Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osnabrück - Osovets - Osowiec - Ospedaletti - Osramlampa - Ossa (latin) - Ossa (Kissavos, berg) - Ossbahr, Carl Anton - Ossein - Os sepiae - Osservatore Romano - Osseter - Ossetiska - Ossia - Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Oiovets—Ossian
420
Torget i Osnabrück.
evang. Mariakyrkan (långhus från 1300-talet;
helt restaur. från 1873) samt rådhuset (uppf.
1487—1512), där westfaliska freden
undertecknades 1648. Dessutom finnas i O. flera
vackra renässanshus. O. är kat. biskopssäte
med prästseminarium. Stenkolslagren i
närheten och vid Ibbenbüren ha främjat den
industriella utvecklingen (betydande metall- och
textilindustri, huvudsaki. i östra O.). —
Grundlagt 772 som frankisk missionsort, fick O.
888 stadsrättigheter, blev sedermera
hanse-stad och hade under 1400-talet sin
blomst-ringstid. O. intogs 1633 av svenskarna. —
Litt.: »O.», utg. av R. Hugle (1925).
2. Biskopsstift, trol. gr. 810 av Karl den
store. I westfaliska freden bestämdes, att
det omväxlande skulle ha en kat. och en
evang. biskop. 1803 sekulariserades stiftet
och förenades med Hannover. 1857 fick O.
åter egen biskop, utan världslig besittning.
Osovets [aså’vjäts], se O s o w i e c.
Osowiec [åså’viäts], ry. Osovets, po.
fästning, 5 km v. om den lilla staden Goniadz,
vid Bobr. Om strider vid O. under
världskriget se Bobr.
Ospedale’tti [ås-], by och vinterkurort på
Riviera di Ponente, Italien, mellan San Remo
och Mentone; omkr. 1,600 inv.
Osramlampa [å’s-], urspr. elektrisk
me-talltrådslampa med glödtråd av en
osmium-volframlegering (s. k. osram); numera namn
på alla elektriska lampor från tyska
glöd-lamptrusten Osram. G. H-r.
O’ssa, lat., ben, plur. av os (se d. o.).
O’ssa (även Kissa vos), berg i ö.
Grekland, landskapet Tessalien; 1,990 m ö. h.
Skiljes av Tempedalen från det n. därom
belägna Olympos och sammanhänger i s. genom
en rad lägre höjder med Pelion. O. och Pelion
omtalas i sagan om giganterna, som vid sitt
försök att storma himlen staplade dem på
varandra. A. M. A.*
Ossbahr, Carl Anton, museiman,
numis-matiker (1859—1925). Studerade bl. a. i
Upp
sala och Oxford, blev 1883 e. o. amanuens vid
Livrustkammaren och var dess intendent 1892
—1904. Han blev kammarherre 1905. O., som
var en fin konstkännare och en auktoritet på
vapenkunskapens område, genomförde
Liv-rustkammarens nyuppställning samt utgav
mönstergilla kataloger, bl. a. över
rustkam-maren på Schwarzburg. O. var en tid
Nationalmuseums sekr., vidare sekr. vid
Stockholmsutställningen 1897 samt Svenska
slöjdföreningens sekr. 1892—95. Vid sin avgång
från intendentskapet bosatte sig O. för en
längre tid i Rom men bodde sina sista år åter
i Stockholm. I Rom hopbragte han en
betydande medaljsamling samt publicerade ett
flertal uppsatser på medaljkonstens område. Hans
utmärkta arbete »Mynt och medaljer slagna
för främmande makter i anledning av krig mot
Sverige» utkom postumt 1927. B. H-d; E. L-k.
Osseln, anat., se B»i nd es u bs tan s vä
v-n a d, sp. 312.
O’s sèpiae, »valfiskfjäli», skalet av den
vanliga bläckfisken, Sepia officinalis, ges åt
burfåglar som kalkfoder. T. P.
Osservatore Romano [åservatå’re råma’nå],
»romerske iakttagaren», tidning i Rom,
uppsatt 1860, Vatikanens organ. Utgivare är
greve G. Della Torre.
Ossèter, folk i mell. Kaukasus,
huvudsakligen inom Nordosseternas
autonoma o m r å d e (se d. o.) och Sydossetien (se
Georgien). Deras antal uppgick 1926 till
omkr. 270,000. O. (som själva kalla sig iron)
äro en kvarleva av a 1 a n e r n a (se d. o.). Jfr
Ossetiska. J. Ch-r.
Ossètiska, osseternas språk. Ossetiskan har
upptagit en mängd lånord från finsk-ugriska,
turkiska och kaukasiska språk och genom
turkisk förmedling också från arabiskan och
nypersiskan samt under senare tid från
ryskan. O. utgör en självständig, ålderdomlig
gren av de iranska språken. Litteraturen
består i uppteckningar av sagor, episka dikter
m. m.; efter ryska revolutionen har åtm. den
politiskt betonade litteraturen nått en viss
blomstring. — Litt.: H. Hübschmann,
»Etymo-logie und Lautlehre der ossetischen Sprache»
(1887); V. Miller, »Die Sprache der Osseten»
(i »Grundriss der iranischen Philologie», 1903);
ossetisk-rysk-tysk ordbok (utg. av A.
Frei-man, 1927). J. Ch-r.
Ossi’a, it., »eller», mus., betecknar annan
läsart el. alternativt förslag i en komposition.
Ossian [å’-] (gael. Oisin, Ossin, dimin. av
oss, hjort), urspr. en fornirisk sagohjälte, som
skulle ha levat på 200-talet e. Kr. enl. de
irländska annalisterna och varit son till Finn
mac Cumaill (Fingal), feniernas anförare. På
Irland uppstodo under 700- och 800-talet flera
stora sago- och sångcykler, av vilka de, som
samlades kring Finn, redan på 1100-talet voro
mycket populära. Deras hem var Leinster och
Munster i s. Irland; från Ulster i n. kom
cykeln om Cuchullin och Conchobar. Till n. v.
Skottland, där iriskan länge var kelternas
litterära språk (se Gaeliska språket
och litteraturen, sp. 297), kommo
dessa sägner rätt tidigt. O. hade redan i de
irländska sägnerna småningom i viss mån
skiftat gestalt och framför allt blivit
framställd som den gamle blinde skalden, som
hade överlevat både sin far och sin son,
Os
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
