Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papyrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Papyrus
634
de massor, som till nutiden bevarats i den
egyptiska ökensanden, äro emellertid papyrerna
från Herculaneum ett försvinnande fåtal. De
viktigaste egyptiska fyndplatserna utgöras av
skräphögar, som fellaherna i våra dagar
genomsöka för det gödselämne, s. k. sebbach, som
de innehålla, samt av begravningsplatser.
Under årh. före och efter vår tideräknings början
brukade mumierna invecklas i gamla p. av
ända till tio blads tjocklek; med ånga kan
man frigöra dessa från mumierna. — Redan
1591 ägde biblioteket i Bryssel tre
papyrusfragment, som skänkts dit av språkforskaren
J. J. Grynaeus. 1778 gjordes det första kända
större egyptiska papyrusfyndet, och under de
följ. 100 åren kom åtskilligt i dagen. Först
1877 började de större upptäckterna, då
fel-laher i Arsinoe (i Fajum, s. om Memfis)
påträffade flera tusen texter. Liknande fynd
gjordes kort därefter på närbelägna ställen.
Än i dag förekommer privat handel med p. i
Egypten, och ibland kunna på sådan väg
viktiga samlingar erhållas.
Först omkr. 1886—90 kom vetenskaplig
utgrävning av p. i större skala till stånd. Då
grävde engelsmannen sir Flinders Petrie, och
genom fynden av mumiekartonnage, som
metodiskt tillvaratogs, vunno
begravningsplatserna rykte som fyndorter. 1895 började
Egypt exploration fund (numera Egypt
explo-ration society) bekosta systematiska
utgrävningar, som sedan pågingo till världskriget
under ledning av engelska vetenskapsmän,
främst B. P. Grenfell och A. S. Hunt. Vintern
1896—97 började Grenfell och Hunt
utgrävningen av Oxyrhynchos, det företag, som
hittills givit det rikaste resultatet (»The
Oxyrhynchos papyri», 1—17, 1898—1927). Vid
grävningar i Tebtynis funno samma forskare
en begravningsplats för krokodiler, vilkas
mumiefodral varit rika fyndkällor (»The
Tebtynis papyri», 2 bd, 1902—07). Efter 1914
har Michiganuniversitetet lett den enda
betydande utgrävningen. De största
papyrussamlingarna finnas i London (British
museum), Oxford (Queen’s college), Berlin (de
statliga museernas egyptiska avd.), Wien
(na-tionalbiblioteket), Paris (Louvre), Kairo
(museet), Florens (Societä italiana per la ricerca
dei papyri), Ithaka (Cornell university library)
och Princeton (University library). Univ.-bibl.
i Oslo äger en betydande samling, och
stadsbiblioteket i Göteborg har på senaste tiden
även förvärvat ett mindre antal (utg. av Hj.
Frisk, 1929). Om papyrus holmiensis, ägd av
Vitt.-akad. i Stockholm, se A 1 k e m i. — De
i olika publikationer utgivna p. kunna 1930
uppskattas till 6,000 och de outgivna till flera
gånger detta antal. Sedan 1900, resp. 1920,
föreligga i Archiv für Papyrusforschung und
Verwandte Gebiete, utg. av U. Wilcken, och
Aegyptus, Rivista Italiana di Egittologia e
Papirologia, utg. av A. Calderini, två centrala
organ med förteckningar och bibliografier.
Eftersom p. nyttjades under en tidrymd av
3,000 år, ha dokument på flera olika språk
påträffats. Från Egyptens äldsta skeden
härröra urkunder på egyptiskt språk i hieratisk
och demotisk skrift, från ptolemaiernas och
romarnas tid på grekiska och, fast i mycket
ringa omfattning, på latin. Från bysantinsk
och arabisk tid äro ännu i behåll urkunder
Fragment av en papyrusrulJe med grekisk text.
på arabiska. Från perserväldet (525—332)
finnas urkunder på arameiska, bl. a. de
bekanta fynden från Elefantine (se d. o.). Men
det största intresset ha de grekiska,
omspännande en tid av 1,000 år, tilldragit sig, bl. a.
genom den vidgade kunskap de ge om
hellenistisk grekiska, s. k. koinè’ (se Grekiska
språket), och grekiskt-romerskt liv i
Egypten. — De flesta litterära fynden utgöras av
de i vår mening högklassiska författarna. Då
de i allm. icke ge en bättre text än våra
genom den medeltida traditionen bevarade
exemplar, visa de, att dessa gå tillbaka på antik
tradition och icke återge texten i så starkt
korrumperad form, som man förut
antagit. Av särskilt intresse äro de förut
okända texter, som hittats i Egypten. Bland
skalderna ha åtskilliga blivit oss bekanta på ett
helt annat sätt än förut, ss. Archilochos,
Bak-chylides, Korinna, Pindaros, Sapfo och
Timo-theos. Av dramatiska författares produktion
ha mer el. mindre betydande fragment
påträffats, ss. Euripides’ förlorade drama
»Hyp-sipyle» och Sofokles’ »Ichneutai», stora delar
av Menandros’ komedier och Herondas’
mimer. Av prosatexterna är Aristoteles’ skrift
om atenarnas statsförfattning den ojämförligt
viktigaste. Även åtskilliga teologiska
fragment ha påträffats, bl. a. Jesusord av
omtvistad äkthet, »Logia Jesu» (sed.o.), och fragment
av G. T. och N. T. — För kännedomen om den
grekiska, som talades i den helleniserade
Me-delhavsvärlden och som bl. a. föreligger i
N. T., ha papyrusfynden varit epokgörande,
som A. Deissmanns och J. H. Moultons
forskningar visat. Offentliga och privata urkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
