- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
445-446

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otter, Carl Gustaf von - Otter, Fredrik Wilhelm von - Otterbäcken - Otterstad - Otteråen - Ottesång - Ottetto - Ottfjället - Otto den helige - Otto (kejsar, konungar, hertigar) - 1. Otto av Nordheim (hertig av Bayern) - 2. Otto av Wittelsbach (hertig av Bayern) - 3. Otto av Wittelsbach (pfalzgreve av Bayern) - 4. Otto (konung av Bayern) - Otto (hertig av Braunschweig) - Otto I (konung av Grekland)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

445

Otter, F. W. v.—Otto I

446

Borneos sjörövare. O. utnämndes 1875 till
chef för Lotsstyrelsen och. var 1880—92
statsråd och chef för Sjöförsvarsdep. Under tiden
hade han utnämnts till generallotsdir. 1888
och till viceamiral 1889. O. gjorde sig känd
inom fyrväsendet, bl. a. genom de s. k.
klippfyrar, som han konstruerade. H. W-l.*

Otter, Fredrik Wilhelm von, frih.,
amiral, statsminister (1833—1910), bror till
C. G. von O.; jfr släktart. Utnämndes 1850
till sekundlöjtnant, var 1857—60 i engelsk
örlogstjänst och
deltog därunder bl. a.
i en expedition till
Kina (1858). 1868
deltog O. som chef på
postångaren »Sofia» i
A. E. Nordenskiölds
expedition till
Spetsbergen. 1873—74 var
O. led. av åtskilliga
kommittéer för
sjöför-svarsärenden, 1874—
80 statsråd och chef
för Sjöförsvarsdep. och
därefter varvschef i

Karlskrona 1880—84, stationsbefälhavare där
1884—1900 samt vid skilda tillfällen
eskaderchef. O. blev konteramiral 1884,
viceamiral 1892 och amiral 1900. Under
1890-talet var O. led. av åtskilliga
sjöförsvarskom-mittéer, led. av Första kammaren 1891—
99 och 1902—05 samt av Andra kammaren
1900—02. Han avlöste 12 sept. 1900 E. G.
Boström på statsministerposten, varifrån han
avgick 5 juli 1902. O. var som sjömilitär en
man av stora mått. Under hans
statsministertid antogs 1901 års härordning; däremot vann
regeringens 1902 framlagda rösträttsförslag
ej riksdagens bifall. (ö—g.)

Otterbäcken, Nora bergslags järnvägs
ändpunkt och hamn vid Vänern, Amnehärads
socken, Skaraborgs län; 405 m kajlängd, intill
4,7 m djup. 1929 ankommo och avgingo tills.
1,040 fartyg om 163,488 nettoton. S. å.
inlastades i O. bl. a. 68,679 ton malm och 29,316
kbm trävaror och lossades bl. a. 50,256 ton
stenkol och 16,880’ ton metaller.

Otterstad, socken i Skaraborgs län,
Kållands härad, omfattar Kållandsö (se d. o.) i
Vänern, närliggande öar samt en mindre
remsa av fastlandet s. därom; 66,04 kvkm,
1,621 inv. (1931). 1,842 har åker, 3,019 har
skogsmark. På n. ö. stranden märkas Läckö
(se d. o.) slott och kungsgård, i v. Mariæ
kapell (från 1100-talet) och därinvid den gamla
gården Traneberg. Senäte gamla kyrka (trol.
från 1100-talet) och Katerinæ kapell ha
raserats. Pastorat i Skara stift, Kållands kontr.

Otteråen, se O t r a.

Ottesång, i kyrkolagen föreskriven
morgon-gudstjän&t. Hölls urspr. alla sön- och
helgdagar i städerna men på landsbygden blott de
förnämsta helgdagarna och böndagarna.
Numera får efter domkapitlets medgivande o.
utbytas mot andra andaktsstunder el. alldeles
inställas utom adventsöndagen, nyårsdagen,
långfredagen, påskdagen, pingstdagen samt
böndagarna. Namnet »ottesång» härleder sig
från katolska tiden, då matutinen, mot
vilken o. svarar, utgjordes av sång. Vår o.
börjar med psalm, därefter läser prästen en

bön, varpå predikan vidtager. Texten för
denna är särskilt förordnad för böndagarna,
på vanliga söndagar ett stycke ur katekesen
el. en följd av valda bibeltexter. O. avslutas
med allmän kyrkobön, Fader vår, välsignelsen
och en kort psalm. O. Hpl.

Otte’tto, it., mus., oktett (se d. o.).

Ottfjället, se O 11 s j ö n.

Otto den helige, Pommerns apostel
(omkr. 1063—1139). Blev 1102 biskop av
Bamberg, var nitiskt verksam i sitt stift
och anlade ett 20-tal kloster. O. företog
1124 och 1128 framgångsrika missionsresor
till Pommern. Han kanoniserades 1189.

Otto, kejsare, konungar, hertigar o. s. v.
Artiklarnas inbördes ordning framgår av
nedanstående översikt.

sp.

O., hertigar, pfalzgreve,
konung av Bayern... 446

O., hertig av
Brauu-schweig och
Lüne-burg................. 446

O. I, konung av
Grekland ................ 446

sp.

O., hertig av Lolland
och Estland ....... 447

O., tyska konungar och
romerska kejsare. 447

O., österrikisk-ungersk
tronföljare........ 449

Otto, hertigar, pfalzgreve och konung av
Bayern.

1. O. a v N o r d h e i m, hertig av Bayern
(d. 1083). Erhöll 1061 av kejsarinnan Agnes
hertigdömet Bayern men anklagades 1070
av kejsar Henrik IV för högförräderi och
blev dömd till fredlöshet och förlust av
hertigdömet. Efter ett års landsflykt återfick
O. sina fädernebesittningar men återfinnes
1073 som ledare för upproret mot Henrik.
Då de tyska furstarna 1077 valde Rudolf av
Schwaben till motkonung mot Henrik IV,
uppträdde O. ånyo som deras ledare och
vann stora framgångar.

2. O. avWittelsbach, hertig av
Bayern (omkr. 1120—83), visade sig städse som
en av kejsar Fredrik I:s trognaste män och
erhöll 1180 hertigdömet Bayern.

3. O. av Wittelsbach, pfalzgreve av
Bayern (d. 1209). Mördade 1208 i Bamberg
konung Filip av Schwaben, som nekat
honom sin dotter. Han förklarades s. å. på
en riksdag i akt samt dödades 1209 av
riks-marsken Heinrich av Pappenheim.

4. O., konung av Bayern (1848—-1916),
yngre son till Maximilian II. O., som redan
1872 visade tecken på sinnessjukdom och
sedan 1875 måste som obotlig hållas under
ständig bevakning (från 1878 på jaktslottet
Fürstenried vid München), blev likväl vid
brodern Ludvig II :s självmord 1886 utropad
till konung. Regentskapet utövades dock av
O:s farbror prins Luitpold, som vid sin död
1912 efterträddes av sin son Ludvig, vilken
1913 genom beslut av lantdagen erhöll
kronan. varvid alltså O. även till namnet
upphörde att vara konung. (Å. S-n.)

Otto, hertig av Braunschweig och
Lüne-burg, vanl. kallad Otto Barnet (1204—
52). O., som var sin morbroder Valdemar
Sejrs bundsförvant, tillfångatogs i slaget vid
Bornhöft 1227 men försonade sig 1235 med
kejsaren och blev av denne upphöjd till
hertig av Braunschweig och Lüneburg. Jfr
biogr. av A. Michels (1891).

Otto I, konung av Grekland (1815—67). Var
andre son till filhellenen konung Ludvig I av
Bayern och utsågs 7 maj 1832 av England,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:19:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free