Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orogenetisk, Orogen - Orogenetiska zoner - Orografi - Orometri - Orontes - Oropos - Orosius - Orozco, M. d’ - Orpen, sir William - Oprhei drängar (O. D.) - Orphol, Betanaftolvismut - Orpington - Orre - Orrefors - Offery, earl av, titel - Orrfåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orogenetisk—Orrfåglar
369
Orogenetisk, O r o g é n (av grek. o’ros, berg,
och gi/gnomai, bliva), som har samband med
bergskedjebildning. —Orogenetiska
rörelser, de rörelser i jordskorpan,
huvudsakligen tangentiella, varigenom under
sammanpressning av bergartslagren veckade
bergskedjor uppstått på jordytan (se B e r g
s-kedjebildning). Jfr Isostas i. K.A.G.
Orogenetiska zoner (numera ofta endast
O r o g e n i kollektiv bemärkelse), områden
av jordskorpan, oftast nu framträdande som
relativt smala zoner, från vilka
bergskedjebildning genom veckning utgått. O. ha urspr.
varit geosynklinaler (se d. o.), d. v. s.
djup-havsområden, där sedimentära bildningar
avlagrats till stor mäktighet. Genom
tangentiella rörelser ha dessa pressats samman,
delvis under överskjutning av lagren, så att de
i bergskedjorna sammanveckade lagren endast
intaga en ringa del av geosynklinalhavets
ursprungliga bredd (för Alperna antager man
t. ex. en sammanpressning av lagren till 1/8
el. V12 av deras ursprungliga bredd). 0.
äro sålunda mera mobila och labila områden
och bilda en motsats till
resistensområdena, de stabila kontinentalområdena,
»gamla massiv», »plattor», »tavlor» etc., vilka
utövat motstånd mot veckningsrörelserna och
i många fall varit fastland under långa
jordperioder. Delvis äro dessa stabila områden
delar av gamla förstörda, veckade
bergskedjor. De äldre motståndskraftiga
kontinentalområdena ha som motsats mot orogenet fått
benämningen k r a t o g e n. K. A. G.
Orografl (av grek. o’ros, berg, och gra’fein,
skriva), bergbeskrivning (se Geografi, sp.
539, och Orometri). — Adj.: Orogräfisk.
Orometrl (av grek. o’ros, berg, och me’tron,
mått) el. Morfometri (av morfé, gestalt),
den del av orografien, som behandlar
uppmätning av bergshöjder samt beräkning av deras
volym och medelhöjd. En bergskedjas
medelhöjd kallas kamhöj d. — Adj.:
Oro-metrisk.
Oro’ntes, flod, se N a h r el-Asi.
Oröpos (grek. Oropo’s), forntida grekisk
hamnstad vid Euripos, på gränsen mellan
Beotien och Ättika, under vissa perioder i
atenarnas besittning. I 0. dyrkades
Amfi-araos (jfr d. o.). Ett tempel, en helig
offerkälla, altaren, portiker och en liten teater
ha utgrävts. (M. Pn N-n.)
Orösius, presbyter, levde i slutet av
300-och början av 400-talet. Han slöt sig till
Augustinus och uppträdde på synoden i
Jerusalem 415 mot Pelagius. O. skrev bl. a. den
apologetiska »Historiarum adversum paganos
libri VII», en världshistoria för tiden från
världens skapelse till 417 e. Kr., under
medeltiden använd som lärobok. H. Sgn.*
Orozco [årå’tskå, sp. uttal årå’pkå], M. d’O.,
se G y 11 e n h a a 1, M.
Orpen [å’pon], sir William, irländsk
målare (f. 1878). Kom 1895 till London, väckte
uppseende genom en originell »Hamlet» 1899.
Bland O:s följ, alster märkas ett par
självporträtt, »Venus och jag» (1910), »Jockejen»
(i Nationalmuseum i Stockholm), samt
historiska genrer som »Napoleon dikterar sina
memoarer på fi:t Helena» (1916). O. har på
uppdrag av engelska regeringen för Imperial war
museum i London utfört en mängd porträtt
370
och bilder från västfronten under
världskriget och från fredskonferensen. »Den okände
brittiske soldaten i Frankrike» väckte
sensationellt uppseende men refuserades 1923 av
krigsmuseet. O. blev adlad 1918. Han utgav
1921 sina krigsminnen, »An onlooker in
France 1917—1919». G-g N.
O’rphei drängar (O. D.), manskörssällskap i
Uppsala, bildat inom studentkåren, huvudsaki.
på J. W i d é n s initiativ 1853, benämnt efter
sin lystringssång, »Hör, I Orphei drängar»,
Bellmans »Fredmans epistlar», n:r 14. O. Arpi
blev O:s förste dirigent, 1854 avlöst av J. A.
Josephson. Redan från början odlades den
konstnärliga manssången och genom förening
med Filharmoniska sällskapet även
kantatstilen med orkester. Efter Josephsons död
1880 innehade I. E. Hedenblad ledningen
till sin död 1909, och nu företogos (fr. o. m.
1891) även större konsertturnéer till svenska
landsorten och utlandet. Sedan 1910 är H.
A 1 f v é n ledare. Kören har under honom
vidare utvecklats, och många utlandsturnéer
ha företagits. — En mindre avd.,
Stock-h o 1 m s - O. D., stiftades 1903 i huvudstaden
med statskommissarien P. Södermark
som dirigent. — Flera festskrifter om O. D.
ha utkommit, bl. a. en 60-årsskrift av K.
Nyblom 1913 och en biografisk förteckning över
medlemmarna 1914. T. N.
Orphol [-fåT], Betanaftolvismut, brunt,
lukt- och smaklöst pulver, olösligt i vatten.
O. ges på grund av antiseptisk verkan
invärtes vid tarmkatarrer, kronisk diarré,
tarm-tyfus, kolera, magkräfta o. dyl. mot
jäsningsprocesser i mage och tarm. C. G. S.
Orpington [ä’pintan], se Höns, sp. 382.
Orre, zool., se Orrsläktet.
Orrefors, glasbruk i Hälleberga socken,
Kronobergs län, vid järnvägen Kalmar—Nässjö.
Äges av O. bruks a.-b. (gr. 1897), som även
omfattar Sandviks glasbruk i Hovmantorps
socken samt sågverk och hyvleri vid O.;
aktie-kap. 2,4 mill. kr., 450 arb., tillv.-värde per år
1,9 mill. kr. Genom den 1916 påbörjade tillv.
av prydnadsglas har O. blivit ett av världens
ledande glasbruk. Se vidare Glas, sp. 739
och bild 26—31.
Orrery [å’rari], earl av, titel inom den
irländska släkten Boyle (se d. o.). Roger
B o y 1 e, sedan 16601 earl av O. (1621—79),
bror till naturforskaren Robert Boyle, stred
på 1650-talet vid Oliver Cromwells och
Ire-tons sida mot de irländska rojalisterna, var
parlamentsmedlem 1654 och 1656 samt led. av
det nya överhuset 1657. Han sökte efter
Oliver Cromwells död först stärka dennes son
Richards ställning men insåg snart
hopplösheten härav, inbjöd Karl II att landstiga på
Irland och medverkade 1660 som medlem av
»convention parliament» kraftigt till
restaurationen. Hans sonson Charles Boyle,
earl av O. (1676—1731), blev 1709
generalmajor och hölls 1721 en tid fängslad som
misstänkt för jakobitiska stämplingar. V. S-g.
Orrfåglar, Tetraoninae, underfam. av ordn.
hönsfåglar (se d. o.), omfattande ett
femtiotal arter med kraftig, satt kroppsbyggnad,
kort, tjock, välvd näbb, kupiga, rundade
vingar och korta, starka ben med
fjäderbeklädda tarser utan sporrar och oftast
fjäderbeklädda, på sidorna fransade tår. över ögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
