Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oviken - Oviksfjällen - Ovipara - Ovis - Ovissa räntor - Ovovivipara - Ovula - Ovulation - Ovulum - Ovum - Oväderscentrum - Oväld - Ovärdighet - Oxalat - Oxalatstenar - Oxalidaceae, Oxalis - Oxalsyra - Oxaluri - Oxblåsa - Oxbär - Oxdansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Oviken—Oxdansen
464
Oviken, socken i Jämtlands län, Sunne,
Ovikens och Hallens tingslag, mellan s.
Storsjön i ö. samt Lunndörren och
Härjedalsgrän-sen i v.; 1,006,60 kvkm, 2,188 inv. (1931).
Närmast Storsjön tättbefolkad jordbruksbygd (på
silurisk berggrund), i v. kantad av öde
skogs-och myrmarker; nordvästra O. upptages av
Oviksfjällen (se d. o.), Flatfjället och
Dörrsjö-fjället med gles lappbebyggelse. 2,244 har
åker, 38,150 har skogsmark. Ingår i O:s och
Myssjö pastorat i Härnösands stift,
Undersåkers kontrakt.
Oviksfjällen, s. Jämtlands östligaste
hög-fjällsområde, s. v. om Storsjön. Delas av den
till Indalsälven i n. avflytande Dammåns
käll-floder i skilda partier, Västerfjället (1,159 m)
med Bydalens (se d. o.) turistort i n., ett
centralmassiv, bestående av Drommen (se
d. o.), Österfjället (1,172 m) och Storfjället
(1,250 m) samt i s. Hundshögen (se d. o.). Se
vidare geogr. och geol. kartor samt
turistkartan vid art. Jämtland.
OvFpara, lat. (av övum, ägg, och pa’rere,
föda), kallas de djur, som lägga ägg, i
motsats till dem, som föda ungar (v i v
i-p a r a). O. i inskränkt bemärkelse äro blott
de former, hos vilka ägget, då det lägges,
består av en enda cell (fiskar, groddjur,
insekter). De djur, vilkas ägg redan börjat
utvecklas före läggningen, kallas o v o v i v
i-para (kräldjur, fåglar, kloakdjur). T. P.
O’vis, zool., se Fårsläktet.
Ovissa räntor, utlagor, som, om ock från
början åtm. delvis »ovissa», tillkomna genom
bevillning, under 1600-talets förra del
över-gingo till stående, »vissa», skatter,
småningom benämnda mantalsränta (se d. o.). S. C.*
OvovivFpara, zool., se O v i p a r a.
Övuia, se Äggstock.
Ovulatiön, se G r a a f sk a f o 11 ik la r n a.
Övulum, bot., se Fröämne.
Övum, lat., ägg. Jfr A b o v o.
Oväderscentrum, meteor., se Väderlek.
Oväld, opartiskhet. — Adj.: O v ä 1 d i g.
Ovärdighet, jur. 1. O. att föra andras
talan inför rätta. Jämlikt
rättegångsbalken kap. 15: 2 äger varje svensk domstol
att från befogenheten att inför denna
föra andras talan utesluta dem, som icke äro
»oberyktade, ärliga och redliga». För vissa
i lag angivna fall äger domstol dessutom
befogenhet att utesluta en person från rätten
att över huvud uppträda som
rättegångsfull-mäktig genom att förklara honom ovärdig
att vidare föra andras talan inför rätta.
Sådan påföljd skall enl. strafflagen kap. 22: 14
utan tidsbegränsning ådömas
rättegångs-fullmäktig, som svikligen gått
huvudmannens vederpart till handa el. eljest till
huvudmannens skada främjat sin el. andras
nytta (jfr Trolöshet mot huvudman),
och kan enl. rättegångsbalken kap. 15: 14
även ådömas rättegångsfullmäktig, som
be-finnes ha »mot bättre vett drivit orättfärdig
sak el. brukat veterlig falskhet». Dylik
förlust av rätten att föra andras talan inför
rätta får ock anses innefattad i för brott
ådömd påföljd (se d. o.) jämlikt
strafflagen kap. 2: 19 för den tid påföljden varar.
2. O. att i rikets tjänst vidare
nyttjas är en påföljd, som vid vissa
äm
betsbrott ådömes utöver avsättningsstraff.
Påföljden medför obehörighet att vidare utöva
ämbete, tjänst el. annan allmän befattning
(se strafflagen kap. 2: 16). N. S-g.*
Oxalät, kem., se Oxalsyra.
Oxalatstenar, njur- och biåsstenar av
kal-ciumoxalat. Jfr B 1 å s s t e n, sp. 598.
Oxalidäceae, O’xalis, bot., se H a r s
yre-väx t e r.
Oxalsyra, H02C . CO2H, en mycket stark
organisk syra. Den förekommer i stor
myckenhet och vanl. bunden i salter i växtriket.
Särskilt rika på o. äro Oxalis- (därav namnet
på syran) och Äwmeæ-arter samt rabarber.
Tekniskt framställes syran vanl. ur cellulosa
(t. ex. sågspån) el. ur myrsyra (erhållen ur
koloxid). O. bildar färglösa prismor och är
giftig. Den brukas vid framställning av
me-tallputsmedel, till blekning av halmhattar och
läder samt i färgerier. -— Salterna kallas
o x a 1 a t. Ett viktigt salt är surt k
a-li u m o x a 1 a t, KH (CO2)2, som på grund av
sin förmåga att lösa järnoxid fått
användning till borttagning av rost- och
bläckfläckar. Saltet kallas därför även rost- el.
bläck-pulver. I. B.
Med växtföda intagas ofta oxalsyrade
salter, varjämte o. bildas i kroppen av
kolhydrat och fettsyror. Det mesta av o.
förbrinner vanl. i organismen. Vid vissa
sjukliga rubbningar i ämnesomsättningen avgå
större mängder o. i urinen (se O x a 1 u r i),
varvid ibland hårda, knottriga stenar av
kalkoxalat avsätta sig i urinblåsan eller
njur-bäckenet och vålla smärtsamt lidande. Stora
doser, särskilt av fri o., verka genast starkt
etsande i mun, matstrupe och mage, där
slemhinnan blir starkt blodöverfylld och förstörd.
Häftiga kräkningar, krampanfall, blåröd
hudfärg (cyanos), dålig puls och djup dvala
uppträda, och döden följer ibland hastigt genom
förlamning av centrala nervsystemet och
hjärtat. O:s giftighet anses bero på att den rycker
till sig den för cellernas liv nödvändiga
kalken, varigenom dessa skadas. Tillförsel av
kalksalt, t. ex. lösning av kalciumklorid,
kan ännu i ett sent stadium verka
livräddande. C. G. S.
Oxalurl, ett tillstånd, då urinen innehåller
en ökad mängd oxalsyrad kalk, vilken kan
utfällas, innan urinen låtits, och bilda stenar
i olika delar av urinvägarna (se N j u
r-sjukdomar). Patienten bör undvika
oxal-syrehaltiga födoämnen, ss. rabarber, druvor,
spenat, sparris, selleri, palsternackor och
persilja. E. Abr.
Oxblåsa, med., blåsa, inneslutande is, brukas
som avkylande medel.
Oxbär, Cotonea’ster intege’rrimus, av fam.
rosväxter, en mindre, ofta nedliggande buske
med ovala, under gråludna blad, små vita el.
rödlätta blommor och små röda stenfrukter.
Växer, mindre allmänt, i steniga backar upp
till s. Norrland och i Jämtland. G. M-e.
Oxdansen, svensk folkdans, utförd som
motdans av två män (pojkar) samt
kännetecknad av burleskt ograciösa rörelser.
Turerna börja vanl. med hövlighetsbetygelser
(bugningar och nigningar) och övergå
småningom till fingerat gräl och slagsmål, i det
att man rör sig åt sidan och slår ut med
armarna, hastigt för fotterna fram och
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
