Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Ordnar
320
narna till mönster. Om några av dessa o.
uppges också i deras första statuter, att de
skulle vara återupplivade medeltida
riddar-ordnar (t. ex. danska Dannebrogsorden och
svenska Serafimerorden). Med hit hörande o.
infördes bruket av ordensband.
Ordensväsendet i modern bemärkelse, d. v. s.
av statschefer el. regeringar som belöning för
medborgerliga förtjänster utdelade
värdigheter med åtföljande utmärkelsetecken, fick
redan under 1600- och 1700-talet grunddragen
av sin nuv. organisation, som i stor
utsträckning lånat sin terminologi från de medeltida
riddarordnarna. I spetsen för varje lands
or-densväsen står statschefen, som i denna
egenskap bär titeln stormästare; i viktigare
frågor rådför han sig vanl. med ett av
ordnarnas högre dignitärer sammansatt o
r-d e n s k a p i tel. Stormästaren biträdes i
förvaltningen av högre och lägre
ordenstjän-stemän (kansler, sekr., skattmästare,
härolder o. s. v.). Från medeltidens andliga
riddar-ordnar och furstliga sodalicier upptogs även
bruket av o r d e n s d r ä k t (se d. o.) av
ålderdomligt snitt och dyrbart material. Dessa
nyttjades dock endast vid ordenskapitlen o. a.
särskilt högtidliga tillfällen (t. ex. kröningar,
furstliga bröllop och begravningar).
Användning av ordensdräkter kom vid mitten av
1800-talet ur bruk vid de flesta o., och
senare instiftade o. ha från början avstått från
denna antikverade ståt. — Ordensteeknet
bars under 1400- och 1500-talet i en gyllene,
över axlarna lagd kedja, men under
1500-talet började man till daglig dräkt och i fält
utbyta den tunga och dyrbara ordenskedjan
mot en svart silkessnodd. I slutet av
1500-talet ersattes silkessnodden av ett sidenband
i ordens färger (den första orden, som bars
i band, torde varit den 1578 instiftade franska
l’Ordre du Saini-Esprit, Helgeandsorden).
Or-densbandet bars först om halsen (en sautoir),
men framemot mitten av 1600-talet anlades
det till fältdräkt av praktiska skäl över ena
axeln med ordensteeknet hängande vid
motsatta höften (en écharpe), ett mod, som snart
blev allmänt antaget även till civil dräkt.
Till andliga ståndet hörande riddare fortforo
att bära ordensbanden »en sautoir». Ung.
samtidigt med att ordensbanden började
anläggas »en écharpe» infördes (i England 1629)
ett nytt slags ordensdekoration,
kraschanen, vars prototyp var det på medeltida
or-densdräkters mantlar anbragta korset.
Kraschanerna broderades med silvertråd
(stundom guldtråd) och paljetter i form av en
stjärna (eller ett kors) med ordens emblem i
mitten samt fästes på livplagget och kappan
(vanl. på vänstra sidan). Under 1800-talet
ersattes de broderade kraschanerna med
dylika av (emaljerad) metall.
Ända till slutet av 1600i-talet hade
samtliga o. utpräglat aristokratisk karaktär.
Gradindelning förekom icke. Statuterna
före-skrevo, att riddarna, vilkas antal var mycket
begränsat, endast fingo utses bland
medlemmarna av regerande furstehus el. höga
stats-ämbetsmän av adlig börd. Under Ludvig
XIV:s långvariga krig gjorde sig emellertid
behovet av ett för dugande officerare av olika
grader avsett utmärkelsetecken så kraftigt
gällande, att konungen 1693 instiftade en
särskild militärorden, 1’Ordre de Saint-Louis
(Ludvig den heliges orden). Denna var
indelad i tre grader; grand’ croix (storkors), 8
st., som buro ordenskorset »en écharpe» samt
kraschan, commandeurs (kommendörer), 24 st.,
som buro ordenskorset på nyssnämnt sätt men
ej kraschan, samt chevaliers (riddare), vilkas
antal var obegränsat och som buro ett
mindre ordenskors i smalare band på bröstet.
Saint-Louisordens instiftande betecknar
första steget mot ordensväsendets
»demokratisering». Under förra hälften av 1700-talet
tillkom visserligen i flera stater ett antal
o. av den gamla »aristokratiska»
en-grads-typen, men det med Saint-Louisorden införda
systemet med »mindre kors», avsedda för
officerare av lägre grad, upptogs i den 1748
instiftade svenska Svärdsorden och vann
till-lämpning även inom den samtidigt instiftade
civila Nordstjärneorden. Gradindelning
infördes efter hand även i andra länders o.
(t. ex. i Ryssland och Österrike), men först
efter den i fem grader indelade, urspr.
militärt organiserade franska Hederslegionens
(Légion d’honneur) tillkomst 1802 blev o:s
fördelning i högre och lägre värdigheter en
internationellt antagen regel. I stater med
flera o. brukar dock åtm. en (den förnämsta)
omfatta blott e n grad. — De flesta o.
tilldelas endast män; damordnar finnas
dock, t. ex. japanska kronorden. — I allm.
upptaga ordensstatuterna bestämmelser om
att ordenstecknen efter innehavarens död
skola återlämnas samt att vanhedrande
handlingar medföra, att vederbörande av
resp, ordenskapitel förklaras förlustig
tilldelad ordensutmärkelse. — Husordnar
plägar man kalla de vanl. av huvudmännen för
olika linjer av regerande furstehus
gemensamt instiftade riddarordnar, som urspr. blott
utdelades till medlemmar av resp, furstehus
samt dess närstående vänner och tjänare.
Husordnarna fingo i senare tid karaktär av
vanliga förtjänstordnar, förekommo nästan
enbart i tyska monarkier och torde efter
statsvälvningen 1918 ha upphört att utdelas.
Högtidliga riddarslag omtalas i Sverige
redan under Magnus Ladulås’ regering, och
denna omständighet torde ha givit upphov till
den sedermera — särskilt på 1700-talet —
ivrigt förfäktade uppfattningen, att nämnde
konung skulle ha instiftat en verklig
riddar-orden, som 1748 »återupplivades» under namn
av Serafimerorden. Att de för denna orden
karakteristiska änglahuvudena använts som
emblem i till svenska riddare vid konung
Hans’ kröning i Stockholm 1497 utdelade
kedjor är arkivaliskt bekräftat, och häri får man
väl söka förklaringen till att Erik XIV
återupptog detta emblem (omväxlande med
gyllene vasar) i de riddarkedjor han lät
förfärdiga till sin kröning. Några statuter för
denna Salvatororden — så kallad efter
ordensteeknet, som pryddes av Frälsarens bild
— synas aldrig ha utfärdats, ehuru konungen
utdelade den till medlemmar av rådet och
andra bemärkta män. Därjämte lät han
avbilda ordenskedjan omkring riksvapnet på
sitt sigill och vissa av sina mynt. På ett
porträtt (i Nationalmuseum), där konungen är
framställd i full rustning, ses han enligt då
gängse bruk bära Salvatorordens medaljong-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
