Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paketgods - Paketladdning - Pakkala, Teuvo (Frosterus) - Pakt - Paktum - Palacio Valdés, Armando - Palacký, František - Paladiner - Palaemon - Palaeomastodon - Palaeophonus - Palaeostachya - Palafox, José - Palagonit - Palaiologerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Paketladdning—Palaiologerna
516
färdas och frakt betalas vid avsändningen
med dels en inskrivningsavgift av 50 öre per
10 kg (dock minst 1 kr.) och dels fraktavgift
som för övervikt på resgods (se d. o.).
Paketladdning, krigsv., se
Handeldva-p e n, sp. 448.
Pa’kkala, T e u v o, urspr. Frosterus,
finländsk författare (1862—1925). Student
1882, ägnade sig P. sedan helt åt litteraturen.
Han hör till realismens banbrytare i den
finska litteraturen. Den mest betydande delen
av P:s verk utgöres av hans skildringar ur
småstadsproletariatets liv i hans födelsestad,
Uleåborg: »Lapsuuteni muistoja» (Minnen
från min barndom; 1885), »Vaaralla» (1891),
»Elsa» (1894; sv. övers. 1895) samt
novellsamlingarna »Lapsia» (Barn; 1895) och »Pikku
ihmisiä» (Smått folk; 1913). Särskilt visar
han sig där som en framstående barnskildrare.
I »Oulua soutamassa» (1886; »Tjärkarlar»,
1895) ger han en kulturhistoriskt intressant
bild av ödemarksbornas liv. »Pieni
elämän-tarina» (Ett litet livsöde; 1903) berättar ett
kvinnoöde ur de högre klasserna. P. är i sina
berättelser starkt påverkad av norsk
litteratur, främst av Kielland men senare även av
Hamsun. — P. skrev även skådespel, bland
vilka det romantiserade folklivslustspelet
»Tukkijoella» (Timmerflottare; 1899) blivit
populärt och även uppförts i Sverige. G-r C.
Pakt (lat. pa’ctum, fr. pacte), fördrag,
överenskommelse; ordet mest nyttjat om
för-bundsakten för Nationernas förbund.
Paktum (lat. pa’ctum), jur.,
överenskommelse, avtal (se d. o.), uttrycket av två el. flera
personers sammanstämmande vilja ang.
ordnandet av ett rättsförhållande dem emellan.
I svenskt språkbruk har p. vanl. en särskild
betydelse, näml, som ett förkortat uttryck
för pactum antenuptiale,
äktenskapsförord (se d. o.).
Palacio Valdes [pala’piå-], A r m a n d o,
spansk författare (f. 1853 i Asturien).
Framträdde först såsom journalist och litterär
kritiker och skrev förträffliga verk om spanska
författare och talare
(till största delen
sammanförda i
»Semblan-zas literarias»). Men
i och med »El
seno-rito Octavio» (1881)
övergick P. till
romandiktningen, särskilt den i Spanien
så omtyckta novela
de costumbres. Den
berömdaste av P:s
romaner är »La
hermana San Sulpicio»
(1889; »Syster San
Sulpicio», 1899), en vardagslivets Sevillaroman
med en glänsande karakteristik av den
graciösa, impulsiva, lidelsefulla andalusiskan.
Från Andalusien är även »Los majos de
Cä-diz» (1896). Vidare må bland P:s bästa
romaner framhållas »Marta y Marfa» (1883; »Marta
och Maria», 1895), en kontrast mellan sund
jordiskhet och religiös exaltation, »José»
(1885; sv. övers. 1900), en ypperlig skildring
av fiskarliv i förf:s födelseprovins, Asturien,
»Maximina» (1887; forts, av »Riverita», 1886),
där förf, skildrar sin första maka, »La ale-
grfa del capitån Ribot» (1899; »Don Julian
Ribot», 1912) m. fl. Ännu in på sena
ålderdomen har P. utsänt nya romaner.
P. är den ende överlevande av de stora
romanförfattarna, som under 1800-talet spredo
glans över spansk litteratur. Hans verk
utmärka sig mindre för djup och originalitet
än för blid, spirituell humor, fin
karakteri-seringskonst och naturlig stil. Någon
stridens och idéernas man har P. aldrig varit
utan skyggt hållit sig undan litterära
kotterier och strömningar. Av spansk kritik har
han därför ofta behandlats snävt. K. A. H.
Palacky [pa’latsky], Frantisek, den
tjeckiska historieskrivningens fader, politiker
(1798—1876). Studerade vid lyceet i
Press-burg, var därefter informator och begav sig
1823 till Prag. Han
kom där under
Do-brovskys och
Jung-manns inflytande och
blev genom lärdom,
snille, ädla tänkesätt
samt en stark tro på
den tjeckiska
nationens framtid snart en
av den tjeckiska
renässansens ledare.
1838 utnämndes han
till landshistoriograf.
Han hade då redan
länge arbetat på sitt
livsverk, »Geschichte von Böhmen» (5 dir,
1836—67; går till 1526; en tjeckisk, delvis
fullständigare uppl. utkom 1850—76). Bland
P:s urkundspublikationer märkes
»Documen-ta magistri J. Hus vitam, doctrinam, causam
illustrantia» (1869). P. var 1848—49 ledare
för nationalpartiet, 1861 blev han för
livstiden led. av österrikiska herrehuset; där och
i bömiska lantdagen var han chef för
gammaltjeckerna. Sitt politiska program: lika
rättigheter åt alla Österrikes nationaliteter,
framlade P. i »Idea stätu rakouského» (Den
österrikiska statens idé; 1865; ty. övers.
1866). Jfr T. G. Masaryk, »Palacky’s Idee
des böhmischen Volkes» (1898). C. T-t.
Paladiner (av lat. palätium, palats),
ädlingar, som levde i Karl den stores borg och
följde honom i härnad; kung Arturs riddare
av runda bordet; vandrande riddare, hjältar.
Palae’mon, zool., se Räkor.
Palaeoma’stodon, se Elefantdjur.
Palaeo’phonus, fossilt skorpionsläkte från
översilur, tillhörande de äldsta kända
landdjuren. I Gotlands översilur har anträffats
P. nuncius. T. P.
Palaeosta’chya, paleobot., se C a 1 a m i t e s.
Palafox [palafå’^], José, spansk general
(1780—1847). Blev 1808 generalkapten i
Aragonien och försvarade tappert Zaragoza
mot fransmännen men måste febr. 1809
uppge «taden. 1836 utnämndes han till hertig
av Zaragoza och var 1837—41 chef för gardet.
Palagonlt (av Palagonia på Sicilien),
gulbruna till (grön)svarta, av glasiga
lavafragment och deras omvandlingsprodukter
bestående basalttuffer (se B a s a 11) på Island (se
d. o., sp. 772), Sicilien, Galapagosöarna, Java
m. fl. ställen. N. Zn.
Palaiologerna [-lä’-], bysantinsk
stormans-ätt, innehade kejsartronen i det restaurerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
