Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pams, Jules - Pan (mytologi) - Pan (herre) - Pan- - Panacé - Panachering - Panad - Panaitios - Panama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Pan—Panama
586
pappersfabrik en betydande förmögenhet, var
deputerad 1893—1904 och blev 1904 senator.
P. var jordbruksminister i tre ministärer 1911
—13, uppsattes som radikal
presidentkandidat men besegrades av Poincaré vid valet 17
jan. 1913. P. var nov. 1917—jan. 1920
inrikesminister i Clemenceaus ministär. V. S-g.
Pän, grek, myt., forngrekisk herdegud, son
till Hermes och en arkadisk nymf. Hans
födelse skildras i den homeriska hymnen till
Pan. P. framställes till hälften som
människa, till hälften som bock med bockben och
bockhorn men med mänsklig bål, armar och
ansikte. P. tillhör från början herdelandet
Arkadien och är ett uttryck för herdelivet
och landets naturförhållanden. Han är lysten
och yster som bocken, låter hjordarna trivas
och förökas, löper omkring i bergen, förföljer
nymferna och spelar till deras dans, blåsande
på herdepipan (syrinx), som han uppfunnit.
De plötsliga ljud, som ibland störa den heta
sommardagens middagsstillhet och driva
hjordarna åstad i vild flykt, tillskrevos P.
(»pa-nisk förskräckelse»). P. älskar även nymfen
Echo (se d. o.; Genljudet). Då perserna
an-föllo Aten 490 f. Kr., skall P. ha lovat sin
hjälp mot fienden, och efter segern vid
Ma-rathon erhöll han en kultplats i en grotta på
n. v. sluttningen av Akropolis i Aten. Som
naturgud sättes P. i förbindelse med Dionysos,
Magna Mater samt även med Afrodite och
Eros; han står nära satyrerna. Ibland
näm-nes kollektivt ett flertal pänes el. pani’skoi,
i hellenistisk konst ibland framställda
skägglösa och ungdomliga. — På grund av en
felaktig tolkning av namnet (pan = allt,
universum) omtyddes P. i senare tid allegoriskt
till en allgud, världsalltets gud. Som sådan
uppträder han i den egendomliga, av
Plutar-chos berättade sagan om den store Pans död.
— Litt.: G. A. Gerhard, »Der Tod des grossen
Pan» (i Sitzungsberichte der Heidelberger
Aka-demie der Wissenschaften 1915). M.PnN-n.
Pan, po. (tjeck, pän), herre, särskilt om
polska adliga godsägare.
Pan- (grek, pan, allt), all-, hel-, t. ex.
pan-germanism.
Panacé, läkemedel, som föreges »bota allt»,
universalmedel; i Sverige stundom = varmt
kaffe med konjak el. brännvin, »gök».
Panachèring, brokbladighet hos växter,
bestående i förekomsten av vita, röda el. gula
fläckar på bladen. De gula och vita
fläckarna orsakas av utebliven el. försvagad
klorofyllbildning i ifrågavarande bladpartier.
I de röda fläckarna är antocyanbildningen
ofta starkare än vanligt. P. är antingen en
för arten normal företeelse el. uppträder
tillfälligtvis hos i vanliga fall helt gröna
arter. I det senare fallet nedärves
brokbladig-heten på ett regelbundet, för arten
karakteristiskt sätt. Normalt rödfläckiga blad
förekomma hos Ilypochaeris maculata, Orchis
maculata, Ilieracium-arter m. fl. I en del fall
är p. en sjuklig företeelse, framkallad av s. k.
virusorganismer (mosaiksjuka hos tobak och
malvacéer). Växter med panacherade blad äro
ofta uppskattade prydnadsväxter, t. ex.
Abu-tilon, Aspidistra, Begonia, Coleus,
Pelargo-nium, Phalaris. N. Jn.
Panäd (av lat. pänis, bröd), deg av vetemjöl
el. vetebröd att blanda i färser. D-e.
»Pans konsert.» Pompejansk väggmålning.
PanäFtios (lat. Panäè’tius), grekisk filosof
i 2:a årh. f. Kr., f. på Rhodos, ledde en tid
den stoiska skolan i Aten och grundade den
romerska stoicismen. G. O-a.
Panama’. 1. Repüblica de Panamä,
republik i Centralamerika, mellan Costarica
i n. v. och Colombia i s. ö.; 74,522 kvkm,
467,459 inv. (1930; Panamakanalzonen, se
d. o., ej inberäknad). Landet utgöres av ett
smalt, S-formigt näs, Panamanäset,
Centralamerikas smalaste parti.
Stillahavs-sidan i v. har torrskogar och öppet land,
Atlantkusten och de ö. delarna tät, tropisk
regnskog. Den av tertiära formationer
bestående halvön Azuero täckes av savanner och
är, bortsett från kanalzonen, den tätast
bebyggda delen av P. Bergskedjorna,
Kordille-rerna. nå i den numera ej verksamma
Chiri-qufvulkanen sin högsta höjd, 3,350 m ö. h.
Näsets lägsta punkt är La Culebra, som
genomskurits av kanalen, 82 m ö. h. Näsets
smalaste del, under tertiärtiden genombruten
av ett sund, utgöres av yngre eruptiva
bergarter. I Panamaviken ligga över 100 öar av
varierande storlek, Pärlöarna, och längre mot
v. Coiba, P:s största ö. Klimatet är tropiskt
med rik nederbörd i synnerhet på
Atlantkusten; medeltemp. i Colön 26.4° C, 3,235 mm
nederbörd. Om geologiska förhållanden,
växt-och djurvärld se Centralamerika.
Av befolkningen uppgivas 52,000 vara vita,
86,000 negrer, 33,500 indianer, 3,000 kineser
och 268,000 biandblod. Indianerna utrotade»
i vissa trakter fullständigt redan under den
första kolonisationstiden. I de föga utforskade
skogsområdena i ö. leva chocöindianerna. De
äro relativt oberoende och ha ganska
ursprunglig kultur. De gjorde 1925 uppror och
bildade den självständiga »republiken Tule»
(22,000 inv. 1931), som 1931 av P. tillerkänts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
