Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orficism (Orfism) - Orfiker - Orfila, Mateo José Bonaventura - Orfisk - Orfiska mysterier - Orford - Orfordprocessen - Organ - Organisation - Organisera - Organiserad arbetare - Organisk - Organiska artiklarna - Organiska färgämnen - Organisk förening - Organisk kemi - Organiskt hjärtfel - Organism - Organist - Organogen, Organogena bildningar - Organografi - Organoida svulster - Organon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orfiker—Organon
337
liga. Människans uppgift är därför att
genom reningar och asketiskt levnadssätt
undertrycka sin onda natur. Om hon lyckas
häri, når hon salighet i det andra livet, men
de, som ej renats, få ligga i underjordens
smuts. O r f i k e r n a bildade en sekt, som
efter perserkrigen råkade i missaktning. Den
väckte emellertid genklang hos män som
Pin-daros, Polygnotos och Platon. Från
hellenistisk tid finnas guldblad med orfiska texter,
som nedlagts i gravar. O. har haft
djupgående betydelse för religionsutvecklingen,
t. ex. i skildringen av helvetesstraffen. En
rik men förlorad litteratur tillskrives Orfeus
och orfiska författare; de bevarade
skrifterna tillhöra senare tid, och det är
omtvistat i vad mån de gå tillbaka på äldre
källor. — Litt.: »Orphica», utg. av E. Abel
(1885); »Orphicorum fragmenta», utg. av O.
Kern (1922); A. Dieterich, »Nekyia» (2:a uppl.
1913); O. Kern, »Orpheus» (1920); M. P:n
Nilsson, »Den grekiska religionens historia»
(1921). M. Pn N-n.
Orfiker [å’r-], se O r f i c i s m.
Orfila [årfila’], Mate o José B o n
a-v e n t u r a, fransk rättsmedicinsk forskare
(1787—1853), f. på Menorca. Blev 1819 prof,
i rättsmedicin i Paris och var 1823—48 prof,
i kemi där. O. utgav de för giftlära och
rättsmedicin grundläggande arbetena »Traité
des poisons .. . ou toxicologie générale» (2 bd,
1813—15; 5:e uppl. 1852) och »Legons de
mé-decine légale» (1821—23; 4:e uppl. i 4 bd
1848). R. T-dt.*
Orfisk [å’r-] (grek. orfiko’s), som har
avseende på orficism (se d. o.).
Orfiska mysterier, den hemliga kult, i
vilken orficismens (se d. o.) läror meddelades.
Reningar intogo en stor plats i den. O. voro
icke bundna till bestämd plats utan firades,
där anhängare funnos; ledarna voro vanl.
kringvandrande mysteriepräster. M. Pn N-n.
Orford [å’fod], earl av, se W a 1 p o 1 e.
Orfordprocessen [å’fod-], se Nickel.
Organ (grek. o’rganon, verktyg). 1. (Zool.)
Eg. kroppens verktyg, alltså de enstaka delar,
som uträtta en funktion och genom vilkas
samarbete och växelverkan varelsens
(organismens) liv uppehälles. Man urskiljer
vegetativa och animala o. Till de förra
höra näringsupptagningens och
fortplantningens o., till de senare nervsystem, sinnesorgan,
skelett och muskelsystem. — 2. Röst, stämma.
— 3. Person, som talar, skriver å annans
vägnar. — 4. Tidning, som förfäktar en
persons, ett partis o. s. v. åsikter.
Organisation (av organ, se d. o.),
bildandet eller ordnandet av delar på sådant sätt,
att de kunna utöva inbördes växelverkan;
tillståndet hos någonting organiskt eller
organiserat, inre daning eller anordning, invärtes
byggnad, inrättning; förening av mänskliga
väsen för ett enhetligt ändamål (t. ex.
samhällsordning, härordning el.
arméorganisation) i planmässig och praktisk
arbetsfördelning. — Adj.: Organisatorisk, som
avser el. åstadkommer organisation.
Organisera, åstadkomma organisation (se
d. o.); ändamålsenligt inrätta och ordna; göra
någon till medlem av en organisation.
Organiserad arbetare, arbetare, som är
medlem av fackförening.
338
Organisk, försedd med organ; levande; som
hör till djur- el. växtriket. Jfr Organism
och Organisk förening.
Organiska artiklarna, se K o n k o r d a t.
Organiska färgämnen, färgämnen ur
djurriket och växtriket, inräknade även
stenkols-tjärans derivat o. a. färgämnen, innehållande
kolatomer. Se Färgämnen och T j ä
r-färger.
Organisk förening, kem., varje förening,
som innehåller kol. Se Kolföreningar.
Organisk kemi, se Kemi, sp. 601, och
Kolföreningar.
Organiskt hjärtfel, se
Hjärtsjukdomar, sp. 1133.
Organi’sm. (Biol.) En levande varelse,
betraktad som helt för sig: ett träd, ett djur
är en o., likaså individen i en polypstock,
vilken å sin sida är en o. av högre ordning.
Även den enskilda cellen i en vävnad har
behandlats som o. Samverkan mellan olika
delar av en o. med därav följ, formell
anpassning kallas korrelation (se d. o. 1). E-k N-d.
I filosofien brukas o. icke endast i
biologisk betydelse; o. säges vara ett väsen, där
delarna inbördes liksom även delarna och det
hela ömsesidigt betinga varandra
(korrelation; se d. o. 1). Samhället, staten, ja, hela
universum betecknas i vissa teorier som
organism. Jfr Liv 1. G. O-a.
Organi’st (mlat. organi’sta), vid kyrkan
anställd tjänsteman, som vid gudstjänsten
spelar på kyrkans orgel (förr även »orgelnist»).
Fordom var orgelspelaren och orgelbyggaren
samma person. I Sverige omtalas o. på
1300-talet. Då orglarna ännu på 1500-talet voro
sällsynta, nämnas skickliga o. endast från
huvudstaden. De flesta synas ha kommit från
Tyskland, bl. a. släkten Düben (se D ü b e n,
A.). De flesta av dessa voro även i hovets
tjänst. Mot 1600-talets slut fingo även
stiftsstäderna betydelse, och under 1700-talets
förra hälft voro domkyrkoorganisterna i allm.
driftiga och dugande musikledare, som även
utbildade o. för landsortens kyrkor. Denna
uppgift blev med 1800-talet fast praxis, och
en o. borde ha fått examen hos en
stifts-organist, innan han anställdes. För den högre
organistutbildningen sörjde Mus. akad., sedan
1818 särskild lärare i orgelspel anställts.
Enligt k. f. av 1882 och 1894 kan organisttjänst
förenas med folkskollärarbefattning. Se även
Kantor och Klockare. T. N.
Organogèn, Organogéna
bildning-a r, de skiktade (sedimentära) bildningar, som
tillkommit genom organismers verksamhet
eller uppbyggts av fragment av organismer.
Organografi, läran om växternas organ med
hänsyn såväl till deras byggnad som till deras
funktion. Jfr Botanik. K. A.
Organolda svulster, med., svulster,
sammansatta både av stödjevävnad med blodkärl och
av epitelvävnad. De likna ofta körtlar, t. ex.
kräftsvulsterna (se K r ä f t a).
O’rganon (lat. o’rganum), medeltidens
fler-stämmiga musik med kvint- el.
kvartparalleller (»parallellorganum») el. en vilande
stämma samt en stigande och fallande (»liggande
o.»). O. hade sin glanstid på 900—1100-talet
men ersattes sedan av discantus
(motrö-relsen). Den lat. pluralformen organa var
under medeltiden beteckning för orgel. T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
