Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmgren, Karl Edvard - Palmgren, Olof - Palmgren, Selim - Palmgrenska samskolan - Palmhus - Palmitat - Palmitin - Palmitinsyra - Palmityllecitin - Palmkål - Palmkärnkakor, Palmkärnmjöl, Palmkärnolja - Palmlilja - Palmmården - Palmnicken - Palmolja - Palmorden - Palmquist, Erich - Palmqvist, släkt - Palmqvist, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Palmgren, K. E.—Palmqvist, M.
570
Palmgren, Karl Edvard,
skolreforma-tor (1840—1910). Var urspr. telegrafassistent,
tjänstgjorde 1862—72 vid olika läroverk och
öppnade 1876 i Stockholm Praktiska
arbetsskolan för barn och ungdom (senare
Palmgrenska samskolan, se d. o.). P. införde
Barnundervisning för gossar och flickor, ökad
slöjdundervisning, valfria läsämnen, treårigt
gymnasium och av skolan ledda
idrottsöv-ningar. För arbetsskolprincipens införande
och utveckling i Sverige var P. en
föregångsman. Han skrev bl. a. »Handarbetets
betydelse vid uppfostran» (1880), »Om gossars
och flickors gemensamma undervisning» (1887),
»Praktiska arbetsskolan för barn och
ungdom, dess idé och verksamhet» (1889) samt
»Öfveransträngning och valfrihet» (1894). Om
P:s dotter Valfrid P. se
Munch-Peter-sen, Valfrid. (Fr. Sg.)
Palmgren, Olof, norrländsk småbonde
och religiös ledare (1783—1814). Framträdde
1810 som nyläsarnas (se Läsare, sp. 495)
främste målsman i Lulebygden. Han dömdes
1813 till dryga böter för att ha uppträtt som
lekmannapredikant, beslöt då bli präst och
inskrevs våren 1814 som student i Uppsala
men dog juli s. å., trol. av överansträngning.
Litt.: Teol. Tidskrift 1887, s. 399 ff. E.Nwn.
Palmgren, S e 1 i m, finländsk tonsättare
och pianist (f. 1878 16/2). Genomgick
Helsingfors musikinstitut, studerade i Tyskland och
Italien och har varit verksam som dirigent
samt lärare i
komposition och pianospel i
Helsingfors, Äbo och
Amerika. P:s
kompositioner, utmärkta för
friskhet i ingivelsen
och originell, av
modernismen påverkad
gestaltning, omfatta
solosånger och
kör-kompositioner (manskvartett och stor kör
med orkester), läckra
pianostycken, breda
konserter för piano
och orkester (»Floden», »Metamorfoser» m. fl.)
samt operan »Daniel Hjort» (1910). H. E. P.
Palmgrenska samskolan i Stockholm,
enskild läroanstalt, gr. 1876 av K. E.
Palmgren (se d. o.), 1877 förändrad till samskola,
den första i Sverige, senare utvidgad med
avdelningar för läsämnen till fullständigt
högre läroverk med realskola och
gymnasium, vartill kommo förberedande klasser.
Skolan, som sedan 1883 åtnjutit
statsunderstöd, fick 1888 studentexamens- och 1908
real-skolexamensrätt. P. övertogs 1916 av ett
a.-b. och 1925 av den s. k. Fredrikastiftelsen,
vars styrelse består av personer från olika
frireligiösa riktningar. Se H. Lindegren,
»Palmgrenska samskolan 1876—1901» (1901).
Palmhus, se Växthus.
Palmität, palmitinsyrans (se d. o.) salter.
Palmitin, palmitinsyrans glycerinester eller
glycerylpalmitat. P. smälter vid 61—62° C
och ingår i fetter (se d. o.), särskilt i
palm-fett el. palmolja. I. B.
Palmitinsyra, Ci5H3i. CO2H, organisk syra,
som, bunden vid glycerin, förekommer i nästan
alla djur- och växtfetter, framför allt i de
fasta. Rik härpå är den ur frukterna från
oljepalmen (se d. o.) vunna palmoljan.
Val-fett och bivax äro rika på p. Den bildar en
vit massa, som smälter vid 62° C. Dess salter
kallas palmitat, natriumsaltet tvål. I. B.
Palmityllecitln, kem.., se L e c i t i n.
Palmkål, bot., se Kålpalm och
Kokospalm.
Palmkärnkakor, Palmkärnmjöl,
Palmkärn-olja, se O 1 j e p a 1 m.
Palmlilja, bot., se Y u c c a.
Palmmården, zool., se R u 11 m å r d a r.
PaTmnicken, by och badort i Ostpreussen,
på Samlands v. kust; 1,839 inv. (1925).
Huvudfyndort för bärnsten. I närheten byn
Kraxtepellen med bärnstensverk.
Palmolja, bot., se O 1 j e p a 1 m.
Palmorden (ty. Palmenorden el.
Frucht-bringende Gesellscliaft), det äldsta av de
vittra språksamfunden i Tyskland under
1600-talet. P. stiftades i Weimar 1617 och verkade
för högtyska språkets renhet. Medlemmarna
utgjordes nästan uteslutande av furstar och
adliga män. Även svenskar invaldes, bl. a.
Axel Oxenstierna och Karl X Gustav. P.
upplöstes omkr. 1683. (O. W-n.)
Palmquist, Erich, militär, tecknare
(början av 1650-talet—1676); se Palmqvist,
släktövers. Blev 1670 konduktör och 1673
kapten vid Fortifikationen i Riga samt beordrades
s. å. att följa en beskickning under greve G.
Oxenstierna till Moskva. I Ryssland skaffade
sig P. kunskap om åtskilliga i militärt
avseende viktiga platser samt avtecknade dem.
Han utförde även bilder av mer
kulturhistoriskt intresse. Efter hemkomsten 1674
överlämnade han till konungen frukten av sitt
arbete, »Några observationer öfwer
Ryss-landh». Arbetet utgavs 1898 av C. Sandgren
och A. Lagrelius. L. W:son M.(L. af P.)
Palmqvist, svensk släkt, urspr. från
Västergötland. Gustaf Berg adlades 1660 med
namnet P. (1622—89) och var 1674—85
kammarråd. Om hans söner Erich Palmquist se
d. o. och Magnus P. (som 1712 blev frih.) se
nedan; en annan son var Johan P. (d. 1716),
som 1697 blev resident i Paris, 1702 envoyé
i Haag och 1714 hovkansler. Frih. Magnus
P. var far till matematikern Fredrik P.
(1720—71), led. av Vet.-akad. (1745). Dennes
son frih. Magnus Daniel P. (1761—
1834), som till sjöss deltog i kriget mot
Ryssland 1788—90 och 1790 blev överste vid
amiralitetet och generaladjutant, beordrades 1793
att i Neapel fängsla och hemföra G. M.
Arm-felt men misslyckades och ådömdes ett halvt
års suspension. Han blev 1809 vice amiral,
1813 befälhavande amiral i Karlskrona, 1818
amiral och var 1818—32 inspektör över K.
m:ts flottas trupper.
Palmqvist, Magnus, frih., krigare (1660
—1728), bror till E. Palmquist; jfr
släktövers. Ingick 1678 vid Livgardet, blev
löjtnant 1686 och reste 1689 utrikes för att
studera fortifikation. P. deltog på de tyska
allierades sida i belägringen av Bonn, 1690
i bataljen vid Fleury. 1691 tjänstgjorde han
vid franska armén, var 1693 generaladjutant
hos Feuquières, 1699 kommendant i Wismar,
1706 generalkvartermästare och dir. för
Fortifikationen. 1710 deltog han med
utmärkelse i slaget vid Hälsingborg. Han blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
