Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orrfåglar - Orrsläktet - Orsa (tingslag) - Orsa (socken) - Orsa finnmark - Orsa—Härjedalens järnväg - Orsak - Orsaläsare - Orsasandsten - Orsasjön - Orselj, Fransk purpur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Orrsläktet—Orselj
372
finnes en naken, vårtig, röd fläck. 0. höra
hemma i jordens n. delar. De vistas i skogar
och häcka på marken. I Sverige finnas
järpsläktet, Tetractes, orrsläktet,
Lyrurus, tjädersläktet, Tetrao, och
ripsläktet, Lagopus. T. P.
Orre, Lyrurus tetrix.
Orrsläktet, Lyrurus, tillhör underfam.
orr-fåglar bland hönsfåglarna. I Sverige
förekommer orren, L. tetrix, med fjäderklädda
tarser men nakna tår. Tuppen är till färgen
metallglänsande biåsvart med vit undergump
och ett vitt streck på vardera vingen.
Sommartiden är färgen mindre glänsande,
strupen vitfläckig, huvudet och halsen
brunspräckliga. Hönan är spräcklig i gult, grått och
svart. Hos tuppen är stjärten djupt kluven
och de yttre stjärtpennorna lyrformigt
utåt-böjda, hos hönan är stjärten mindre djupt
kluven. Sterila hönor likna till färgen mer el.
mindre tupparna och sterila tuppar hönorna
men med bibehållen lyrformig stjärt. Även
förekomma vitspräckliga former av båda
könen. Längden är hos tuppen 48—59 cm, hos
hönan 41—49 cm. Orren vistas vanl. i skogar,
som gränsa till ängar och myrar, vintertiden
helst i björkskog. Födan utgöres av bär, frön,
knoppar o. dyl. På våren samlas orrarna till
lek, orrspel, i en glänta i skogen, varvid
tupparna med utbredd stjärt och hängande vingar
låta höra sitt kuttrande läte och även kämpa
inbördes. Orren förekommer från Skåne upp
till barrskogsgränsen. Den bildar bastarder
med övriga orrfåglar. Beträffande j ä r
p-orre se Järpsläktet. Bastarden
mellan orrtupp och tjäderhöna kallas r a c k e
1-hane; hanen igenkännes på den
purpur-glänsande färgen och den svagt kluvna
stjärten, medan hönan mest liknar en orrhöna
med rakt skuren stjärt. Biporren, bastard
mellan dalriptupp och orrhöna, är mindre
vanlig och liknar en vitbrokig orre men har
fjäderklädda tår. T. P.
Orsa, tingslag i Kopparbergs län, omfattar
O. socken (se nedan och kartan vid
Dalar-n a). Tillhör Ovansiljans fögderi och domsaga.
Tingsställe: Orsa municipalsamhälle.
Orsa, socken i Kopparbergs län, O. tingslag,
mellan Orsasjön i s. v. och Härjedals—Häl-
singlandsgränsen i n.; 1,783,21 kvkm, 8,487
inv. (1931), därav i Skattunge
kapellförsamling 245 kvkm och 1,303 inv. Genom den
bördigaste bygden (på silurisk berggrund) flyter
Oreälven från sjön Skattungen i ö. till
Orsasjön, vid vilken Orsa kyrkby och
municipalsamhälle bildar socknens
huvudort. övriga delar av socknen upptagas av
storkuperad skogsbygd. 2,756 har åker, 129,764
har skogsmark. V. om Skattungen ligger
Skattunge kapell, vid Orsasjön Bäcka sanatorium
(förr järnbruk och porfyrverk), vid
Kallhols-fors och Skattungbyn finnas kalkbrott och
på ett flertal platser sågverk, kraftstationer
m. m. Municipalsamhället (80 har, 921 inv.,
tax.-värde å fastighet 3,193,600 kr. 1931, tax.
inkomst 1,121,631 kr.) är handels- och
industriort och föreningsstation för
Inlandsbanan med statsbanan O.—Bollnäs. Det har
vacker kyrka (trol. från 1300-talet, med gamla
valvmålningar), hembygdsgård m. m. Sedan
gammalt är O. bekant för slipstenstillv. och
hemslöjd. Då de kommunala utgifterna
bestridas av skogsmedelsfondens avkastning,
har kommunal beskattning kunnat undvikas
i O. sedan 1886. Om O. folkdräkt se
d. o., sp. 705. O. utgör tills, m. Skattunge
kapell ett pastorat i Västerås stift, Rättviks
kontrakt. — Litt.: J. Gabrielsson,
»Minnesskrift över O. kyrkas historia» (1913); J.
Boe-thius, »Sägner m. m. från O.» (1914) oeh
»Orsamålet» (1918); K.-E. Forsslund, »Med
Dalälven» etc., del 1:4 (1921); A. Hambræus,
»O.» (1923). G. R-ll.
Orsa finnmark, dets. som Hamra (se d. o.)
kapellförsamling.
Orsa—Härjedalens järnväg, spårvidd 1,435
m, mellan Orsa och Sveg, 123 km, öppnades
för allmän trafik 1909, uppgick i
statsbane-nätet 1919 och räknas därefter som del av
Inlandsbanan (se d. o.). F. P.
Orsak, filos., se Kausalitet.
Orsaläsare kallas anhängarna av en i Orsa
socken i Dalarna 1852 begynnande religiös
rörelse, som under inflytande av nyläseriet
i övre Norrland (se Läsare, sp. 495),
»hed-bergianismen» i Hälsingland (se N y e v a
n-g e 1 i s m) och den baptistiskt orienterade
allianskristendomen i Stockholm förkastade de
nya kyrkliga böckerna från 181O’-talet
(framför allt den Lindblomska »kättareboken» och
kyrkohandbokens med villkor förbundna
av-lösningsformulär) och utvecklade en
konven-tikelfromhet med samling kring bibeln,
Luther och Sions sånger, vilken mynnade ut i
separatism och baptism. Alla försök från de
kyrkliga och världsliga myndigheternas sida
att komma till rätta med den till en början
av unga bondsöner ledda rörelsen voro
förgäves. — Litt.: E. Herlenius, »Läseriet i Orsa
och Elfdalen 1852—1854» (1914). E. Nwn.
Orsasandsten, den översta delen av den
pa-leozoiska lagerserien i Dalarna (se d. o., sp.
345—346), en finkornig, rödaktig sandsten,
trol. tillhörande översilur, möjl. dock något
yngre, d. v. s. devon. O. förekommer i n. ö.
delen av Orsa socken och har fått
användning till slipstenar (O. kallas även
slipsandsten) och för byggnadsändamål. K. A. G.
Orsasjön, se Oreälven.
Orse’lj, Fransk purpur, ett naturligt,
i lavar förekommande färgämne. Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
