Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris, Gaston - Paris, Paulin - Parisbäckenet - Parisdeklarationen - Parise, Erik - Pariserblått - Pariset, Georges - Parish - Pariskanonen - Pariskommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris, P.—Pariskommunen
675
du moyen äge» (2 bd, 1885—95), »La poésie
frangaise au quinzième siècle» (1886), »La
lit-térature frangaise au moyen äge» (1888),
»Poèmes et légendes du moyen äge» (1900),
»Frangois Villon» (1901), »Légendes du moyen
age» (1903) samt en mängd ytterst viktiga
art. och rec. i bl. a. Romania och Journal des
Savants. — Några av P:s litteraturhistoriska
uppsatser föreligga på sv. (»Studier öfver
medeltida sagor», 1903) liksom hans essä över
Sul-ly-Prudhomme (1901). P:s svenska lärjungar
hyllade honom med festskriften »Recueil de
mémoires philologiques présenté a Gaston
Paris le 9 aoüt 1889». — P:s storartade
romanska bibliotek, skänkt av en mecenat till
École des hautes études supérieures, förvaltas
där av den av hans lärjungar bildade Société
amicale Gaston Paris. Genom dess försorg ha
utgivits »Bibliographie des travaux de Gaston
Paris» (av J. Bédier och M. Roques) samt P:s
viktigaste tidskriftsartiklar: »Mélanges
lin-guistiques» (1906—09) och »Mélanges de
lit-térature frangaise du moyen äge» (1912).
Se P. A. Geijer, »G. P. Några minnesblad»
(i Nyfilologiska sällskapets »Studier i modern
språkvetenskap», III, 1905). E. S-f.
ParVs, P a u 1 i n, fransk lärd (1800—81).
Anställdes 1828 vid nationalbiblioteket, där
han avancerade till konservator och stannade
i nära 50 år. 1853—72 var han därjämte prof,
i medeltidens franska språk och litteratur
vid Collège de France. Han blev 1838 led. av
den kommission inom Institut de France, som
fått i uppdrag att fortsätta benediktinernas
storartade verk, »Histoire littéraire de la
France». Redan i sin första skrift, »Apologie
de 1’école romantique» (1824), hänvisade P.
till de litterära skatterna från Frankrikes
medeltid. 1831 utgav han »Berte aux grands
pieds», en av de under sekler glömda
national-epopéer, vilka han återupptäckt och åt vilka
han återgav deras rätta namn, chansons de
geste. I det märkliga företalet lade P.
grunden till den franska episka poesiens historia.
Ett stort antal fornfranska texter, dels i
lärda uppl., dels överförda till nutida språk,
följde. — »Histoire littéraire de la France»
innehåller i varje del fr. o. m. den 20 :e (1842)
t. o. m. den 28:e (1881) — med undantag av
del 24 — betydande arbeten av P. Av de 8
tomer, i vilkas författande han deltog, skrev
P. ensam en tredjedel. I sitt största arbete,
»Les manuscrits frangais de la Bibliothèque
du roi» (7 bd. 1836—48), beskriver han ett
tusental fornfranska handskrifter. Smärre
avh. utgav P. i myckenhet. — Av arbeten i
andra ämnen än medeltidslitteraturen må
nämnas P:s utmärkta uppl. av »Tallemant
des Réaux» (9 bd, 1852—58; 3:e uppl. 1860)
och hans »Études sur la vie de Frangois I»
(postumt utg., i 2 bd, 1885). C. W-d. (E. S-f.)
Parisbäckenet (fr. Le bassin de Paris), ett
sänkningsområde i n. Frankrike, vars geol.
byggnad och rika innehåll av fossil blivit
synnerligen noggrant genomforskade. Det stora
världshavet nådde eg. P. först i juraperioden,
och fr. o. m. denna tid avlagrades här genom
krit- och tertiärtiden en ganska fullständig
lagerserie, huvudsaki. av marina bildningar.
Dessa ligga i stort sett koncentriskt med de
äldre lagren ytterst och de yngre innerst,
stupande inåt på grund av dislokationerna,
676
så att i mitten finnas tertiärbildningar upp
till miocen (se Tertiärsy stemet). K. A. G.
Parisdeklarationen av 16 april 1856
undertecknades i anslutning till den kort förut
ingångna Parisfreden efter Krimkriget av
ombud för i denna deltagande sju makter
(England, Frankrike, Preussen, Ryssland,
Sardinien, Österrike och Turkiet) samt biträddes
senare av 18 andra, dock ej av U. S. A., där
man fann deklarationen ej nog vittgående. I
P. förklarades kaperi avskaffat och erkändes
bl. a. grundsatserna om att blockad måste
vara effektiv för att erkännas samt om s. k.
fritt gods. Under världskriget undandrogo
sig de krigförande att iakttaga flera av P:s
bestämmelser. Se vidare Sjökrigsrätt.
Parise [-ri’z], Erik, fransk medaljgravör,
lär av drottning Kristina ha kallats från
Rom att i Sverige upphjälpa
medaljtillverkningen och utförde 1650—54 flera medaljer
över drottningen. Ännu 1662 kvar i hovets
tjänst, övergick P. 1663 till M. G. De la
Gar-dies och kallas 1666 »glasmakare». -rn.*
Pariserblått, kem., se Berlinerblått.
Pariset [parizä’], Georges, fransk
historiker (1865—1927), var 1891—1919 prof, i
Nancy och därefter till sin död i Strassburg.
Skrev bl. a. »L’état et les églises en France»
(1897) och det värdefulla sammanfattande
arbetet »La convention, le directoire, le consulat
et 1’empire» (II—III i samlingsverket
»L’his-toire de France contemporaine», 1920—22).
Parish [pä’ri.f], eng., socken. Se
England, sp. 841, och Storbritannien,
förvaltning.
Pariskanonen, populär benämning på den
kanon, varmed tyskarna 1918 (mars—aug.)
bombarderade Paris på 120 km avstånd.
Företeelsen väckte allmän förvåning, då den
förut kända största skottvidden endast
utgjorde 30—35 km. Förklaringen låg främst
i den enorma utgångshastigheten (1,550 m per
sek. mot 850—900 m förut) i förening med
stor utgångsvinkel (55°). Förut ansågs
fastställt, att största skottvidden nåddes med en
utgångsvinkel under 45° (i lufttomt rum
exakt 45°), men tyskarna hade räknat ut,
att vid avsevärd stegring av
utgångshastigheten denna teori blev falsk, enär det då
gällde att fortast möjligt slunga projektilen upp
på sådan höjd, att luftmotståndet blev
minimalt och kulbanan sålunda i det närmaste en
parabelbana (jfr K u 1 b a n a). På 2 mils höjd
är lufttrycket omkr. 40 mm, på 3 mils höjd
omkr. 5 mm. Då största banhöjden vid P.
var 4 mil och höjden under 75 % av banan
översteg 1 mil, kom projektilen att röna
mycket ringa luftmotstånd. P. hade en
kaliber av endast 21 cm, en projektilvikt av 120
kg och beräknades kunna nå en skottvidd
av 13 mil. Kanonens lopp var 36 m långt.
Inalles avskötos mot Paris något över 300 skott,
varav 183 träffade området inom vallarna.
Vilken betydelse dylika kanoner framdeles
kunna få är svårt att avgöra. G. af W-dt.
Pariskommunen (fr. La commune de Paris),
benämning på en revolutionär styrelse i Paris
våren 1871. Under fransk-tyska kriget 1870—
71 (se d. o.) avskars Paris sept. 1870 från
landet i övrigt, som i nationalförsamlingen
invalde en majoritet av till fred benägna
mo-narkister, medan Paris utsåg krigsivriga
radi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
