Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pariskommunen - Paris är värt en mässa - Paritet - Paritetiska skolor - Park - Park (fordon) - Park, Mungo - Parker, Alton Brooks - Parker, sir Gilbert - Parker, Horatio - Parker, sir Hyde - Parker, Matthew
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris är värt en mässa—Parker, M.
677
kala republikaner. Den nervösa stämningen
och spänningen i huvudstaden hade ökats
genom belägringstidens faror, socialistisk och
anarkistisk agitation och nådde efter de tyska
truppernas intåg i Paris kokpunkten. De
revolutionära hade bemäktigat sig vapen och
kanoner, och nationalregeringen och dess
trupper måste 18—19 mars 1871 draga sig
från huvudstaden, sedan ej blott
nationalgardet utan hela regementen gått över till de
revolutionära. Sedan ett medlingsförsök av
Paris’ märer misslyckats, utlyste den
revolutionära centralkommittén till 26 mars val till
ny st ad sstyrelse, efter mönster från 1792 (se
Frankrike, sp. 993) kallad kommunen.
Denna fick en mycket brokig
sammansättning. De mera moderata drogo sig snart
tillbaka; bland de övriga märktes Félix Pyat,
E. Eudes, R. Rigault, G. Flourens, G. P.
Cluseret, F. Jourde, E. Vaillant, E. Varlin
och Gustave Courbet. Kommunen inrättade
olika departement, utfärdade en rad
proklamationer och skaffade sig medel genom
tvångslån och konfiskationer. Dess medl. voro
oense om de reformer, som skulle verkställas,
och nödgades koncentrera sina krafter på
försvar mot nationalregeringen. Efter sex
veckors belägring stormades Paris 21 maj av Mac
Mahon, och efter ytterligare en veckas
för-bittiade barrikadstrider kuvades
kommunar-derna. Under kampens slutskede förstörde
de upproriska Tuilerierna och Palais Royal,
anlade eld på en mängd ställen, bl. a. i Hotel
de ville, Louvre, kyrkor och bibliotek, samt
dödade flera framstående personer, vilka de
tagit som gisslan (däribland ärkebiskop
Dar-boy). Regeringstrupperna gingo fram med
skoningslös hårdhet och beräknades under
kampens sista vecka ha dödat åtm. 20.000 pers.
På kyrkogården Père-Lachaise fusiljerades
många revolutionärer, och en mur där har
sedan blivit en revolutionärernas vallfartsort.
Flera tusen kommunarder deporterades, bl. a.
Louise Michel och H. de Rochefort, och först
1880 erhöllo deltagarna i upproret amnesti.
Litt.: Ur den mycket rika, av olika
synpunkter färgade litt. om p. må blott nämnas
G. Bourgin, »Histoire de la commune» (1907);
E. Lepelletier, »Histoire de la commune de
1871» (3 bd, 1911—13); G. Laronze, »Histoire
de la commune de 1871» (1928). På sv.
föreligger en livlig skildring i C. G. Laurins
»Våld och väld» (1910). (A. A-t.)
Paris är värt en mässa (fr. Paris vaut bien
une messe), Henrik IV:s uttryck vid sin
övergång till katolicismen 1593.
Paritet (lat. pa^itas), likhet (i rang el.
rättigheter), likställighet, jämbördighet. Se även
Guldparitet. Vid utländsk växel råder
p., när den metallmängd, som betalas för
växeln i ena landet, exakt svarar mot den
metallmängd den lyder på i det andra landets
mynt. K. H. A.
Paritétiska skolor kallas i Tyskland skolor,
som äro avsedda såväl för barn av evangelisk
som för barn av katolsk bekännelse och i
vilka religionsundervisningen är skild, medan
övriga ämnen läsas gemensamt. Tidigare
fun-nos sådana skolor huvudsaki. blott i vissa
delar av landet, men den nya tyska
riksför-fattningen av 1919, som gör
religionsundervisningen valfri, förutsätter Gemeinschafts-,
678
Simultan- oder paritätische Schulen (för alla
slags åskådningar) som regel. Fr. Sg.
Park, se Trädgårdskonst.
Park, samling av fordon, t. ex. a r t i
1-leripark (se d. o.); hela beståndet av
rullande materiel, t. ex. vagnpark. — Jfr
Parkera.
Park [päk], M u n g o, skotsk läkare och
Afrikaresande (1771—1806). Företog en
forskningsfärd från Gambia mot ö., varunder han
1796 som förste europé nådde Niger vid Ségou.
1805—06 utforskade han under en ny
expedition Nigers lopp från Bamako till Bussa,
där han drunknade under ett
infödingsöver-fall. Den första resan är skildrad i »Traveis
in the interiör districts of Africa» (1799), den
andra i »Journal of a mission to the interiör
of Africa in 1805» (1815). Biogr. av J.
Thomson (1890), T. B. Maclachlan (1898). O. Sjn.
Parker [pä’kø], Alton Brooks,
amerikansk jurist och politiker (f. 1852). Blev
advokat 1885, led. av staten New Yorks
bögsta domstol s. å., av
appellationsdomsto-len 1889 samt var 1898—1904 dennas
president. P. uppställdes 1904 som d mokraternas
presidentkandidat, uttalade sig under
valkampanjen mot Roosevelts imperialism men
besegrades vid valet s. å. av denne och
återupptog då sin advokatverksamhet. V. S-g.
Parker [pä’koj, sir G i 1 b e r t, engelsk
författare och politiker (f. 1862 i Kanada). Var
från 1886 några år tidningsman i Sydney,
företog därefter vidsträckta resor bl. a. i n.
Kanada och bland Söderhavsöarna, var 1900
—18 konservativ underhusledamot och som
sådan ivrig anhängare av J. Chamberlains
tullpolitik. Under världskrigets första år
ledde han den engelska propagandan i Förenta
staterna. P. har bl. a. utgivit ett flertal
omtyckta romaner och noveller, många med
motiv från Kanada. Han adlades 1902 och blev
baronet 1915. V. S-g.
Parker [pä’ko]. Hor a t io, amerikansk
tonsättare (1863—1919). Efter studier i München
verkade han först i New York och Boston och
var sedan 1894 prof, i musik vid Yale-univ. i
New Haven. P. blev särskilt berömd genom
sina oratorier (»Hora novissima» m. fl.) samt
skrev även symfonier, solosånger m. m. P:s
stil är närmast den efterromantiska men med
en viss nationell färg, och han har blivit
mycket populär i Amerika. T. N.
Parker [pä’ko], sir H y d e, brittisk amiral
(1739—1807). Deltog i kriget mot de
nordamerikanska kolonierna och i sjökriget mot
Frankrike, blev 1801 överbefälhavare för den
sjöstyrka. som skulle ingripa mot den mellan
de nordiska rikena förnyade väpnade
neutraliteten till sjöss. Härunder utfördes bl. a.
anfallet på Köpenhamns redd (2 april 1801),
vilket närmast leddes av P:s underbefälhavare
Nelson.
Parker [pä’ko], M a 11 h e w, anglikansk
teolog (1504—75). Tog tidigt intryck av den
tyska reformationen och vanns för dess idéer
under sin tjänstgöring 1533—35 som kaplan
hos drottning Anna Boleyn. Som
vicekans-ler för Cambridges univ. ordnade han dess
ekonomi och undervisning. Under »den
blodiga Marias» regering höll han sig dold och
mottog därunder Calvinska intryck. Efter
drottning Elisabets tronbestigning kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
