Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panträtt - Panturanism - Pantzarhielm, Hans Fabian Axel Erik - Panu - Panum, Hortense - Panum; Peter Ludvig - Panzacchi, Enrico - Panzini, Alfredo - Paoli, Pasquale - Paolo Veronese - Pao-ting, Pau-ting-fu - Papa - Papabili - Papadiamantes, A. - Papadiamantopoulos, Ioannes - Papalism - Papat - Papaver - Papaveraceae - Papaverin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Panturanism—Papaverin
618
användas (beträffande fartyg, tomträtt,
vat-tenfallsrätt, resp, spannmål; se
Inteckning och Spannmålspant). Tvångsvis
äger borgenär i enstaka fall förvärva
panträtt medelst pantning (se d. o.).
Någon gång erkänner sv. lag även s. k. legal
S., d. v. s. en p., uppkommen utan särskild
ärå syftande rättshandling (se
Kommission 2 och Sjöpanträtt). P. i fast
egendom uppkom enl. äldre sv. rätt vanl.
genom pantbrev, med el. utan införsel
(se d. o. 2); numera kräves i regel
inteckning. Jämväl legal p. i fast egendom kan
förekomma; se därom Ogulden
köpeskilling. C. G. Bj.
Panturani’sm (eng. pan-turanianism), en i
Turkiet kort före världskriget framträdande
rörelse med syfte att kulturellt och politiskt
samla alla folk av »turansk» härkomst och
från främmande herravälde befria dem, som
saknade nationellt oberoende. V. S-g.
Pantzarhielm, Hans Fabian Axel Erik,
militär, politiker (1844—1912). Avancerade
1879 till kapten vid Vendes art.-reg:te och
tog avsked 1896. Han hade kort förut under
märket Z. utgivit några oppositionella
militära broschyrer, valdes s. å. på folkpartiets
program till led. av Andra kammaren och
ingick 1900 i Liberala samlingspartiet. Som
led. av försvarsutskottet 1901 var han ganska
verksam vid genomdrivandet av den då
åväga-bragta kompromissen i försvarsfrågan. P.
lämnade 1905 riksdagen. Han insattes 1902
i kasernbyggnadsnämnden samt var från 1902
till sin död en av överkontrollörerna vid
brännvins- och maltdryckstiUverkningen. J. C.*
Pa’nu, fi. myt., se Mytologi, sp. 578.
Pänum, Hortens e, dansk
musikhistoriker (f. 1856), dotter till P. L. P. Var elev
av W. Tappert och blev 1907 lärarinna i
musikhistoria vid Köpenhamns konservatorium.
Tills, m. W. Behrend har hon utgivit
»Illu-streret musikhistorie» (1897—1905) och
»II-lustreret musiklexikon» (1926). Hon har gjort
grundliga undersökningar om äldre
stränginstrument (bl. a. harpa) och utgivit
»Middelal-derens strengeinstrumenter» (1915, 1928). T. N.
Pänum, Peter Ludvig, dansk läkare
(1820—85). Var 1846—47 epidemiläkare på
Färöarna, 1850
koleraläkare på Lolland, blev
1851 med. dr, 1853 prof,
i Kiel, 1864 i
Köpenhamn. P:s område
var fysiologi, och han
nådde betydelsefulla
resultat, bl. a. genom
undersökningar över
transfusion,
serumka-sein, emboli, blodets
sammansättning,
bakterier m. m. Hans
»Haandbog i
menne-skets fysiologi»
ut
kom 1865—72. Led. av sv. Vet.-akad. (1876^.
Panzacehi [pandza’ki], E n r i c o, italiensk
författare (1840—1904), prof, i estetik och
konsthistoria i Bologna. P. var en av
Car-duccis vänner och framstående särskilt som
lyriker och kritiker. Mindre framgång hade
han som novellist och dramatiker. På det
musikaliska området kämpade han för wag-
nerismen. P:s saml. verk utgåvos med
företal av G. Pascoli 1908. K. A. H.
Panzini [pandzPni], A 1 f r e d o, italiensk
författare (f. 1863), fil. dr i Bologna och från
1917 lärare i Rom. Som berättare utmärker
sig P. för sin osmyckade stil. Känsla och
humor ge hans moderna
verklighetsskildringar liv och behag. Bland hans tidigare böcker
må nämnas novellsamlingarna »Piccole storie
del mondo grande» (1901), »La fiabe della
virtü» (1905), berättelsen »La lanterna di
Diogene» (1909), skildrande en sommarfärd
på cykel i Italien, och den älskvärt
humoristiska »Santippe» (1914) om Sokrates och
Xantippa. P. har skildrat italienska
krigsstämningar bl. a. i »Il romanzo della guerra»
(1915) och »La madonna di mamå» (1916),
efterkrigsperioden i »Il diavolo nella mia
libreria» (1921), »Il mondo è rotondo» (s. å.),
»La pulcella senza pulcellaggio» (1925) och
reaktionen mot kommunisterna i »Il padrone
sone me» (1922). Nämnas må även »La
dami-gelle» (1926) och »I tre re» (1927). — Litt.:
C. Prezzolini, »Amici» (1922); Gunhild Bergh,
»Modern italiensk litteratur» (1930). J. L-t.
Paoli [pa’åli], Pasquale, korsikansk
patriot (1725—1807). Var son till
frihetsvän-nen Giacinto P. (1702—68), tjänstgjorde
som officer i Neapels armé men återkom 1755
till Korsika och blev överbefälhavare i
striden mot Genua. P. hade mycken framgång
och reorganiserade även landets inre styrelse,
men sedan Genua 1768 sålt ön till Frankrike,
måste han 1769 fly till England. Han
återkom jan. 1791 som chef för Korsikas
nationalgarde och förvaltning och bekräftades i sin
värdighet av franska republiken. Han hade
dock fiender på ön, avsattes av konventet
men slöt sig då till engelsmännen. 1794
ställde sig ön under engelskt beskydd, och P.
begav sig kort därefter till England, där han
sedan stannade. — Litt.: Bartoli, »Histoire
de Pascal P.» (1891); H. W. Hartmann,
»Korsika zur Zeit der französischen Revolution
1789—1794» (1930). A. A-t.
Paolo Veronese [pa’ålå veråne’se], se V
e-r o n e s e.
Pao-ting, P a u -1 i n g - f u, f. d. huvudstad
i kin. prov. Chi-li; omkr. 80,000 inv.; viktig
järnvägsknut på Peking—Han-koulinjen.
Päpa, lat., it. (grek. pa’ppas), »fader», »påve»,
i den gamla kyrkan och ännu inom den
ortodoxa titel för högre präster, i den
västerländska sedan 400-talet företrädesvis
biskopen av Rom. Från Gregorius VII:s tid är p.
uteslutande namn på den romerske biskopen
som katolska kyrkans överhuvud.
Papa’bili, it., kardinaler, som anses
förtjänta att komma i fråga vid påveval.
Papadiamantes [-öjama’ndis], A., se N
y-grekiska litteraturen, sp. 4.
Papadiamantopoulos [-öjamandå’polås], I
o-a n n e s, mest känd under pseud. Jean M
o-r é a s (se d. o.).
Papali’sm, katolsk teori om påvens
absoluta maktfullkomlighet inom kyrkan. Jfr
Episkopalism.
Papät (jfr Papa), påvedöme; en påves
ämbetstid.
Papäver, bot., se Vallmo.
Papaveräceae, bot., se Vallmoväxter.
Papaverin, kem., se Opium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
