Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parasiter - Parasitera - Parasitflugor - Parasitica - Parasitisk, Parasitär - Parasitsteklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
Parasitera—Parasitsteklar
654
rikast bland maskarna oeh leddjuren.
Mellan parasitism och symbios (se d. o.) finnas
alla övergångar. T. P.
3. (Bot.) Växter, som hämta sin näring
från en annan levande organism,
värdväxt el. värddjur. Tränger en parasit
blott delvis in i värden, kallas den e k t
o-parasit, är den fullständigt innesluten i
denna entoparasit. Hämtar den all sin
näring från värden, säges den vara h e 1 p
a-rasit (h olo para si t), hämtar den en del
även från annat håll (luften, marken)
halvparasit (h e m i p a r a s i t). I senare
fallet är det oftast luftens koldioxid, som
till-godogöres (genom kolsyreassimilation). Kan
en växt efter omständigheterna leva än som
parasit, än som saprofyt (se d. o.), kallas den
fakultativ, är parasiterandet
nödvändigt obligat parasit. Misteln och
snarrevan t. ex. äro båda obligata ektoparasiter,
den förra halvparasit, den senare helparasit.
Sådana växter, som ej kunna bereda
organisk substans av oorganisk och därför äro
hänvisade till organiska näringsämnen, kallas
heterotrofa växter. Hit höra utom
alla p. även saprofyter (se d. o.).
Bland bakterierna och svamparna finnas
talrika p. (se Bakterier och
Parasitsvampar), bland algerna mycket få, bland
mossor, ormbunkar och gymnospermer inga.
Vad man bland monokotyledonerna kallat
p., t. ex. orkidéer och bromeliacéer, äro i
verkligheten epifyter. Bland dikotyledonerna
finnas flera fam., som uteslutande innehålla
p., t. ex. Loranthaceae, Balanophoraceae,
Raff-lesiaceae och Orobanchaceae; inom andra fam.
finnas parasitiska avd. (t. ex. Rhinanthoideae
inom fam. Scrophulariaceae) el. släkten (t. ex.
Cuscuta inom fam. Convolvulaceae). Hos de
parasitiska angiospermerna utbildas icke
någon rotmössa på de rötter, som tränga in i
värdväxten; hos helparasiterna saknas i
regel klorofyll, och de blad, som ej ingå i
blombildningen, äro förkrympta. G. M-e.
Parasitera, snylta, leva sorn parasit.
Parasitflugor, Tachinidae (Larvaevoridaè),
fam. inom gruppen Schizophora bland flugorna
(se Tvåvingar). Fam. omfattar stora el.
medelstora arter, som till sitt utseende
mycket erinra om de
vanliga
husflugorna. Bakkroppen är
emellertid i regel
besatt med grova
och styva borst;
till färgen äro p.
vanl. svarta, ofta
med gula, bruna
el. röda teckningar,
stundom även med
silverskimrande
behåring. — De
flesta hithörande
arter äro parasiter
på andra insekter, vanl. fjäril- el. stekellarver,
ehuru i allm. ej bundna till någon bestämd
art. Några få äro däggdjursparasiter (se
Styngflugor), andra åter leva i spillning,
kadaver, ruttnande kött och fisk m. m. (se
K ö 11 f 1 u g o r). De äro i regel äggläggande,
några få dock vivipara, d. v. s. framföda
levande larver. Somliga äggläggande arter
En vanlig parasitfluga,
Phryxe vulgaris.
närma sig de vivipara därigenom, att äggen
redan vid läggningen äro så långt utvecklade,
att de omedelbart kläckas. Äggen el. de
nyfödda larverna placeras antingen direkt på
värddjuren el. i deras närhet, i vilket fall
parasitlarverna själva uppsöka dem el. med
födan inkomma i deras tarmkanal. De, som
parasitera på andra insektlarver, livnära sig
i början mest av fettvävnad men skona
värddjurens livsviktigare organ, så att dessa i det
längsta förbli levande. Parasitpupporna äro
omgivna av hårda s. k. puparier och finnas
inuti värddjuret el. sitta fästa på dess kropp;
i många fall ligga de löst i jorden. — P.
representeras i Sverige av omkr. 300 arter,
de flesta dock jämförelsevis sällsynta. Bland
de få allmänna arterna må nämnas den 5—8
mm långa Phryxe vulgaris (se bilden) och den
svartgrå, inemot 15 mm långa Exorista
lar-varum, vilka båda parasitera på fjärilar och
växtsteklar. O. A-g.
Parasltica, zool., se Parasitsteklar.
Parasitisk (se Parasiter),Parasitär,
snyltande. — P a r a s i t i’s m, parasitliv. —
Parasi tologi, läran om växter och djur,
vilka leva som parasiter.
Parasitsteklar, Parasitica (Terebra’ntia),
un-derordn. bland steklarna, omfattande en stor
mängd till form och storlek mycket olika
arter, av vilka de flesta föra ett parasitiskt
levnadssätt. Från
övriga steklar (jfr
d. o.) skiljas p.
därigenom, att
bakkroppen vanl. genom en
tydlig insnörning är
väl skild från
mel-lankroppen och ofta
långt skaftad samt
att lår ringarna
(utom hos vissa
Proctotrupidae) äro
dubbla. Vingarnas
ribbsystem är i allm.
jämförelsevis glest
och hos vissa fam.
ytterst starkt
reducerat. Honan är
utrustad med ett långt
och fint
ägglägg-ningsrör, som ej kan
indragas och ej är
ombildat till en
»gadd», ehuru det
dock hos vissa
former tjänar som
försvarsmedel. Larver-
na äro alltid fotlösa. — Med undantag av vissa
gal Istek lar (se d. o.) och en del Chalcididae,
vilka äro växtätare, äro hithörande arter
parasiter på insekter och spindlar. Flera av de
minsta arterna, särskilt inom släktet Chalcis
och Proctotrupidae, äro äggparasiter och
genomlöpa hela sin utveckling inne i
värddjurets ägg. Några av dem, t. ex. chalcididen
Prestwichia aquatica, parasitera på ägg av
olika vatteninsekter samt kunna därför simma
och dyka förträffligt utan att likväl vara
nämnvärt anpassade för ett liv i vatten. De
flesta arterna parasitera på larver och puppor
el. på fullbildade insekter, varvid äggen
antingen stickas in i värddjuren el. fästas på
Microgaster politus, en
parasit på rönnbärsmalen.
Epiurus calobatus, en på
rönnbärsmalen parasiterande
ichneumonid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
