Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostade, Adriaen van - Ostade, Isack van - Ostangeln - Ostasiatiska kompaniet, Svenska - Osteit (Ostitis) - Osten, von der, släkt - Osten, Emil Karl von der - Ostende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Ostade, I. van—Ostende
426
sande sin gåspenna»,
»Drickande och rökande bönder»
(1643), »Bonde, läsande sin
tidning» och »Bondfamilj vid
spiseln» (1660). På pl. till art.
Holländsk konst
finnes avbildad »Skolmästaren».
— O. var framstående etsare
och utförde även
akvarelle-rade teckningar. — Litt.: A.
Rosenberg, »Adriaen und
Isack van O.» (1906); W. von
Bode, »Die beiden O.» (i
Zeit-schrift für Bildende Kunst,
årg. 27, 1916); E. Bock, »A.
van O. Die Radierungen des
Meisters» (1923). O. G-g.*
Ostäde [ås-], Isack van,
holländsk målare (1621—49),
bror till A. van O. Efterlämnade minst
300 målningar, fullt jämbördiga med
Adri-aens bästa. Hans äldsta nu kända arbeten,
»Drickande bönder» (i Amsterdam) och
»Svinslakt» (i Augsburg), äro målade av
honom vid 18 års ålder och ansluta sig
naturligt nog till broderns verk. O:s
ämneskrets sammanfaller till en början med
broderns: bönder på krogen, interiörer
av bondstugor o. s. v. Typerna äro likväl
vanl. mindre karikerade än Adriaens och
färgen, gärna stötande i gult, varmare än i
broderns målningar under dennes första
period. Senare behandlar O. med förkärlek
bondens liv utomhus, såsom staffage antingen
i sommarlandskap med kraftiga lokaltoner
och frisk trädgrönska (åkande bönder,
rastande utanför värdshuset, o. s. v.) el. i
vinterlandskap med i brungrått stötande färg,
erinrande om den äldre Haarlemskolan. O:s
verk träffas i de flesta bekanta samlingar.
Till de yppersta höra »Resande utanför ett
värdshus» (i Louvre) och »Vinterlandskap» (i
München). Nationalmuseum i Stockholm har
att uppvisa en spirituell ungdomsskiss, »Gosse
med fjäder i mössan» (1641). — Litt.: Se
Ostade, A. van. O. G-g.*
Ostangeln, se ö s t angel n.
Ostasiatiska kompaniet, Svenska, se
Svenska ostasiatiska kompaniet.
Ostelt (O sti tis), beninflammation.
Inflammationer i ben utgå från benhinnan,
periostet, el. från benmärgen och benämnas
resp, p e r i o s t i t(i s), benhinneinflammation,
och osteomyeli t(f s), benröta. Se vidare
Osteomyelit. G. H.
Osten [å’s-], von der, tysk adelssläkt,
känd från 1100-talet, utbredde sig i Pommern
och övriga östersjöländer. Om den baltiska
grenen von der O., genannt Säcken,
se Osten-Sacken. En släktgren von der
O. kom på 1600-talet till Danmark. Karl
Henrik von der O. (d. 1691) gick 1646
i svensk tjänst som ingenjör och blev 1656
major och generalkvartermästarlöjtnant. I
slaget vid Nyborg 1659 kom han i dansk
fångenskap och gick 1660 i dansk tjänst. Han
försvarade 1677—78 Kristianstad, blev 1677
generalmajor och var 1678—79 guvernör i
Landskrona. Ur dansk tjänst avgick han 1687
och var sedan kommendant i Danzig. Adolph
Siegfried von der O. (1726—97) var
dansk diplomat, bl. a. 1757—61 och 1763—66
Kursalen i Ostende.
sändebud i Petersburg. Han kallades 1770
av Struensee till utrikesminister efter J. H.
E. Bernstorff men fick avsked 1773. Sin
ämbetsmannabana slöt han som overpresident i
Köpenhamn 1788—94. — Om släkten von der
O. se O. Grotefend, »Geschichte des Geschlechts
von der O.», I (1914). P. E-t.
Osten [å’s-], Emil Karl von der,
skådespelare och teaterledare av tysk börd (1848
—1905). Seglade 1861—70 med svenska
fartyg, utbildades i Amerika till skådespelare,
var där och i Tyskland anställd vid olika
scener, bl. a. 1881—85 vid hovteatern i
Dresden, och gästspelade 1885—88 upprepade
gånger på Nya (sedermera Svenska) teatern i
Stockholm. O. uppträdde sedan ånyo i
Amerika, ledde från 1893 eget sällskap i svenska
landsorten och spelade med detta 1897 och
1902 också i Stockholm. Bland O:s roller
märkas Othello, Hamlet, Coriolanus, Egmont,
Faust, Otto Kolbe i »Familjens olycksfågel»
och Forman Henschel. Starkt temperament,
rik fantasi, humor och godmodigt gemyt,
burna av granna yttre medel, utmärkte O:s
konst. G. K-g.
Oste’nde [fr. uttal åstä’d], flam. Oostende,
stad i belg. prov. Västflandern, vid Nordsjön
och Bryggekanalen; 43,954 inv. (1930). En
av Europas förnämsta badorter, Belgiens
viktigaste fiskehamn; ångbåtsförbindelse med
Dover (2 turer dagl.) och Tilbury i England,
flygtrafik till London och Bryssel. Till skydd
mot havet är uppförd en av väldiga granitblock
konstruerad fördämning (la digue; 13 km).
Strax ovanför Plage ouest, den största och
mest frekventerade badstranden, ligga det
kungl. sommarresidenset och den stora
kur-salen (uppf. 1876—78) med lokaler för
konserter, dans m. m. Kring Parc Leopold
utbreder sig den äldre staden åt ö. till
hamnen, som består av ett flertal konstgjorda
bassänger i förbindelse med Bryggekanalen.
O. äger två kapplöpningsbanor; i Coq-sur-Mer
(4,5 km ö. om O.) har kungl. belg. golfklubben
sina banor. M.
Under världskriget hölls O. besatt av
engelsmännen 15 aug.—14 okt. 1914 och sedan
av tyskarna, som där hade en bas för
u-båtar, jagare och flygplan. De allierade
utförde upprepade flyganfall mot O., särskilt
1917 och 1918. I april 1918 försökte en
engelsk sjöstyrka att spärra hamninloppet genom
att sänka fartyg där. Försöket misslyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
