Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmstierna, Nils - Palmstierna, Nils Axel Hjalmar - Palmstierna, Nils Fredrik - Palmstruch, Georg Reinhold - Palmstruch, Johan - Palmstruch, Johan Wilhelm - Palmstruchska banken - Palmsvärd, Johan (Jan) Eric - Palmsöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmstierna, N. A. Hj.—Palmsöndag
575
1766); jfr släktart. Inträdde 1716, efter
grundliga studier, i krigstjänst, blev 1723
ryttmästare oeh gick 1725 i fransk tjänst. —
P. var en av frihetstidens mest utpräglade
partimän. Hans politiska debut skedde 1735,
då han som kurir förde till Paris en
svenskfransk förbundstraktat. Genom trol. fingerad
opasslighet fördröjde han återsändandet av
ratifikationen härpå, och under tiden kunde
franska regeringen t. v. återtaga denna,
vilket väsentligt bidrog till de gamla mössornas
fall vid riksdagen 1738—39. Bemärkt som en
av hattarnas främsta talare, belönades P.
1739 med ministerposten i Köpenhamn.
Under 1740 års riksdag var han en av de
ivrigaste förespråkarna för ryska kriget men
stannade efter dess olyckliga utgång i
Köpenhamn. Vid 1746 års riksdag blev han riksråd.
Då regeringen befarade oroligheter med
anledning av motgångarna i pommerska kriget,
i vars utbrott P. även haft stor del, tillsattes
en utomordentlig kommission för att
uppspåra och döma förrädiska stämplingar, och som
dess ordf, kunde P. tillfredsställa sin
förföljelseiver. Denna gjorde honom allmänt hatad,
och då hattarna vid 1760 års riksdag hotades
med efterräkningar för kriget, uppoffrades P.
och förklarades 1761 förlustig ständernas
förtroende. Redan s. å. återkallad till rådet,
vägrade han att efterkomma kallelsen. —
1747 blev han frih. Även som kansler för
Lunds univ. 1752—61 visade sig P. som
nitisk partiman. Han var en av herrnhutismens
gynnare. Led. av Vet.-akad. (1740). (C.F.P-a.)
Palmstierna, Nils Axel Hjalmar,
frih., militär, ämbetsman (1836—1909), son
till C. O. P. Blev 1854 underlöjtnant vid
Vendes art.-reg:te, avancerade till överste i
armén 1882, till generalintendent och chef
för Arméförvaltningens intendentsdep. 1883;
generalmajor i armén blev han 1887. P.
deltog i sista ståndsriksdagen och var
motståndare till representationsreformen. Han var
led av Andra kammaren för Stockholms stad
1888—90 (vald på den efter besvär segrande
protektionistlistan). Febr. 1888 blev han
krigsminister. Det av honom 1891 framlagda,
med grundskatternas, roterings- och
rust-ningsbesvärens avskrivning kombinerade
förslaget om värnpliktens utsträckning och 90
dagars övningstid föll i Andra kammaren.
1892 framlade han ett med detta nära
överensstämmande förslag, och under
förhandlingarna därom framkallade hans bryska
uppträdande Hans Anderssons i Nöbbelöv vassa
replik om att Andra kammarens ledamöter
icke röstade på kommando. Förslagets fall
föranledde, att P. (22 juni s. å.) fick lämna
plats för frih. Axel Rappe. P. blev
landshövding i Jönköpings län och kvarstod som sådan
till 1906. Vid riksdagarna fr. o. m. 1900 till
sin död var P. led. av Första kammaren samt
därunder bl. a. led. av försvarsutskottet 1901,
av statsutskottet 1903—07 samt av
unions-utskottet vid de båda urtima riksdagarna
1905. Han var led. av flera kommittéer, bl. a.
av 1907 års stora försvarskommitté. Ths.*
Palmstierna, Nils Fredrik, frih.,
diplomat (1788—1863), bror till C. O. P. Inträdde,
efter kort militär verksamhet, 1809 på den
diplomatiska banan, var 1818—20 envoyé i
Wien och 1820—45 i Petersburg. Särskilt
be
576
römvärt var P:s ingripande vid
gränsregleringen med Ryssland 1826. Strängt
konservativ, var P. vid 1844—45 års riksdag en av
riddarhusoppositionens ledare, vilket ådrog
honom Oskar I:s missnöje och rappell från
Petersburg s. å. Han levde sedan i
»landsflykt» i Hamburg. (C. F. P-a.)
Palmstruch, Georg Reinhold,
fortifi-kationsofficer (1645—1712), brorson till J.
P. Antogs 1670 till underkonduktör i Riga,
blev 1676 kapten vid Fortifikationen där och
1680 generalkvartermästarlöjtnant. 1686 blev
han generalkvartermästarlöjtnant i östersjö
provinserna. Han ledde arbetena vid flera
fästningar och deltog 1710 med utmärkelse
i försvaret av Riga. P. kvarstannade efter
stadens intagande av ryssarna som
privatman i Livland. (L. af P.)
Palmstruch, J o h a n, svenska
bankväsendets grundläggare (1611—71). P., som var
av holländsk börd och före adlandet 1651
bar namnet Wittmacher, blev 1654
kommissarie i Kommerskollegium. 1657 öppnade
han under statens kontroll den s. k. P a 1
m-struchska banken i Stockholm. På
grund av alltför omfattande sedelutgivning
blev banken 1668 insolvent, och P. dömdes
bl. a. till landsflykt och adelskapets förlust.
— P:s betydelsefulla uppslag upptogs
emellertid av ständerna redan 1668, då Riksens
ständers bank stiftades. B. E-r.
Palmstruch, Johan Wilhelm, militär,
botanisk och zoologisk tecknare (1770—1811),
sonson till G. R. P. Han deltog som fänrik i
1788—90 års krig, blev 1793 kapten och 1796
ryttmästare samt var en tid lantbrukare,
varefter han påbörjade planschverket »Svensk
botanik», varav han själv utgav bd 1—6 (1802
—09). Figurerna tecknades av P. själv,
gravyren utfördes i början av major K. V. Venus,
sedermera dels av P., dels av J. G. Ruckman.
Texten skrevs av Konrad Quensel och, efter
dennes död, av Olof Swartz, som även utförde
en del bilder. P. övertog även utgivandet av
»Svensk zoologie» (1806 ff.; texten till stor
del av Swartz). -rn.*
Palmstruchska banken, se Palmstruch, J.
Palmsvärd, Johan (Jan) Eric,
ämbetsman, jurist (1745—1821), hette först N i b
e-lius och adlades 1812 med namnet P.;
farbror till G. Nibelius (se d. o.). Blev
underståthållare i Stockholm 1793, vice president i
Kommerskollegium 1798 samt var justitieråd
1809—17. P. var en framstående jurist. —
Litt.: B. Wedberg, »Jan Eric P.» (1931).
Palmsöndag (lat. di’es el. domi’nica
palmä-rum, mera sällan di’es ramörum el. flörum),
sista söndagen i fastan och söndagen
närmast före påsk, då inom såväl ortodoxa som
romerska kyrkan palmer el. palmgrenar,
resp, oliv- el. pilkvistar, invigas för
kyrkornas prydande och dramatiska processioner
anordnas till minne av Jesu intåg i
Jerusalem. Sådana processioner kunna påvisas
från 500-talet, tidigast inom österländska
kyrkan. De invigda kvistarna ansågos äga
magisk kraft. P. var en glädjefest och hörde
därför ej till »stilla veckan». I Sverige
avlystes palminvigningen i Örebro 1529. På
1500-talet utgjordes i Sverige evangelietexten
på p. av adventsöndagens evangelium om Jesu
intåg i Jerusalem. Sin nuv. text om natt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
