Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna, Bengt Jönsson - Oxenstierna (af Södermöre), Erik (Axelsson) - Oxenstierna (af Korsholm och Wasa), Gabriel Bengtsson - Oxenstierna (af Korsholm och Wasa), Gabriel Gabrielsson - Oxenstierna (af Eka och Lindö), Gabriel Gustafsson - Oxenstierna, Gabriel Kristiernsson - Oxenstierna (af Croneborg), Gabriel Turesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Oxenstierna, E. A.—Oxenstierna, G. T.
476
ning och var jan.—juni 1448 jämte sin bror
N. J. O. (se nedan) riksföreståndare. Kj. K-n.
Oxenstierna (af Södermöre), Erik
(Axelsson), greve, rikskansler, statsman
(1624 13/2—56 23/io), son till Axel O och bror
till Johan Axelsson O. Studerade i Uppsala
och vistades 1643—45
vid utländska,
särskilt holländska, univ.
och på resor. 1646
utnämndes O. till
guvernör över Estland
med säte i Reval.
Drottningen avsåg
härmed ett slags
mildare förvisning, men
O. gick med yttersta
allvar till sin uppgift
och utvecklade på sin
post, understödd av
faderns goda råd, en
kraft och en mångsidig duglighet, som satte
förblivande spår i landets utveckling på
olika områden. Hemkallad 1652, ställdes han
i spetsen för Kommerskollegium men övertog
efter Kristinas abdikation 1654 som v.
rikskansler ledningen av Kansliet, vilken även
till formen tillföll honom, när han efter
faderns död s. å. utnämndes till rikskansler.
Under sin kortvariga bana visade sig O. vara
en värdig efterföljare till sin store fader; om
förhållandet mellan denne och Gustav Adolf
erinrar i mycket hans eget samarbete med
Karl Gustav. För den inre politiken
viktigast var det reduktionsbeslut
(fjärdeparts-räfsten), för vilket O. med skicklighet
jämnade väg på riksdagen 1655. S. å. följde han
konungen i kriget mot Polen och mottog
efter Preussens erövring posten som
generalguvernör där. O:s lysande statskonst
möjliggjorde de för Sverige fördelaktiga
diplomatiska fördrag, främst med Brandenburg,
som bragtes till stånd under krigets första
skede. Hans plötsliga bortgång var för
svenska intressen en oersättlig förlust. O. var »en
arbetsam, klok, försiktig, duglig och trogen
tjänare åt konung och fädernesland». Se Ellen
Fries, »E. O. Biografisk studie» (1889). N. A.
Oxenstierna (af Korsholm och
Wasa), Gabriel Bengtsson, greve,
ämbetsman (1586—1656), halvbror till Bengt
Bengtsson O. Inträdde tidigt i statstjänst
och utnämndes redan
1611 till ståthållare i
Estland. 1617 blev
han riksråd och s. å.
överste tygmästare;
som sådan nedlade han
ett betydelsefullt
arbete på arméns
utrustning. 1627 blev O.
hovrättsråd och
lagman samt 1631
guvernör i Finland. I
förmyndarstyrelsen inkallades han 1634 som
riksskattmästare men
visade sig föga vuxen denna post. 1645
avlägsnades O. från regeringen och utnämndes
till generalguvernör över Livland, en post,
som han dock endast innehade till 1647. 1651
blev O. greve samt 1652 riksamiral. B. E-r.
Oxenstierna (af Korsholm och
Wasa), Gabriel Gabriels son, greve,
hovman, ämbetsman (1619—73), son till Gabriel
Bengtsson O. och bror till Bengt Gabrielsson
O. Blev 1644 överste för Upplands reg:te och
1645 drottning Kristinas hovmarskalk. 1650
blev han riksjägmästare och 1653 riksråd. O.
tillhörde Karl X Gustavs förtroligaste
vänner och blev 1657 riksmarskalk. B. E-r.
Oxenstierna (af Eka och Lindö),
Gabriel Gustafsson, frih., riksdrots (1587
—1640), yngre bror till rikskanslern Axel O.;
jfr släktövers. Han trädde liksom brodern 1604
i Karl IX :s tjänst.
Från 1612 till hertig
Johans död 1618 var
han dennes råd och
kansler men
utnämndes redan 1617 till
riksråd och
hovmarskalk. 1618 blev han
ståthållare över
Stockholm samt Uppsala
slott och län. Han
sändes 1622 och 1625
på beskickningar till
Danmark, 1625 även
till Lybeck, Hamburg
o. s. v., Nederländerna och England. Från
Preussen gav rikskanslern brodern del av de
viktigaste ärendena, som denne sedan
meddelade rådet, i vars namn han ofta förde ordet.
Efter Gustav Adolfs död sändes O. 1633 att
personligen inhämta kanslerns tankar och
förslag om regeringens ordnande m. m. Efter
hemkomsten utsågs han 13 juni 1634 till
riksdrots och var såsom sådan den främste i
regeringen. Liksom sin broder ägde han
outtröttlig arbetskraft och klart omdöme. Hans
saktmod och sans gjorde honom särdeles
lämplig till att vara den ledande och
sammanhållande i regeringen. På grund av hans
förtjänster upphöjdes hans barn och barnbarn
1651 i grevligt stånd (O. af Croneborg).
Hans brev till brodern Axel, omfattande
tiden 1611—40, utgåvos 1890 genom P.
Son-dén (i »Rikskansleren Axel Oxenstiernas
skrifter och brefvexling. Senare afdeln.»). Se
P. Sondén, »Axel Oxenstierna och hans
broder» (1903). O:s berättelse om kungamötet
i Ulfsbäck 1629 är tr. i Hist. Handl., 8:4.
1881. P. S.*
Oxenstierna, Gabriel K r i s t i e r n
s-son, frih., riksråd, riksmarskalk (d. 1585);
jfr släktövers. Var efter faderns avrättning
1520 den ende av sin ätt. O. ägde stora
jordegendomar och åtnjöt mycket anseende. Han
blev 1544 riksråd och 1561 frih. O. var 1563
en av de legater, som Erik XIV sände till
Hessen i frieriärende, men tillfångatogs i
Danmark och hemkom först efter några år.
Han satt 1568 i den domstol, som skulle döma
över hertigarna, blev s. å. amiral och var
1569—70 ståthållare i Reval och över
Estland, varunder han tappert avvärjde ett ryskt
anfall. 1569 blev O. riksmarskalk och utsågs
1572 till en av dem, som skulle föra kung
Erik från Gripsholm till Västerås. P. S.*
Oxenstierna (af Croneborg),
Gabriel Turesson, greve, diplomat (1642—
1707), halvbror till Johan Turesson O.; se
släktövers. Avfärdades 1668 i en beskickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
