Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostia - Ostindien - Ostindiska arkipelagen - Ostindiska handelskompaniet (Ostindiska kompaniet) - Ostindiskt porslin - Ostjaker - Ostjaksamojeder - Ostkaka - Ostkap, Östkap - Ostkustbanan (O. K. B.) - Ostmark - Ostmask - Ost-oret - Ostpreussen, Östpreussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
mondän badort vid den nuv. Tibermynningen.
Platsen för utgrävningarna kallas Ostia Scavi
(scavi, utgrävningar). Litt.: J. Carcopino,
»Ostie» (1929). E. St.
Ostindien, se Indien.
Ostindiska arkipelagen, dets. som Malajiska
öarna (se d. o.).
Ostindiska handelskompaniet, vanl. kallat
Ostindiska kompaniet, oktrojerat
svenskt handelsföretag för handel på
Syd-och Östasien 1731—1813. Bildandet av ett
privilegierat svenskt kompani i stil med de
engelska, holländska m. fl. för handel på
»Ostindien» (= Gamla världen bortom Goda
Hoppsudden) hade vid flera tillfällen
planerats, innan det som ett led i den begynnande
frihetstidens kommersiella expansion
förverkligades med köpmannen H. Kö nig (se d. o.)
som första ledande kraft. Det möjliggjordes
bl. a. genom utländska impulser och kapital,
som frigjorts genom misslyckandet av ett
försök att bilda ett dylikt kompani för
österrikiska Nederländerna i Ostende 1722—31.
Det svenska O. inriktade sin handel på
områden, som icke redan tillhörde andra
makters intressesfärer, men utsattes likväl i
början för svåra övergrepp särskilt från
engelsmännen i Indien. Snart koncentrerade det
sig på Kina, särskilt Kanton; dess främsta
koloniartikel blev te. som till större delen
avyttrades till främmande europeiska
länder, icke minst genom insmuggling.
Därjämte infördes, likaledes huvudsaki. för
åter-utförsel, siden, porslin och varjehanda
lyxvaror. O. rönte mycken ovilja från de
mäktiga kretsar, som stodo bakom
manufaktur-protektionismen och
»överflödsförordningar-na», men främst till följd av kronans
betydande inkomster i avgälder o. dyl. av O. fick
det likväl successivt förnyad oktroj. Vid
tredje oktrojen 1762 nybildades det helt
under ledning av F. Löwen och R. Finlay,
likaledes vid femte oktrojen 1806 under ledning
av D. Schinkel, N. Schwan m. fl. Urspr. (till
1753) var O. liksom sina äldre förebilder
grundat på kapitalinsats för var Ostindieresa
för sig. I allt fullbordades 124 resor; de
togo i medeltal inemot två år. O:s kärna
och huvudintressenter utgjordes av en fåtalig
direktion med säte till 1806 i Göteborg, där
kompaniets ståtliga palats (nu huvudlokal
för Göteborgs museum, se bild vid d. o.)
ännu vittnar om dess stora roll för staden,
och sedan i Stockholm. Ehuru O:s ekonomi
och delägarskap insveptes i en även för
tidsförhållandena överdriven sekretess, har det
kunnat klarläggas, att dess vinster merendels
voro synnerligen höga. O:s slutliga undergång
1813 förorsakades främst av Napoleonstidens
välvningar och osäkerhet på haven. —- Litt.:
E. Olän, »Ostindiska compagniets saga» (1920);
S. T. Kjellberg, »Svenska ostindiska
compag-niet» (i »Svenska kulturbilder», bd 2, 1930).
— Jfr W a 1 1 e n b e r g, J. T. S-g.
Ostindiskt porslin, se Porslin.
Ostjäker. 1. Finsk-ugriskt folk i n. v.
Sibirien, spritt över ett ofantligt område vid
stränderna av nedre och mellersta Ob och dess
bifloder Irtysj (i dess nedre lopp), Vach och
Vas-jugan och på tundrorna vid Obviken.
Deras antal sjunker snabbt och beräknades 1911
till 18.591. När ryssarna på 1500 talet
eröv
Ostindien—Ostpreussen
432
rade Sibirien, voro o. ännu ett kraftigt folk
med egna furstar och »städer» och gjorde
starkt motstånd mot inkräktarna. Från
denna deras hjältetid med dess strider mot
grannfolken leva ännu många minnen kvar i
folkpoesien. Nu äro o. fattiga fiskare och jägare
och i n. rennomader. Till namnet kristna,
äro de i själva verket hedningar med väl
bevarade schamanistiska föreställningar, en
animistisk gudavärld, björndyrkan m. m.
Deras språk bildar jämte voguliskan den s. k.
obugriska gruppen av finsk-ugriska språk
(se d. o.).
2. Jenise j os t j ake r na, en ifrån de
föreg. fullkomligt skild stam, äro ett i
utdöende statt fiskar-, jägar- och renskötarfolk
(1,281 pers. 1917) samt bo spridda på
stränderna av Jenisej och dess bifloder mellan Jenisejsk
och Turuchansk. Till namnet kristna, äro de eg.
animistiska hedningar. De äro de sista
kvarlevorna av en fordom mera utbredd folkstam
från sydligare trakter. Ofta för man dem
jämte några andra svårbestämda folkstammar
till en särskild grupp, paleoasiater (se Asien,
sp. 273). Jenisejostjakernas språk synes
alldeles isolerat; gissningsvis har det
sammanförts med tibetanskan och övriga
indokine-siska språk. K. B. W.
Ostjaksamojeder, se 8 a m o j ed e r.
Ostkaka, en maträtt, vars huvudbeståndsdel
utgöres av ostämnet i mjölk.
Ostkap, ö s t k a p, se D e z j n e s.
Ostkustbanan (sign. O. K. B.), spårvidd
1,435 m, 295,o km egen banlängd i huvudspår
jämte av O. trafikerade vissa
sammanbind-ningsspår (5,9 km), tillhöriga anslutande
järnvägar, förbinder Gävle med Söderhamn,
Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand. Från
Harmånger sidolinje till Bergsjö (se Norra
Hälsinglands järnväg). Staten har
dels med 15 mill. kr. ingått som aktieägare
i O:s a.-b., dels lämnat låneunderstöd. O.
har gemensam trafikförvaltning med
Uppsala—Gävle och Gävle—Ockelbo järnvägar,
kallad Trafikförbundet Üppsala
—N o r r 1 a n d. O. öppnades för allmän
trafik: Iggesund—Hudiksvall 1924, Gävle södra
—Söderhamn 1923—26,
Njurunda—Hernö-sand 1925, Söderhamn—Iggesund och
Hudiksvall—Njurunda 1927. F. P.
Ostmark [å’st-]. 1. Namn på Preussens ö.
gränsländer, till stor del bebodda av polacker
och efter världskriget avträdda till Polen.
Strävandena att förtyska dessa kallades
Ost-markenpolitik (jfr Hakatister). — 2. Ett
av Karl den store upprättat markgrevskap,
som på 900-talet började kallas Österrike.
Ostmask, zool., se Ostflugan.
Ost-oret, zool., se K v a 1 s t e r.
Ostpreussen, Ostpreussen, Preussens
östligaste provins, 1919 avskild från det övriga
Tyskland genom Polska korridoren (se d. o.);
37,047 kvkm, 2,274,798 inv. (1925),
inberäknat ö. delen av den forna prov. Westpreussen,
som sedan 1922 räknas till O.; huvudstad:
Königsberg. Till O. höra större delarna av
de grunda strandsjöarna Kurisches Haff och
Frisches Haff, som genom höga dynvallar
(Nehrungen) skiljas från Östersjön. Mellan
haffen utskjuter som en halvö det horstartade
landskapet Samland (moräntäckta
tertiär-lager), vars v. och n. kuster mötas i Brüster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
