A. Lbd.
Oran [årä’], dep. i västligaste Algeriet, (se
karta vid d. o.); 67,330 kvkm, 1,436.661 inv.
(1929; 1,380,801 inv. 1926, därav 350,841
européer och 1,010,693 infödda, berber, araber,
judar m. fl.). O. genomdrages i n. av
Tell-Atlas, i s. av Sahara-Atlas, mellan vilka
stäppartade högslätter utbreda sig. Klimatet
är Algeriets torraste, och
bevattningsanläggningar ha utförts av fransmännen.
Huvud-växtslag är vin; dessutom betydande odling
av säd (korn, majs m. m.), sydfrukter och
olivträd, särskilt kring staden Tlemcen.
Es-partogräs insamlas på stäpperna. Export av
järnmalm från trakten av Beni Saf mellan
Nemours och huvudstaden Oran.
Oran [årä’], huvudstad i dep. O., vid
Medelhavet, vid foten av Djebel Murdjadjo; 163,743
inv. (1931), därav omkr. 125,000 européer.
Flottstation och flyghamn. Export av
spannmål, vin, espartogräs och malmer. O.
grundades av morerna, togs av Spanien 1509 och
var med ett 24-årigt avbrott (1708—32) i dess
ägo till 1792, då det åter erövrades av
morerna; blev jan. 1831 franskt.
Orange [åra’qj], 1. (Bot.) Dets. som
pome-rans el. apelsin. — 2. En färg, se Färg, sp.
135—136.
Orange [årä’^], stad i s. ö. Frankrike, på
Rhöneslätten, 26 km n. om Avignon, dep.
Vaucluse; 10,799 inv. (1926). Har talrika och
vackra minnesmärken från romartiden, ss.
rester av en cirkus, vattenledning och
triumfbåge samt en restaurerad teater. Siden-,
lergods- och möbelindustri. O. var från 900- till
1500-talet huvudstad i ett oberoende fursten
-döme, som 1531 ärvdes av huset
Nassau-Ora-nien och 1713 kom till Frankrike.
Orange [å’rind$], stad i New Jersey, U. S.
A., förstad till New York (se kartan New
York med omgivningar); 35,399 inv.
(1930). Hattindustri. Den till O. gränsande
staden West Orange (24,327 inv.) är känd som
säte för Edisons hem och laboratorium.
Orangeloger [åta’rj.flå’j9r], se Orangister.
Orangeri [årapjari’], se Växthus.
Orange river colony [åYind^ ri’ve kå’leni],
eng., 1900—10 off. namn på Oranjefristaten.
Orangeträdet [åra’!)/-], Ci’trus aura’ntium,
ett städse grönskande lövträd med enkla,
läderartade blad och vita, välluktande
blommor. Det härstammar från s. ö. Asien. Om
de talrika varieteter (eller underarter), som
numera odlas och företrädesvis igenkännas
på frukterna, härstamma från en el. flera
vilda former känner man ej säkert. De
viktigaste äro: pomeransträdet (var. amara),
som infördes till Europa redan på 1000-talet
och har mycket surt fruktkött och starkt
aromatisk fruktvägg; apelsinträdet (var.
sinensis), se d. o.;
bergamottorange-trädet (var. bergamia), som ofta har mer
el. mindre päronformiga, blekt gula frukter
med uppfriskande syrligt kött och tunn, slät
vägg; pompelmusträdet (var.
decuma-na), med vanl. blekgula frukter, större än hos
övriga varieteter, vanl. tjock fruktvägg,
sötaktigt el. syrligt kött. En form därav är
grape-fruit (se d. o.). Jfr Citrus. G. M-e.
Orangister [åraijji’ster] (eng. orangemen
[åYind^men]), medlemmar av de politiska
föreningar, orangeloger, som 1795 började
bildas på Irland för att skydda och främja
det engelsk-protestantiska elementet där.
Officiellt kallades deras sammanslutning The
loyal Orange institution till minne av Vilhelm
III av Oranien. O. voro ivriga anhängare av
1800 års union mellan Irland och
Storbritannien, bekämpade D. O’Connells katolska
association samt på 1880-talet även Parnells
anhängare, särskilt i Ulster. — I den forna
republiken Förenta Nederländerna menades med
o. arvståthållarens, prinsens av Oranien, parti.
Oranguta’ng, Simia sa’tyrus (Po’ngo
pyg-maè’us), asiatiska arten av människoaporna.
Det malajiska o. betyder »skogsmänniska».
Från övriga människoapor skiljer sig o. genom
den långa, toviga, rödbruna hårbeklädnaden
och de långa armarna, som på ett stående djur
nå till fotknölarna. Hos äldre djur finnes en
stor strupsäck, som ej står i röstorganets
tjänst; hos gamla hanar uppkomma
dessutom ett par halvmånformiga, intill 20 cm
långa och 10 cm breda kindvalkar. Längden
från hjässan till fotsulan kan hos gamla
hanar uppgå till nära 2 m; honorna äro
betydligt mindre. Hos hanarna bildas på kra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
