Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornamentik - Ornat - Orne - Ornera - Ornithogalum - Ornithopoda - Ornithoptera - Ornithopus - Ornithorhynchus - Ornitofil, Fågelblommig - Ornitologi - Ornunga - Ornäsbjörk - Ornässtugan - Ornö - Oro - Orobanchaceae, Orobanche - Orobus - Orogena perioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Ornat—Orogena perioder
368
Ornässtugan.
len opponerade mot rokokons överdrifter i
o.; ny gotiken (se d. o.) och andra
försök att pånyttföda historiska stilar införde
en mångfald äldre ornamentsdetaljer, främst
i konsthantverk (se d. o.) och
inrednings-konst. 1890-talets Jugendstil, 1900-talets
nyklassicism och funktionalism gå ut på en
förenkling, resp, bortrensning av den historiska
o., särskilt i anslutning till den industriella
fabrikationens (se Konstindustri) och
konstruktionsarkitekturens (se L e C o r b
u-s i e r) betingelser.
Litt.: A. Riegl, »Stilfragen. Grundlegung
zu einer Geschichte der Ornamentik» (1893);
A. Speltz, »Der Ornamentstil» (1904; sv. uppl.
1912); B. Salin, »Die altgermanische
Thier-ornamentik» (1904); E. Wrangel,
»Konststilarna» (1905; 2:a uppl. 1927); S. O. Müller (se
d. o.), flera arbeten; J. Bröndsted. »Nordisk og
fremmed ornamentik i vikingetiden» (i
Aar-böger for Nordisk Oldkyndighed og Historie
1920; eng. utvidgad och bearb. uppl., »Early
english ornament», 1924); P. Jessen, »Meister
des Ornamentstichs» (3 bd, 1922—24); M.
Di-mand, »Die Ornamentik der ägyptischen
Woll-wirkereien» (1924); F. Plutzar, »Die
Ornamentik der Runensteine» (s. å.); H. Th. Bossert,
»Das Ornamentwerk» (s. å.) och »Volkskunst
in Europa» (1926); N. Åberg. »Förhistorisk
nordisk ornamentik» (1925); Hj. Stolpe,
»Collec-ted essays in ornamental art» (1927); Hanna
Rydh, »On symbolism in mortuary ceramics»
(i Bulletin of the Museum of Far Eastern
Antiquities, I, 1929); R. Bernheimer,
»Roma-nische Tierplastik» (1931). H. R-h;E. L-k.
Ornät, högtidlig prästskrud.
Orne [årn]. 1. Flod i Normandie, upprinner
i dep. O. och faller ut på s. kusten av
Seine-bukten; 152 km. Segelbar från Caen, där en
sidokanal börjar. — 2. Dep. i v. Frankrike, en
del av forna prov. Normandie; 6,144 kvkm,
277,637 inv. (1926). O. uppfylles huvudsaki.
av det normandiska höglandet (Monts des
Avaloirs, 417 m ö. h.) med vackra
skogsbestånd, ss. Forèt d’Ecouves (7,500 har), och
genomskuret av floderna O., Dives m. fl. till
Kanalen i n.. Sarthe m. fl. till Loire i s.
Framstående hästavel; stuteriet Pin ligger i
O. Huvudstad: Alengon (se d. o.).
Ornèra (lat. ornäre), smycka, fint utstyra.
Ornitho’galum, bot., se Stj ärnlöksläktet.
Ornitho’poda, zool., se Dinosaurier.
Ornitho’ptera, zool., se Papilionidae.
Ornlthopus, bot., se K 1 o v i c k e r.
Ornithorhy’nchus, zool., se Näbbdjur.
Ornitofll, F å ge 1 b 1 o m m i g, säges en
växt vara, om dess pollentransport skötes
av fåglar (kolibrier, honungssugare m. fl.).
Ornitologi, gren av zoologien, som
behandlar fåglarna. Härav ornitolog, fågelkännare.
Ornunga, socken i Älvsborgs län, Gäsene
härad, i v. delen av de numera skogtäckta
Svältorna; 29,33 kvkm, 413 inv. (1931). I
östra O. Ornungasjön (158 m ö. h.). 434 har
åker, 1,513 har skogsmark. Socknens
1200-talskyrka, reparerad 1905, har inretts till
museum för Svältorna. Ingår i Nårunga,
Skogsbygdens, Ljurs, O., Kvinnestads och Asklanda
pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt.
Ornäsbjörk, bot., se Björk, sp. 416.
Ornässtugan, byggnad i Torsångs socken,
Kopparbergs län, vid en vik av sjön Runn.
O. är en loftbod (se d. o.) av ovanlig storlek,
förmodligen uppförd under 1400-talets andra
hälft. Den utgör ett av de värdefullaste
minnesmärkena över Dalarnas gamla
timmerbyggnadskonst och har fått kvarstå täml.
orörd. I början av 1500-talet tillhörde Ornäs
gård Arent Persson (se d. o.), och det var här
Gustav Vasa räddades under sin färd i
Dalarna av husfrun på stället, Barbro
Stigsdotter. Redan under förra delen av
1700-talet iståndsattes den då förfallna byggnaden
av kamreraren vid Falu gruva J. O:son
Brandberg, som här sammanbragte flera Gustav
Vasaminnen. 1897 inköpte staten O-, en
bred-vidliggande byggnad, markområde och
inventarier. Litt.: J. Sandström, »O. och dess
inventarier 1725—1759» (i Fataburen 1910). G. Brg.
Ornö, socken i Stockholms län, Sotholms
härad, omfattar utanför ö. Södertörnskusten
ön O. (48,19 kvkm), omgivande småöar samt
ö. därom ett vidsträckt skärgårdsområde med
bl. a. Huvudskärs fyr- och lotsplats; 72,61
kvkm, 430 inv. (1931). Huvudsaki. bergs- och
skogsbygd. 284 har åker, främst på huvudön,
3,505 har skogsmark. Egendom: Sundby.
Ingår i Dalarö, O. och Utö pastorat, Strängnäs
stift, Södertörns kontrakt.
Oro, svänghjul i ett ur, se U r.
Orobanchäceae, Oroba’nche, bot., se S n y
11-rotväxter.
O’robus, bot. De arter ay baljväxtsläktet
Lathyrus (se d. o.), vilka sakna klänge,
sammanfattades förr som ett särskilt släkte,
Orobus. Hit hör bl. a. gökärten (O. tuberosus
= Lathyrus montanus).
Orogena perioder. De krafter, som i
jordskorpan varit verksamma för
bergskedjebild-ning (se d. o.), ha i viss mån verkat
periodiskt, så att vissa epoker av jordens historia
kännetecknas av intensiva veckningar över
stora delar av jordytan och andra av relativ
vila, kortare orogena perioder ha
omväxlat med långvarigare anorogena; under
dessa senare ha ingenstädes på jorden större
bergskedjor uppstått, och de förut
existerande ha vanl. blivit avnötta redan under ett
kort skede av den anorogena tiden. Med
säkerhet kan man konstatera tre stora o.:
1) under den kambrosiluriska perioden den
kaledoniska bergskedjeveckningen, 2)
under karbonperioden den variskiska
bergskedjeveckningen (även kallad den
her-eyniska) och 3) under krita och tertiär den
alpina bergskedjeveckningen. K. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
