- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
679-680

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parker, Matthew - Parker, Theodore - Parkera - Parkeringsplats - Parkes, sir Harry Smith - Parkes, sir Henry - Parkett - Parkettgolv - Parkhurst, Helen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

679

Parker, Th.—Parkhurst, H.

680

han mot sin vilja till ärkebiskop. Genom sin
statsmannabegåvning, sin lärdom och sin
mo-deration utövade han stort inflytande på den
anglikanska kyrkan och har stundom kallats
dennas grundare. Han sökte alltid hålla en
medelväg mellan de papistiska och de
puritanska riktningarna. Han inlade även stora
förtjänster om vetenskapen, dels som
kyrko-historisk författare, dels som samlare av
handskrifter och äldre verk. Hans
brevväxling utgavs 1853 av J. Bruce och T. T.’
Pe-rowne. Biogr. av J. Strype (1711; ny uppl.
1821) och av W. M. Kennedy (1908). Hg Pl.

Parker [pä’ka], Theodore, amerikansk
unitarie (1810—60). Började som
gammal-unitarie men fördes under påverkan av tysk
teologi till en mera radikal åskådning, som
karakteriserades av
tron på en Gud och på
själens odödlighet och
röjde panteistiska
tendenser. Hans omslag
väckte mycken strid
bland de amerikanska
unitarierna, särskilt
efter en predikan 1841
mot den
gammaluni-tariska supranatura-lismen. Efter en
studieresa till Europa
arbetade han framför
allt mot dryckenska-

pen och slaveriet. P:s »Samlade skrifter»
ut-kommo på sv. i 10 bd 1866—74. Biogr. av
O. B. Frothingham (1874) och J. W. Chadwick
(1900). HgPl.

Parkera (jfr Park), i viss ordning
uppställa fordon under ett uppehåll i deras
användning. Ordet brukades urspr. mest
militärt, i t. ex. om trängfordon vid läger el.
bivack. Numera nyttjas det främst i fråga
om gatutrafiken, särskilt om automobiler och
motorcyklar. För tillfällig uppställning av
dylika ha i de flesta större samhällen av
myndigheterna anordnats särskilda
parkeringsplatser i samband med förbud mot
att i de mest trafikerade delarna för någon
längre stund ställa fordonet var som helst.

Parkeringsplats, se Parkera.

Parkes [päks], sir H a r r y S m i t h, engelsk
diplomat (1828-—85). Kom hösten 1841 ut till
släktingar i Macao, utbildade sig till tolk och
anställdes 1843 som sådan vid det
nyupprät-tade brittiska
konsulatet i Fu-chou.
Han förvärvade under
tjänstgöring i flera
traktathamnar
säll-sport grundlig
kännedom om kinesernas
språk och
folkkaraktär och anlitades i
många krävande
uppdrag. 1852—54 var han
konsulatstolk i
Kanton, blev 1854 konsul
i Amoy och hade som
sekr. åt
ambassadö

ren sir John Bowring väsentlig andel i
tillkomsten av handelsfördraget med Siarn i
Bangkok 18 april 1855, vilket öppnade Siarn
för regelbunden handel med Västerlandet. P.

hävdade 1856 som t. f. brittisk konsul i
Kanton energiskt Englands fördragsrättigheter i
den s. k. Arrowaffären (se Kina, sp. 712),
vilken omsider ledde till Englands och
Frankrikes krig med Kina 1857—58. Som medlem
av en engelsk-fransk förvaltningskommission
var P. 1858—60 den oroliga millionstadens
verklige styresman. Han åtföljde sommaren
1860 som tolk den engelsk-franska
expeditionen till Peking, blev där vid anordnandet
av fredsunderhandlingar förrädiskt
tillfångatagen av kineserna men frigavs (8 okt.) och
deltog därpå i de förhandlingar, som ledde
till krigets avslutning genom
Pekingfördra-get. P. adlades 1862, var 1864—65 konsul i
Shanghai och 1865—83 brittisk minister i
Japan, där han med råd och dåd stödde arbetet
på Japans politiska och kulturella omdaning.
Från hösten 1883 till sin död var han
sändebud i Peking. — P. var en bland de främsta
banbrytarna för den europeiska handeln och
civilisationen i Fjärran östern och förvärvade
där en nästan enastående respekt och
auktoritet. — Litt.: S. Lane-Poole och F. V. Dickins,
»Life of sir Harry P.» (2 bd, 1894) och »Sir
Harry P. in China» (1901). V. S-g.

Parkes [päks], sir Henry, australisk
statsman (1815—96). Var i sin ungdom
grovarbetare i England, utvandrade 1839 till
Australien, blev elfenbenssvarvare i Sydney, tog
livlig del i den australiska arbetarrörelsen och
utgav 1849—57 tidningen Empire. P. invaldes
1854 i Nya Syd-Wales’ lagstiftande råd, blev
1856 led. av dess lagstiftande församling,
vistades 1861—63 i England som
emigra-tionsagent och var efter återkomsten till
Nya Syd-Wales med kortare avbrott till sin
död led. av lagstiftande församlingen. Han
var 1866—68 kolonisekr. samt sedermera fem
gånger premiärminister och kolonisekr. (1872
—75, mars—aug. 1877, dec. 1878—jan. 1883,
1887—jan. 1889, mars 1889—okt. 1891). Som
sådan ivrade han för energisk
frihandelspolitik. Förbud mot kinesisk invandring och en
betydande utsträckning av koloniens
järnvägsnät åstadkommos av hans fjärde ministär.
P. presiderade vid konventet i Sydney 1891
ang. de australiska koloniernas federativa
sammanslutning och hade väsentlig andel i
det där åvägabragta författningsutkastet,
som sedermera lades till grund för den
slutliga förbundsförfattningen. Han utgav bl. a.
självbiografien »Fifty years in the making
of australian history» (1892). Biogr. av C. E.
Lyne (2 bd, 1897). V. S-g.

Parke’tt, urspr. den närmast orkestern, från
den stående parterren avskilda, med bänkar
försedda delen av en teatersalong. P. kallas
i Sverige, sedan parterren försetts med
sittplatser, hela salongen utom raderna. G. K-g.

Parkettgolv, se Golv.

Parkhurst [pä’köst], Helen,
nordamerikansk pedagog (f. 1887). Var jämte F. Burk
initiativtagare till en undervisningsmetod,
som går ut på att i görligaste mån dana
eleverna till självständigt arbete. Lärarens
uppgift är huvudsaki. övervakande och
hjälpande, medan den muntliga undervisningen är
föga omfattande (vanl. blott 1 tim. per
läsdag) och läxförhören ske som en kontroll av
de genomgångna uppgifterna. 1915 började
metoden prövas i San Francisco men har fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:19:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free