Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormbunkar el. Ormbunksväxter - Ormbunkrot - Ormbär - Ormbärare - Ormdrag, Bodrag, Daggorm, Dragfä, Duggorm, Gråen, Härmask, Silverskre, Skrea - Ormdyrkan - Orme, Robert - Ormen (stjärnbild) - Ormen långe - Ormesberga - Ormfalkar - Ormfiskar - Ormgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ormbunkrot—Ormgift
359
1. Eusporangiater (Filicinae
eu-sporangiatae) med tjockväggiga sporangier,
bildade av flera väggskikt, nästan insänkta.
Dessa o. ha ofta underjordiska, knölformiga,
icke gröna protallier. Hit höra fam.
Ophio-glossaceae (se d. o.) och den tropiska fam.
Marattiaceae (se d. o.), o. med jättestora
blad med stipler.
2. Leptosporangiater (Filicinae
lepto-sporangiatae) el. o. med tunnväggiga
sporangier, ytliga med blott ett cellskikt i väggen.
Leptosporangiaterna delas å sin sida i två
undergrupper: A) egentliga
landormbunkar (Filices), som äro h o m o s p o r a,
d. v. s. ha blott ett slags sporer och ett slags
protallier (tvåkönade), och B)
vattenorm-b u n k a r (se d. o., üydropterides), som äro h
e-t e r o s p o r a, d. v. s. ha två slags sporer och
två slags protallier (enkönade). Till Filices
hör majoriteten av nu levande o. Bland i
Sverige allmänna märkas: stensöta
(Polypodium vulgäre), majbräken (Athyrium
filix femina), träjon (Dryopteris filix mas),
alla hörande till fam. Polypodiaceae. Till
Filices höra även tropiska och subtropiska
trädormbunkar (sed. o., fam.
Cyathea-ceae), som ha ett palmliknande utseende med
ända till 15 m hög, ogrenad stam och stora,
upprepat fjädergrenade blad. Hit hör o r
m-bunkspalmen (Alsophila, se d. o.) från
s. Asien. Till vattenormbunkarna höra a n
d-matsbräken (Salvinia, se d. o.), Azolla
(se d. o.), Marsilia och det i Sverige växande
klotgräset (Pilularia globulifera),
Sveriges enda vattenormbunke, med en krypande
stam och trådlika, som unga urfjäderformigt
hoprullade blad (se Marsiliaceae).
O. ha i regel föga betydelse för människan.
De sidenglänsande håren på bladbaserna av
en del tropiska trädormbunkar användas som
mekaniskt blodstillande medel och till
stoppning av kuddar och madrasser. Rotstocken av
träjon brukas i medicinen som maskmedel (se
d. o. och Ormbunkrot). N. S-s.
Ormbunkrot, Rhizöma fi’licis, värdefullt
bandmaskmedel, utgöres av rotstocken med
kvarsittande bladskaftbaser av träjon,
Dryopteris filix mas (se Ormbunkar). — Mot
band-mask nyttjas mest det med eter beredda
Ex-tractum filicis, av grönbrun färg, vanl. i små
limkapslar. Kuren bör anordnas ooh ledas av
läkare. Jfr Maskmedel. C. G. S.
Ormbär, bot., se Liljeväxter.
Ormbäraren, astron., se Ophiuchus.
Ormdrag, Bodrag, Daggorm,
Dragfä, Duggorm, Gråen, Härmask, S i
1-v e r s k r e, Skrea, långa tåg av små
gråvita, omkr. 1/2 cm långa mygglarver,
tillhörande olika arter av släktet Sciara (Lycoria).
Myggorna, vilka tillhöra fam. s o r g m y
g-g o r, Sciaridae, äro mycket små, ej fullt 1/2
cm långa, till färgen svarta med gula fläckar
på bakkroppens sidor. Trol. är det larverna
av S. militaris och S. thomae, som oftast
iakttagits i o. Larverna livnära sig av multnande
växtämnen; av obekant anledning gripas de
stundom av vandringslust och sluta sig
tillsammans till långa tåg, stundom av flera m
längd och omkr. 10 cm bredd, vilka
långsamt glida fram över marken. De
förpupp-ningsfärdiga larverna skilja sig undan för
undan från tåget, som därigenom minskas och
360
slutligen alldeles upplöses. O. är en mycket
sällsynt företeelse, som spelat stor roll i
folktron i olika länder och givit upphov till en
mängd vidskepliga föreställningar. O. A-g.
Ormdyrkan, se O r m k u 11.
Ornie [åm], Robert, anglo-indisk
historieskrivare (1728—1801). Innehade viktiga
befattningar i Ostindiska kompaniets tjänst
och var 1754—58 medlem av det styrande
rådet i Madras. O. lämnade Indien 1759 och
skrev sedan historiska arbeten om
kompaniets verksamhet, bl. a. »Historical fragments»
(1782; 2:a, utvidgade uppl. 1801). J. Ch-r.
Ormen (lat. Se’rpens), stjärnbild på ömse
sidor om himmelsekvatorn och delad i två
delar av stjärnbilden Ophiuchus
(Ormbäraren). Den v. och betydligare delen av O.
ligger mellan 15 och 16,5 tim. rektascension och
24° n. samt 4° s. deklination, den ö. delen
går huvudsaki. i n. v.—s. ö. från 16,8 till 19
tim. mellan deklination 7° n. och 15° s. O.
har omkr. 70 för blotta ögat synliga stjärnor.
Den ljusaste, U n u k el. a, är av storleken
2,57. O. är rik på nebulosor och
stjärnhopar. K. Lmk.
Ormen långe (no. Ormen lange), Olav
Tryg-vesons (se Olav, sp. 201) högt prisade
drakskepp.
Ormesberga, socken i Kronobergs län,
Norr-vidinge härad, n. om Växjö och västligaste
delen av Helgasjön; 22,46 kvkm, 403 inv.
(1931). Småkuperad skogsbygd. 337 har åker,
714 har skogsmark. Ingår i Bergs och O.
pastorat i Växjö stift, Norrvidinge kontrakt.
Ormfalkar, zool., se Sekreterarfåglar.
Ormfiskar, zool., se O r m å 1 a r.
Ormgift. De giftiga ormarna utveckla i
sina giftkörtlar (se Ormar, sp. 357) ett
sekret, som innehåller ett för de flesta andra
djur mer el. mindre häftigt, ej sällan dödande
gift. Detta utgjutes i bettsåret. O. är en
blekgul, tjockflytande, starkt klibbig vätska,
rik på äggvita. I glasögonormens gift har
giftämnet kallats o f i o t o x i n, i
skaller-ormens gift heter det krotalotoxin. Att
olika ormars bett äro olika starkt giftiga
beror nog ej blott på de insprutade
giftmängderna utan även på de olika giftämnenas
beskaffenhet. O. förorsaka dels lokala
symtom, ss. stark retning, svullnad i den bitna
kroppsdelen och ofta i andra delar av
kroppen, blödningar, blodproppsbildning i
blodkärlen, missfärgning och brand i hud o. a.
vävnader, utgående från bettstället, dels a 1
1-mänsymtom, särskilt från centrala
nervsystemet (förlamning med el. utan kramp).
Bett av den vanliga huggormen framkalla
symtom av båda slagen. Den anses i allm.
livsfarlig blott för barn och små djur. Dess
bett kan dock vålla även vuxna personer
svårt och långvarigt lidande. Den bitne
erfar ögonblicklig stark smärta. Mycket snart
svullnar den bitna kroppsdelen, och
svullnaden sprider sig småningom under stark
spänning och svåra smärtor samt kan på
några timmar omfatta halva kroppen el.
mera. Bettstället och dess omgivning bli
snart missfärgade, blåröda till violettbruna
— tecken till börjande brand —, och röda
strimmor och fläckar under huden ange större
el. mindre blödningar. Stor svaghet och
ångest samt känsla av stark kyla, blekhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
