Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pamir - Pamlico sound - Pamp (man) - Pamp (värja) - Pampa (slätt) - Pampa, La, Territorio de la Pampa - Pampas - Pampasgräs - Pampashjort - Pampaskatt - Pampasstrutsen - Pampero - Pamplico sound - Pamplona - Pampusch - Pams, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Pamlico sound—Pams
584
överskrida 5,000 m. Snögränsen ligger i norra
P. 4,300—4,400 m ö. h., mot s. 5,100—5,200 m
ö. h.; passen i allm. under 5,000 m ö. h. P.
avvattnas till större delen mot v. till
Amu-darja och mot ö. till Tarim. Avloppslös är
bl. a. saltsjön Karakul (3,870 m ö. h.).
Klimatet är utpräglat kontinentalt; Pamirski
Post (3,640 m ö. h.) vid den av ryssarna
anlagda Pamirvägen har blott 60 mm
årsnederbörd. I randområdena i v. medför större
nederbörd kraftigare erosion och
landskaps-relief samt rikare vegetation. Invånarna här
i v., bofasta tadjiker (jfr d. o.), ha åkerfält
(korn, rotfrukter m. m.) ända upp till omkr.
3,400 m ö. h. och fruktodlingar (äpplen, päron,
aprikoser) på lägre nivåer. Nomadiserande el.
halvnomadiserande kirgiser (jfr d. o.) vandra
upp till omkr. 4,800 m ö. h. — Med
engelsmannen J. Woods färd 1837 inleddes på P.
vetenskapliga forskningar, i vilka sedan
företrädesvis ryssar och engelsmän deltagit. P. har
undersökts av bl. a. S. Hedin (1893—94 och
1895), dansken O. Olufsen (1896—99) och
tysken W. Filchner (1900). Bland nyare
expeditioner märkes den rysk-tyska
Alai-Pamir-expeditionen 1928 under ledning av W.
Rick-mer Rickmers. Efter långvariga rysk-engelska
gränstvister åstadkoms 1895 en gränsreglering.
Litt.: S. Hedin, »En färd genom Asien 1893
—97» (1898); O. Olufsen, »Through the
un-known P. 1898—99» (1904); W. Rickmer
Rickmers, »The Alai-Pamirs in 1913 and 1928»
(i Geographical Journal sept. 1929). En
utförlig redogörelse för Alai-Pamirexpeditionen
föreligger i Zeitschrift des Deutschen und
österreichischen Alpenvereins 1929. M.
Pamlico sound [pä’mlikäu såu’nd], föråldrat
Pamplico sound, stor strandsjö på ö.
kusten av Nord-Carolina (se karta vid d. o.),
U. S. A. Står i n. i förbindelse med
Albe-marlesundet, i ö. med Atlanten genom
grund-uppfyllda sund (jfr H a 11 e r a s, Kap).
Pamp (sv. dialektord; urspr. tjock
människa), duglig, inflytelserik man (t. ex.
kommunalpamp, ordenspamp).
Pamp, stor hugg- och stötvärja, se P
alla s c h.
Pa’mpa, sydamerikansk beteckning för slätt
utom i n. och n. ö. Sydamerika, där 11 a n o s
(se d. o.) är vanligare. Främst nyttjas den
om det argentinska slättområdet p a m p a s
(se d. o.).
Pa’mpa, La, Territorio de la P.,
territorium i republ. Argentina (se karta vid
d. o.), i s. pampasregionen; 145,837 kvkm,
179,570 inv. (1930). Huvudort: Santa Rosa
(omkr. 5,000 inv.). Boskapsskötsel, odling av
vete, majs, lin och alfalfa.
Pa’mpas, lågslätter i mell. Argentina, vilka
nå sin största bredd mellan 36° och 37° s. br.
och sträcka sig från Rio Negro i s. till Chaco
(omkr. 30° s. br.) i n., från Andernas fot i
v. till floden Paranä och Atlanten i ö.,
omfatta en areal av omkr. 700,000 kvkm.
Tidigare täckta av subtropiska grässtäpper med
pampasgräs (se d. o.) som karakteristiskt
inslag, utgöra p., vilkas jordmån erinrar om den
ryska svarta jorden, numera Argentinas
förnämsta jordbruks- och boskapsregion (se A
r-g e n t i n a) och livnära omkr. 2/3 av dess
befolkning. Begreppet p. utsträckes vanl. även
till att omfatta den patagoniska slätten, som
är torrare och har stäpper av annan typ,
företrädesvis använda till fårbete (se
Patagonien). Pampasformationen är bildad under
olika delar av kvartärperioden, och talrika
lämningar finnas här av Sydamerikas sista
fossila däggdjursfauna, som beskrivits av
Bur-meister, Cope och framför allt av Ameghino.
Som mest iögonenfallande element i denna
fauna märkas jättetrögdjur (se d. o.), ss.
Me-gatherium, Mylodon, och jättebältdjur, ss.
Glyptodon (se G 1 y p t o d o n t e r). Klimatet,
som kan jämföras med präriernas i U. S. A.
och s. Rysslands i Ukraina, karakteriseras av
en täml. jämn fördelning av nederbörden.
Denna avtar successivt från n. ö. mot s. v.,
uppgår vid nedre Paranä till 1,200—1,000 och
vid pampas’ v. gräns till 600—400 mm per år.
— Argentinas moderna ekonomiska
utveckling sammanhänger med uppodlandet av
pampas. I samma mån som kolonisationen
förvandlat de ursprungliga pampas, har namnet
börjat komma ur bruk el. inskränkts till att
beteckna det slättområde, som v. om prov.
Buenos Aires upptages av administrativa
territoriet La Pampa. — Litt.: M. Jefferson,
»Peopling the argentine pampa» (1926). Se
även litt. till Argentina. K. A. G.;M.
Pampasgräs, Cortade’ria (Gynérium), ett i
Sydamerikas tempererade delar
hemmahörande grässläkte med enkönade blommor i täta,
yviga vippor på skilda stånd. Den mest
bekanta arten är C. ar gentea (G. argentcum).
som växer vild i Argentina och ofta odlas
som prydnadsväxt i trädgårdar. Den har
ända till 4 m högt, styvt strå, som vid basen
är omgivet av talrika, till 2 m långa,
båg-formigt utåtböjda, blågröna blad.
Honvip-porna äro sidenglänsande el. rödskimrande
och behålla form och färg vid torkning. De
brukades ofta i de förr så omtyckta
makarts-buketterna. G. M-e.
Pampashjort, Odocoi’leus (Blasto’cerus)
be-zodrcticus, på öppna slätter i Sydamerika
förekommande hjortart med en kroppslängd av
1,1—1,3 m och en mankhöjd av 0,7 m. Den
lever parvis el. i smärre hjordar och jagas
ivrigt för hudens och köttets skull. T. P.
Pampaskatt, Félis pa’jeros, i s.
Sydamerika levande kattart med långhårig,
silvergrå päls med brunröda, snett löpande
längdstrimmor. Längden kan uppgå till 130 cm,
varav 30 komma på svansen. T. P.
Pampasstrutsen, zool., se N a n d u e r.
Pampero [-pä’rå], meteor., se Argentina,
sp. 28.
Pamplico sound [pä’mplikåu såu’nd], se
Pamlico sound.
Pamplona [-lå’na], huvudstad i sp. prov.
Navarra (jfr d. o.), vackert belägen (442 m
ö. h.) på en kulle på vänstra stranden av
Aragöns biflod Arga, delvis omgiven av gamla
stadsmurar; 33,229 inv. (1930). Biskopssäte.
Katedralen är till större delen från 1400-talet,
fasaden och tornen från 1780-talet. — P. är
det rom. Pompaelo (Pompejus’ stad),
erövrades 476 av västgöterna, besattes 778 av
fränkerna, var från 905 huvudstad i Navarra och
erövrades 1512 av kastilianerna.
Pampu’sch, yttersko, numera vanl. av
gummi, ofta med skinnkant upptill.
Pams [pams], Jules, fransk politiker (1852
-—1931). Förvärvade som ägare av en cigarrett-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
