Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osslund, Jonas Helmer - Ossoli, Sarah Margareth d’, f. Fuller - Ossoliński, ätt - Ost (väderstreck) - Ost (födoämne) - Ostade, Adriaen van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Ossoli—Ostade, A. van
424
18 6 6 22/9). Studerade i Stockholm vid
Tekniska skolan och kort tid i
Konstnärsförbundets skola. O. har målat landskap från sin
hemprovins, Västernorrland, och från
Lappland med starkt betonad lokal karaktär samt
även typer och porträtt (»Fjällkarl», i
Nationalmuseum). »Vattenfall» finnes i
Luxem-bourgmuseet, Paris. O. har utfört keramik
för Gustavsberg och Höganäs. G-g N.
Ossoli [å’såli] ,SarahMargarethd’, f.
F u 11 e r, nordamerikansk författarinna (1810
—50). Var lärarinna, hade i Boston en
föreläsnings- och konversationscirkel för kvinnor,
översatte Eckermanns Goetheerinringar m. m.
tysk litteratur, skrev recensioner, verkade för
kvinnoemancipationen och utgav 1840—42
tidskr. The Dial, transcendentalisternas
organ, var nära vän med Emerson, Channing
och Hawthorne, excentrisk och beundrad för
sin konversationsgåva. 1846 for hon till
Europa och gifte sig 1847 med markis d’Ossoli.
Makarna deltogo i upproret 1848—49 i
Kyrkostaten; på återresan till Amerika omkom hon
med make och sitt späda barn under en orkan
vid kusten av New Jersey. Sami, verk 1855,
suppl. 1860, »Love letters» 1903. Monogr. av
T. W. Higginson (1884).
Ossolinski [åsåli’njski], polsk ätt. — J
e-r z y O-, statsman (1595—1650), studerade vid
västeuropeiska univ. och användes i krigiska
och diplomatiska värv; han avslöt bl. a.
stille-ståndet med Sverige i Stuhmsdorf 1635. O.
blev 1643 kronkansler och genomdrev 1648
Johan Kasimirs val till konung; han sökte
förgäves stärka kungamakten. Po. monogr.
av L. Kubala (2:a uppl. 1914). — Hans
ättling greve Jözef Maksymiljan O.
(1748—1826) var mest bosatt i Wien som chef
för hovbiblioteket. Han förvärvade stora
samlingar böcker, manuskript m. m., stommen i
det av O. grundade Ossolinska
nationalinsti-tutet (O s s o 1 i n e u m) i Lemberg (se d. o.).
Ost, se Väderstreck.
Ost, hos de flesta folk sedan äldsta tid
ett viktigt födoämne, berett av husdjurens
mjölk. Ost beredes genom löpning
(koa-gulering) av mjölkens ostämne (kasein, se
d. o.) samt den löpnade ostmassans (o s
t-myssjans) avskiljande från vasslan.
Löpningen sker genom inverkan av löpe (se d. o.)
el. en syra, vanl. vid mjölkens surning
bildad mjölksyra. Vid beredning av vissa
delikatessostar avlägsnas vasslan blott genom
avrinning, men eljest formas och pressas
ostmassan för fullständigare avlägsnande av
vasslan samt lagras för ernående av mognad.
Denna åstadkommes genom för olika
ostsorter något olikartade jäsningar, hos vissa
sorter (ss. Roquefort-, Stilton- och
Gorgon-zolaost) även under medverkan av
mögelsvampar, som genomväva ostmassan. Vid
jäsningen utvecklad kolsyra bildar hos vissa
ostsorter pipor (»ögon») i ostmassan. Efter
mjölkarten skiljer man mellan ko-, get-, får- och
renmjölksost, efter löpningsmedlet mellan
löpe-och surmjölksost. Av mjuk löpeost märkas
Camembert-, Brie-, Gervais- och
Limburg-ost, av vanligare hårda sorter storp ipiga:
schweizer- oeh herrgårdsost; småpipiga:
västgöta-, Västerbottens-, präst- och herrgårdsost,
de holländska Gouda- och Edamerostarna;
täta: Cheddar-, Chester-, Stilton-, Parmesan-
och getost. Efter fetthalten, vilken i hög
grad inverkar på o:s kvalitet, indelas
ostsorterna i gräddost med minst 60, h e
1-f e t med minst 45, halvfet med lägst 30,
kvartsfet med lägst 20 och s k u m o s t
med högst 12 % fett i o:s torrsubstans.
Hel-fet o. skall i Sverige vara märkt med röd
och halvfet med blå rand. För att förekomma
orena jäsningar och gasbildning, som
förorsaka stark pipighet, pasteuriseras mjölken,
och stundom tillsättes därefter renkultur av
för ostsortens mognad lämpliga bakterier.
Mot gasbildande jäsning tillsättes salpeter.
Gången av ostberedningen är i sina
huvuddrag följ.: Mjölken uppvärmes till omkr.
30° C, vilket i mejerier sker genom ånga. För
att ge o. en önskvärd gul färgton tillsättes
o s t f ä r g, vanl. en lösning av orleana (se
B i x a c e a e). Till den uppvärmda mjölken
sättes löpe (se d. o.). Då ostmassan fått lagom
fasthet, »brytes» den och sönderröres till korn
av lämplig storlek medelst handredskap
(kräkla, ostgrep, lyra, ostkniv el. -raka).
Efter brytningen underkastas ostmassan för
hårda ostslag en »eftervärmning» el.
»skåll-ning», för att ostkornen skola sammandraga
sig och fullständigare avge vasslan. Den ur
vasslan upptagna ostmassan saltas vid
beredning av vissa ostsorter, Cheddar- och
Ches-terost, sedan massan legat 2—4 tim. till
syr-ning. Andra sorter (Edamer-, Gouda-,
schweizer-, herrgårds- och hushållsost) saltas genom
att efter pressningen i ostform nedsänkas i
saltlake el. beströs med salt. För att hindra
o:s uttorkning samt angrepp av mögel, or
o. a. parasiter brukar man överdraga osten
med ett tunt lager ostvax el. paraffin.
Av vasslan beredes genom inkokning m e
s-o s t el. m e s s m ö r, som huvudsakligen
består av mjölksocker. H. J. Dft.
Ostäde [ås-], Adriaen van, holländsk
genremålare (1610—85), bror till I. van O.
Han lär en kort tid ha varit elev hos Frans
Hals, som dock icke på honom utövade så
stort direkt inflytande som A. Brouwer och
Rembrandt. O:s färgskala under perioden
till omkr. 1640, då han målade supande,
dansande och grälande bönder, är kyligt grå,
ibland t. o. m. stötande i blått. Under sin
andra period skildrade han på ett
fridfullare sätt böndernas nöjesliv, där de efter
slutade dagsverken utanför bykrogen åhöra
den kringvandrande liraspelaren, slå käglor
el. inne i krogrummet spela bräde. Hans
målningar från denna tid — hans bästa — äro
utförda med bredare pensel än förut och
hållna i en brunare, varmare ton, över
vilken ett Rembrandtskt ljusdunkel breder sitt
skimmer. O:s tredje period, avmattningens,
utmärkes av en nyktrare uppfattning, en mer
beräknad komposition, mindre pittoresk
behandling, ett ängsligare utförande och ett
återvändande till en kyligare färg. O. var
ytterst produktiv. Av hans tavlor (i snart
sagt alla större offentliga och privata
mål-ningssamlingar) må nämnas »Liraspelaren
utanför bondstugan» (i Berlin), »Målaren i
sin ateljé» (i Amsterdam), »Spelmannen» (i
Haag), »Bönder på krogen» (i Dresden och
München), »Det inre av en bondstuga» (i
Louvre) o. s. v. Nationalmuseum i Stockholm
äger bl. a. hans mästerliga »Advokat,
spet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
