Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmstedt, Erik - Palmstierna, släkt - Palmstierna, Carl Otto - Palmstierna, Erik Kule - Palmstierna, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Palmstierna—Palmstierna, N.
574
Skeppsbron (1783; huset byggdes 1785—88),
om- och tillbyggde Torstensonska palatset för
Sofia Albertina (Arvfurstens palats vid Gustav
Adolfs torg, nu Utrikesdep:s och
Regeringsrättens lokaler; 1783—94; huvudsaki.
vestibu-len och trapphuset), ritade Bondeska palatset
(omkr. 1789; nu rivet) vid Strömgatan,
brunns-anläggningen Tyska brunn (1785), kyrkor och
privathus, bl. a. sin egen bostad,
Västerlånggatan 27 (1801), samt fortsatte den av K. F.
Adelcrantz påbörjade Norrbro, allt i sträng
och kärv nyantik. P:s märkligaste arbete är
det i början på 1790-talet på kungens
initiativ tillkomna väldiga projektet till
slottstrak-tens ordnande med nya öppna platser,
minnes-tempel, teater, kyrka etc. (flera förslag, det
bästa 1794). — Litt.: Art. av S. Curman
i Romdahl-Roosval, »Svensk konsthistoria»
(1912); R. Josephson, »Stadsbyggnadskonsten
i Stockholm intill år 1800» (1918); Erik
Palm-stedt, »Resedagbok 1778—1780» (1927; med
inledning av M. Olsson). E. L-k.
Palmstierna, svensk släkt. Lagmannen i
Skåne och Blekinge (från 1707) Magnus
Magnusson Schiller (1666—1716)
adlades 1692 med namnet P. Om hans son
Nils P., frih. 1747, samt dennes sonsöner
bröderna N. F. P. och C. O. P. se nedan. Frih.
C. O. P:s son överceremonimästaren frih.
Carl Fredrik Herman P. (1823—96),
som 1865—68 var envoyé i
Konstantino-pel, var far till E. K. P. (se nedan). En
annan son till frih. C. O. P. var N. A. Hj. P.
(se nedan).
Palmstierna, Carl Otto, frih., politiker
(1790—1878), sonson till N. P. Bestämdes
tidigt för den militära banan och avancerade till
överste. Redan under sina första riksdagar
gjorde sig P. bemärkt
genom åtskilliga
motioner i finansiella
frågor och fick ofta
viktiga platser i
utskotten och vid
statsrevisionerna. 1836 blev
P. landshövding i
Östergötlands län och
var vid 1840—41 års
riksdag lantmarskalk,
som sådan mera
omtvistad. Vid
1844—-45 års riksdag ledde
han, jämte brodern
och v. Hartmansdorff, riddarhusets
utskottsval i konservativ riktning och ådrog sig
härför den liberala regeringens misshag. Sedan
Oskar I närmat sig de konservativa, var
P. finansminister (1851—56). Bland
märkliga åtgärder från detta skede av hans
verksamhet må nämnas införandet av telegrafer
och järnvägar, ny banklagstiftning,
brännvinslag och förordning om skatteförenkling.
— P. var en framstående representant för
den konservativa riktningen, dock ej så
ensidig, att han ej i vissa fall erkände det
berättigade i motpartens krav. P:s minnen,
»Berättelser ur friherre Carl Otto
Palm-stiernas lefnad 1790—1878», utgåvos 1880
av sonen C. F. H. Palmstierna. P:s
»Minnesbilder i profil» äro tr. av A. Lewenhaupt i
Personhist. Tidskr. 1913. (C. F. P-a.)
Palmstierna, Erik Kule, frih., politiker
och diplomat (f. 1877 10/n), son till C. F. H. P.,
se släktart. Ägnade sig till en början åt den
sjömilitära banan, där han 1906 avancerade
till kapten. S. å.
övergick han till
reserven och flyttade från
Karlskrona till
Stockholm för att
uteslutande fullfölja sina
tidigt väckta sociala
och
kommunalpolitiska intressen. Han blev
s. å. sekr. i
Centralförbundet för socialt
arbete (C. S. A.), var
sekr. vid första
svenska fattigvårdskon-gressen 1906 samt tog
initiativ till och var sekr. vid svenska
kommunalkongressen s. å. På P:s förslag bildades
1908 Svenska stadsförbundet, vars sekr. P.
var till 1915; därjämte var han 1909—15
föreståndare för dess kommunala centralbyrå.
Våren 1908 valdes P. på ett radikalt program
till stadsfullmäktig. Han övergick 1910 till
socialdemokratiska partiet, nedlade då
stadsfullmäktigemandatet men blev av sitt nya
parti återinvald 1911. P. uppfördes 1908 på
socialdemokraternas begäran som radikal
kompromisskandidat på liberala listan för
Östermalm och invaldes i Andra kammaren, som
han tillhörde 1909—20, först som led. av
Liberala samlingspartiet, från 1910 som led. av
socialdemokratiska partiet och från 1912 av
riksdagsgruppens förtroenderåd. Inom partiet
intog han en relativt försvarsvänlig
ståndpunkt i militära och utrikespolitiska
spörsmål. P. var i riksdagen led. av
bevillningsutskottet 1912—17. Han insattes 1911 i
trust-och kartellkommittén samt var
riksgäldsfull-mäktig 1916—-17. P. motionerade 1910 och
1911 om utredning ang. inom landet
befintliga truster och karteller samt 1912 om
Sveriges förklarande i permanent neutralitet;
bland av P. väckta kommunala motioner
bi-föllos av riksdagen bl. a. sådana om
ändringar av stadsplanelagen (1909, 1910, 1911)
samt om begränsning av kommunernas
låne-rätt (1910). — P. var okt. 1917—mars 1920
chef för Sjöförsvarsdep. i ministären Edén
och därefter utrikesminister i Hj.
Bran-tings första ministär mars—okt. 1920. Sedan
nov. 1920 är han svensk envoyé i London.
Som sjöminister sökte P. efter förmåga
(genom konvoj från Ölands s. udde, tändande av
fyrar m. m.) trygga de finländska jägarnas
hemfärd från Danzig och Libau genom svenska
farvatten till Vasa febr. 1918. Han var
sedermera ivrigt verksam för den svenska
Älands-expeditionen 1918 och fick uppbära mycken
finländsk kritik för sina åtgöranden i fråga
om den på Äland stående finländska
skyddskåren (den s. k. Nystadskåren). P. verkade
ihärdigt för Ålandsbefolkningens
folkomröst-ningskrav och var 1920 svensk delegerad i
Ålandsfrågan inför Nationernas förbund (jfr
Ålan d). — Bland hans skrifter må
nämnas »Kommunalpolitik» (1907),
»Vattenkraftens socialisering i Sverige» (1908),
»Dyrtid och trustväsen» (1912) och »Internationell
ordningsmakt» (1916). Ths. (V. S-g.)
Palmstierna, Nils, frih., riksråd (1696—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
