Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - P (kemi) - Pa. - Paanapa - Paar, släkt - Paardeberg - Paasche, Hermann - Paasche, Johan Fredrik - Paasikivi, Juho Kusti - Paasonen, Heikki - Pabjanice - Pabst, Alwin - Pacca, Bartolomeo - Pace - Pacelli, Eugenio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
P—pacelli
494
Pär sextonde bokstaven i det latinska
alfabetet. Skrivtecknet (grek, p , senare
D, lat. p ) är övertaget från det
forn-semitiska alfabetet (pe 7 ).
P i svenskan betecknar p-ljud men är
stumt framför s i psalm, psaltare; ph som
motsvarighet till grekiskt cp (t. ex.
philoso-phie) är numera ersatt med f enl. uttalet.
Om grek, tecknet för p, n, se P i. — Som
fornromerskt taltecken är P —
400, P = 400,000; i latinsk skrift är P förk.
för bl. a. pastor, pater, pontifex (biskop),
po-pulus (folk), p för per, post, pro, pinxit (har
målat), pagina (sida) m. m.; i musiken
betyder p -piano el. pedale. — P i franska
kurs-uppgiftei = papier (säljarkurs).
P, kem. tecken för en atom fosfor.
Pa., förk. för Pennsylvania.
Paanäpa, se Ocean island.
Paar, konstnärssläkt, se P a h r.
Paardeberg [pä’rdaber^], vadställe vid
Mod-der river, i Oranjefristaten, se B o e r k r
i-g e t, sp. 644.
Paasche [pä’ja], H e r m a n n, tysk
politiker och nationalekonom (1851—1925). Var
prof, i nationalekonomi bl. a. vid tekniska
högskolan i Charlottenburg 1897—1906. Han
tillhörde 1881—84 och 1893—1918 som
natio-nalliberal tyska riksdagen (1907—09 förste
och 1912—18 andre vicepresident) samt 1893
—1908 preussiska lantdagen. P. var en av
nationalliberalernas ledande män och slöt sig
efter 1918 års revolution till tyska
folkpartiet. Bland hans nationalekonomiska arbeten
märkas »Studien über die Natur der
Geldent-wertung» (1878) och »Zuckerindustrie und
Zuckerhandel» (1891). V. S-g.
Paasche [pä’ske], Johan Fredrik, norsk
litteraturhistoriker (f. 1886). Blev
universi-tetsstipendiat 1911, docent i tysk
litteraturhistoria 1917 och prof, i europeisk
litteraturhistoria vid Oslo univ. 1920. P. har bl. a.
utgivit »Kristendom og kvad» (1914;
doktors-avh.), där han sökte visa kristendomens
betydelse för den gammalnorska kulturen,
»Lilja, et kvad til Guds moder» (1915), »Kong
Sverie» (1920), »Olav den hellige» (1921) och
»Snorre Sturlason og Sturlungerne» (1922). P.
utger sedan 1923 tills, m. Francis Bull
»Illu-streret norsk litteraturhistorie» samt
behandlar där forn- och medeltiden.
Paasikivi fpä’si-], Juho Kust i, finländsk
bankman och politiker (f. 1870 27/n). Blev
jur. utr. dr 1901, adjunkt i förvaltningsrätt
vid Helsingfors univ. 1902, överdirektör i
statskontoret 1903 och chef för
Kansallis-osake-pankki 1914. P. är ordf, i
Bankför
eningen och Centralhandelskammaren och har
varit led. av flera viktiga statskommittéer,
bl. a. (1931) ordf, i en kommitté för
nedbringande av
statsutgifterna. Han intog
tidigt en bemärkt
plats inom dåv.
gammalfinska partiet och
var lantdagsman i
en-kammaren 1907—13
samt senator och chef
för
finansexpeditionen 1908—09. Han var
maj—nov. 1918
statsminister och 1920 ordf,
i Finlands delegation
i Dorpat för
fredsunderhandlingarna med
Ryssland. H. E. P.
Paasonen [pä’så-], Heikki, finländsk
språkforskare (1865—1919). Blev 1893 docent
och 1904 prof, i finsk-ugrisk språkforskning
vid Helsingfors univ. P. gjorde
forskningsresor bland de finska folken i Ryssland,
särskilt mordvinerna, vilkas språk han
behandlade i flera avh. H. E. P.
Pabjanice [-njftsä], stad i Lödz’
textilindustridistrikt, Polen, 15 km s. s. v. om Lödz;
34,967 inv. (1921). Stora linnefabriker.
Pabst, A 1 w i n, tysk pedagog (1854—1918).
Var 1899—1914 dir. för lärarseminariet för
gosshandarbeten och slöjd i Leipzig, en av
ar-betsskoltankens främsta förespråkare i
Tyskland. Han utgav tidskr. Die Arbeitsschule
(1887 ff.). Fr. Sg.
Pacca [pa’ka], Bartolomeo, romersk
kardinal (1756—1844). Blev 1801 kardinal, var
Pius VII:s trogne rådgivare och hölls jämte
honom i fransk fångenskap 1809—12. P.
verkade för bevarande av konstnärligt värdefulla
monument i Kyrkostaten och förbud mot
export av dylika (»Lex Pacca» av 1820).
Pace [peis], eng., eg. »steg», nyttjas som
hästsportterm för att beteckna hastigheten av
en ritt, t. ex. »han tog banan i långsam pace».
Först som cyklistterm blev p. allmännare.
Redan då den höga bicykeln var i bruk, upptäckte
man fördelen av att köra tätt bakom en annan
cyklist, det kändes som en både fysisk och
psykisk hjälp; engelsmännen kallade denna
dubbla hjälp pace. Den, som kör först, är
pacemaker, och den, som kör efter,
»begagnar pace». I idrottsspråket betecknar p.
numera den hjälp man har av att följa tätt
efter en annan, vare sig till fots, till häst
el. på cykel.
Pacelli [patjä’li], E u g e n i o, påvlig diplo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
