Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pacelli, Eugenio - Pacemaker - Pacheco, Francisco - Pacheco, Maria - Pachelbel, Johann - Pacher, Michael - Pachomios - Pachuca - Pachy- - Pachydermata - Pachyornis - Pachyphyllum - Pachytylus - Pacific, The el. The pacific ocean - Pacifico, David (Don Pacifico) - Pacifiera (Pacificera) - Pacifikation - Pacifikbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Pacemaker—Pacifikbanor
496
Marias kröning. Utsnitt av mittgruppen i Michael
Pachers altarskåp i S:t Wolfgang.
mat (f. 1876). Prästvigdes 1899, var 1909—14
prof, vid påvliga akad. Nobili ecclesiastici.
blev 1917 titulärbiskop av Sardes och påvlig
nuntie i München samt var 1920—29 nuntie i
Berlin. Uttalanden av P. sommaren 1917,
efter samtal med engelske ambassadören vid
Vatikanen, ingåvo tyska regeringen
förhoppningar om benägenhet hos de allierade för
förhandlingar om samförståndsfred. P. avslöt
1924 ett konkordat med bayerska regeringen.
Han deltog 1928—29 i förhandlingarna med
italienska regeringen om Lateranfördraget (se
V a t i k a n s t a d e n), blev 1929 kardinal,
efterträdde s. å. kardinal Gasparri som
kardinalstatssekreterare och medverkade 1931 vid
biläggandet av en svårartad konflikt med
italienska regeringen. V. S-g.
Pacemaker [péFsmelke], eng., se P a c e.
Pacheco [patfä’kå], Francisco, spansk
målare och konstskriftställare (1571—1654),
vistades 1623—25 i Madrid med sin lärjunge
och svärson Veläzquez och levde sin sista tid
i Sevilla, sysselsatt med litterär verksamhet.
Han tillhörde den nyktert italianiserande
riktningen. P:s främsta betydelse ligger i
hans länge som klassisk ansedda bok »Arte
de la pintura» (utg. 1639). C. R. N.*
Pacheco [patfä’kå], Maria, se P a d i 11 a.
Pa’chelbel, J o h a n n, tysk tonsättare (1653
—1706), organist i Eisenach, Erfurt och
Nürnberg, en av Bachs främsta föregångare. P:s
orgelstycken blevo förebilden till Bachs
berömda orgelkompositioner. Hans verk finnas
utgivna i »Denkmäler der Tonkunst in
Bayern», II: 1 och IV: 1, samt »Denkmäler der
Tonkunst in österreich», VIII: 2 (1901; med
utförlig biogr.). T. N.
Pa’cher, Michael, i Tyrolen verksam
målare och skulptör (omkr. 1435—98), en av den
sydtyska sengotikens mest betydande
konstnärer. P. har trol. under vandringsåren
kommit i kontakt med den norditalienska
konsten. I sina arbeten har P. förenat
padovansk-veneziansk stil omkr. 1450 (Jacopo Bellini,
A. Mantegna) med sydtysk tradition. P:s
stora, praktfulla, ovanligt väl bibehållna
altarskåp i kyrkan i S:t Wolfgang i s.
Österrike (1470-talet) visar hans sinne för
arkitektonisk komposition; här och i andra verk av P.
äro målning och skulptur sällsynt väl
hop-arbetade. P. och hans verkstad utförde även
freskomålningar. En medhjälpare var
Friedrich P. (d. omkr. 1508), möjl. bror till
Michael P., av vilken han tagit starka intryck.
Litt.: H. Semper, »M. und Fr. P.» (1911); R.
Stiassny, »M. P:s St. Wolfganger Altar»
(1919);_E. Hempel, »M. P.» (1931). E. L-k.
Pachömios, det egentliga munklivets och
klosterväsendets grundläggare (d. 346). Föddes
i mell. Egypten av hedniska föräldrar, kom som
soldat i beröring med kristendomen och lät
vid sin avgång ur krigstjänsten döpa sig.
Sedan han blivit eremit, organiserade han det
spirande munkväsendet genom att omkr. 320
grunda klostret vid Tabennese (se
Klosterväsen, sp. 876). Hans »Regulae monasticae»
äro utg. av P. B. Albers (1923). — Litt.: W.
Bousset, »Apophthegmata» (1923). HgPl.
Pachuca [patfo’ka]. huvudstad i staten
Hi-dalgo, Mexiko; 40.802 inv. (1921). 2.400 m
ö. h. Centrum i ett givande silverdistrikt.
Pachy- (grek. pachy’s), tjock-.
Pachyde’rmata, zool., se Tjockhudingar.
Pachyo’rnis, zool., se M o a.
Pachyphy’llum, bot., se Jurasystemet.
Pachy’tylus, zool., se Gräshoppor.
Pacific [pesPfik], The, el. The pacific
ocean [öa posPfik äu^an], engelskt namn
på Stilla havet.
Pacifico [pasi’fikå], David (kallad Don
Pacifico), portugisisk jude (1784—1854),
född i Gibraltar som brittisk undersåte. P.
var 1837—42 portugisisk generalkonsul i Aten.
Vid ett antisemitiskt upplopp där 1847
skövlades P:s hus, och han framställde med
anledning därav överdrivna skadeståndsanspråk,
vilka ivrigt stöddes av engelske
utrikesministern lord Palmerston. Denne lät t. o. m.
1850 en brittisk eskader taga en mängd
grekiska fartyg i beslag. Mot ett klandervotum
i överhuset framhöll Palmerston i ett berömt
tal i underhuset 29 juni s. å. (»Civis
Roma-nus sum») kronans plikt att kraftigt bistå
alla förorättade brittiska undersåtar, liksom
om de vore medborgare i Romerska riket.
Efter opartisk utredning fick P. ett måttligt
tilltaget skadestånd. V. S-g.
Pacifièra (även Pacificera), återställa
freden, återställa lugnet; stilla.
Pacifikatiön, ett lands återförande i
fredligt tillstånd. — Om pacifikationen i Gent
1576 se Nederländerna, sp. 848.
Pacifi’kbanor, järnvägslinjer i Nordamerika,
som förmedla förbindelsen mellan Atlanten
och Stilla havet (eng. The pacific ocean). Om p.
i U. S. A. se Amerikas förenta
stater, sp. 787 ff.; om p. i K a n a d a se d. o.,
sp. 237. Dessa linjer ha haft stor betydelse
för handel och samfärdsel samt för de väst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
