Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palaiologerna - Palais - Palais Royal - Palamas, Kostes - Palamedes - Palamedes(z), Anthonie - Palamedes(z), Palamedes - Palamkotta - Palander af Vega, Adolf Arnold Louis (Palander) - Palankin - Palaprat, Jean - Palaquium - Palat, Barthélemy Edmond (Pierre Lehautcourt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Palais—Palat
518
östromerska riket 1261—1453. Medlemmar av
släkten Palaiologos tjänade riket i hög
ställning fr. o. m. Alexios I och utövade från
Alexios III stort inflytande, även i
kejsarriket Nicaea (se d. o.), där Mikael VIII
Paiaio-logos besteg tronen 1259. Om hans och ättens
vidare historia som innehavare av tronen i
Konstantinopel se östromerska riket
samt Johannes V, VII och VIII,
Konstantin XI, Mikael VIII. — Redan
kejsar Mikael VIII hade fattat fast fot på
Morea. De bysantinska despotaten (se
Despot) där styrdes merendels som en
palaio-logisk sekundogenitur. Inemot 1430 gjorde
kejsar Johannes VIII:s bröder Konstantin
(XI) och Thomas slut på frankernas
herravälde i Patrai och Akaja. Sedan
Konstantin blivit kejsare, efterträddes han i
Morea av en annan broder, Demetrios. Thomas’
och Demetrios’ despotat överlevde några år
kejsardömets fall. Thomas flydde 1460 till
Italien; en hans dotter var g. m. ryske
storfursten Ivan III (se I v a n, sp. 897).
Demetrios trädde i förbindelse med sultan
Muhammed II, som mottog hans dotter till hustru
och gav honom ett litet furstendöme;
fördriven därifrån, dog Demetrios som munk. S. Lm.
Palais [palä’], fr., palats.
Palais Royal [palä’ rcoaja’1], ryktbart palats
i Paris, urspr. byggt av Richelieu 1629—34
(Palais Cardinal), bebott 1672—-1830 av
medlemmar av huset Orléans. Det ombyggdes
1782—85 och blev 1852 statsegendom.
Kom-munarderna satte 1871 eld på palatset; det
restaurerades 1872—76. I den restaurerade
delen inrymmes nu Conseil d’état. Jfr Paris.
Palama’s, K o s t e s, grekisk författare (f.
1859), sedan 1875 verksam i Aten. Från
sin ungdom starkt påverkad av Solomos och
Kalvos ävensom av folkdiktningen, har P.
blivit folkspråkets
banerförare bland de
grekiska diktarna. Hans
stora lärdom, hans
kärlek till symbolism
jämte en viss
förnämhet i uttryckssättet
göra honom, trots
hans andliga klarhet,
stundom
svårbegriplig. Det mest
utmärkande för P. är
måhända hans dyrkan
av det sköna, främst
uppenbarat i hans
gre
kiska land. Hans patriotiska dikter (t. ex. Mitt
fäderneslands sånger, 1886, Sonetterna, 1919)
ha gjort honom kär för hans folk.
Zigenarnas 12 sånger (1907) med deras djärva
rytmik avse att uppenbara författarens eget
själstillstånd. Förtvivlad om himmel och jord,
finner zigenaren slutligen en fiol, i vars
toner han återfinner Skönheten. S. Lm.
Palamèdes, grek, myt., en av hjältarna i
trojanska kriget, utmärkt för tapperhet och
klokhet. Han nämnes dock icke hos Homeros.
Senare framstår han som kulturheros,
uppfinnare av skrift, siffror m. m. A. M. A.*
Palamédes(z), Anthonie, holländsk
genre- och porträttmålare (1601—73), bror till
P. P. Målade eleganta »sällskapsstycken»,
musicerande och frukosterande kavaljerer och
damer, elegant tecknade och med skicklig
behandling av kostymer m. m. P. utförde även
s. k. corps de garde, d. v. s. scener från
vakt-stugor: rökande eller tärningsspelande
soldater o. s. v. I Nationalmuseum i Stockholm
finns »Rökande soldater», sign. 1632. O. G-g.*
Palamèdes(z), Palamedes, bataljmålare
(1607—38), bror till A. P. Var mest verksam i
Delft, en tid även i Antwerpen, där han kom
på förtrolig fot med A. van Dyck. P:s
ryt-tarfäktningar äro icke sällsynta. O. G-g.*
Palamkotta, stad i britt.-ind.
presidentska-pet Madras, vid floden Tambrapurni, genom
bro förenad med det mitt emot liggande
Tin-nevelly; 46,643 inv. (1921). P. är ett centrum
för protestantisk mission i s. Indien.
Palander af Vega, Adolf Arnold Louis,
amiral (1842—1920), före adlandet
Palander. Blev sekundlöjtnant vid flottan 1864,
deltog i Nordenskiölds expedition till
Spetsbergen 1868 samt
förde postångaren
»Polhem» vintrarna 1870
—71 och 1871—72. P.
deltog 1872—73 i
Nordenskiölds övervint-ringsresa till
Spetsbergen. Han ägnade
sig sedan åt
handels-sjöfart, återgick 1877
till tjänst vid
örlogs-flottan och blev
befälhavare på ångaren
»Vega» (se
Nordenskiöld, sp. 1123), som
22 juni 1878 avgick från Karlskrona för att
söka nordostpassagen och 17 juli ankom till
Tromsö, där expeditionens chef, A. E.
Nordenskiöld, embarkerade. Med skicklighet och
djärv beslutsamhet förde P. »Vega» förbi
Sibiriens nordkust och genom Beringssund; se
P:s redogörelse i Tidskrift i Sjöväsendet 1879.
Efter fullbordat värv ankrade »Vega» på
Stockholms ström 24 april 1880. P. fick
liksom Nordenskiöld en nationalbelöning av
4,000 kronor årl. samt erhöll adlig värdighet.
Han blev konteramiral 1900, var bl. a. chef
för Marinförvaltningen 1899—1901, statsråd
och chef för Sjöförsvarsdep. 1901—05, blev
viceamiral 1903 och vid avskedstagandet ur
aktiv tjänst 1910 amiral. (ö-g.)
Palankln, ett slags i Kina nyttjad bärstol
för 1—3 personer.
Palaprat [-pra’], Jean, fransk
lustspels-författare (1650—1721). iSkrev i bolag med
D. A. de B r u e y s bl. a. »Le grondeur»
(1691; »Tvärviggen», 1768; »Den knarrige»,
1799) och »L’avocat Patelin» (1706;
»Advokaten Patelin», 1818). P. tillhörde en tid
drottning Kristinas omgivning i Rom.
Paläquium, trädsläkte av fam. Sapotaceae,
växande i indomalajiska området.
Mjölksaften av många arter (P. gutta m. fl.) lämnar
guttaperka.
Palat [pala’], Barthélemy E d m o n d,
fransk militärförfattare (f. 1852),
brigadgeneral. Av P:s verk, delvis under märket Pierre
Lehautcourt, må nämnas »Histoire de la
guerre de 1870—71» (15 dir, 1886—1908), »La
grande guerre sur le front Occidental» (14 dir,
1917—29) och »La part de Foch dans la
vic-toire» (1930). C. O. N.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
