Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partenogenes, Parthenogenesis - Partenokarpi - Parter - Parterr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Partenokarpi—Parterr
698
delse), Jungfrufödsel. 1. (Zool.)
Fortplantning medelst ägg, som utvecklas utan
befruktning (se d. o.). P., som huvudsaki.
förekommer hos vissa maskar, särskilt
rundmaskar, och hos leddjur, ss. vissa insekter och
kräftdjur, uppträder i olika former.
Fakultativ partenogenes, varvid en hona
efter föregången parning är i stånd att
ömsom lägga befruktade, ömsom obefruktade
men likväl utvecklingsdugliga ägg, är väl
känd hos bin. Hos dessa liksom hos t. ex.
getingar uppträda även förkrympta honor,
vilka äro i stånd att lägga obefruktade ägg
(jfr Bin och Getingar). Konstant
partenogenes är bl. a. bekant hos ett
antal nematoder, vilkas hanar åtm. äro
ytterst sällsynt uppträdande el. möjl. saknas.
Om pedogenes se d. o. Cyklisk
partenogenes el. heterogoni innebär, att
förökningen av arten sker genom en
regelbunden omväxling av p. och normal sexuell
fortplantning. Den förekommer i typisk form
hos bl. a. bladlöss (se d. o., där förloppet är
skildrat), vissa kräftdjur (vattenloppor) och
hjuldjur. Även ägg, som normalt endast
utvecklas efter föregången befruktning, kunna
genom vissa ingrepp bringas till delning,
konstgjord partenogenes (ofta
oriktigt kallad konstgjord
befrukt-n i n g). Bekanta äro J. Loebs försök med
sjöborreägg, som behandlades med olika
lösningar, och Bataillons med grodägg, som efter
mekaniska ingrepp (punktering med nålar,
fuktade med lymfa) utvecklades till normala
grodor. Jfr även M e r o g o n i. T. P.
2. (Bot.) P. definieras mycket olika hos
olika författare. Strasburger t. ex. menade
med p. endast utveckling utan befruktning
av ett ägg med det reducerade, hanloida
kro-mosomtalet och räknade embryobildning ur
obefruktade, diploida ägg till apogami (se
d. o.). En numera ofta använd terminologi,
införd av Winkler, har den fördelen, att den
nära ansluter sig till det zoologiska
beteck-ningssättet. Winkler hänför till p. varje
utveckling utan befruktning av ett ägg,
oberoende av om det har det haploida el. diploida
kromosomtalet. I förra fallet kallar han p.
generativ, i senare fallet somatisk. Tysken
M. Hartman har i stället infört
beteckningarna h a p 1 o i d p. och diploid p. Hos
fanerogamer har haploid p. iakttagits t. ex.
hos Datura, Nicotiana och Solamim, diploid p.
(ooapogami enl. Strasburger) hos bl. a.
Antennaria, Taraxacum och Alcliemilla. K. A.
Partenokarpi, bot., fruktbildning på rent
vegetativ väg, utan befruktning. Man
urskiljer dels autonom el. vegetativ p., då
fruktbildningen sker utan någon yttre inverkan,
dels aitionom el. stimulativ p., där
fruktutvecklingen orsakas av någon retning, vanl.
pollination, varvid dock antingen ingen
befruktning sker el. också fröämnena tidigt dö.
P. förekommer bl. a. hos många
kulturväxter, vegetativ p. t. ex. hos fikon, gurka,
äpple, päron, stimulativ p. hos t. ex. banan,
mandarin och vinrankan. K. A.
Parter (grek, parthyal’61, lat. pa’rthi), namn
på en iransk stam, i forntiden beboende ett
område Partien (grek. Parthydi’a el. Parthyené,
lat. Pa’rthia), ung. motsv. nuv. persiska prov.
Chorasan (se d. o.), s. ö. om Kaspiska havet.
I Partien, som tillhört de fornpersiska
konungarna och efter Alexanders död ingick i
seleukidernas rike, gjorde 248 f. Kr. A r s
a-c e s med hjälp av en med p. befryndad
nomadstam, från vilken han själv skall ha
härstammat, uppror mot Partiens satrap och blev
landets herre samt grundläggaren av
arsaci-dernas dynasti. Dessa införde i sitt rike en
feodal författning och vidgade, särskilt med
hjälp av sina beridna bågskyttar, sitt
maktområde, så att det slutligen gränsade till
Indus och Eufrat. Sitt residens förflyttade
de till ett borgläger, K t e s i f o n, vid vänstra
Tigrisstranden, mitt emot Seleukia. Den
grekiska odling, som medföljt Alexanders och
seleukidernas stadsgrundläggningar, gjorde
sig även gällande hos p. Det hellenistiska
inflytandet liksom dettas undanträngande är
väl skönjbart i p:s myntprägling. På det
religiösa området härskade Zarathustras lära.
Bland konungarna, som ofta jämte ett
in-dividualnamn alltid buro namnet Arsaces, på
mynten vanl. blott det senare, utmärkte sig
särskilt en M i t h r i d a t e s, den sjätte
Arsaces (174—136), som gjorde Partien till ett
stort rike. Han förenade med sitt välde bl. a.
Medien och Babylonien. Men det stora väldet
kom att sakna inre enhetlighet och styrka.
Så erkände visserligen landskapet Persis
arsa-cidernas överhöghet men hade dock egna
dy-naster, även med konungatitel. En orsak till
svaghet blevo också de ofta återkommande
tronstridigheterna.
Under årh. efter den nyssnämnde
Mithri-dates kommo p. i beröring med romarna.
Anledning till en sammanstötning förelåg i de
båda makternas förhållande till Armenien,
som tillägnat sig en del av p:s område, och
i inrättandet av provinsen Syrien efter det
seleukidiska rikets fullständiga
tillintetgö-relse. Som ståthållare i Syrien gjorde
trium-viren Crassus ett anfall mot p. men led ett
förkrossande nederlag vid Carrhae 53 f. Kr.
Caesar förberedde ett tåg mot p., som ej kom
till utförande. M. Antonius led ett svårt
nederlag 36 f. Kr. mot parterkonungen Fraates
(reg. från 37 till 3—2 f. Kr.). Augustus ingick
år 20 en förlikning. De fredliga förhållandena
brötos dock sedermera flera gånger på
grund av tvister vid ordnandet av
gränstrakternas ställning. Trajanus gjorde sig till
herre över Armenien, Mesopotamien och
As-syrien, men erövringarna uppgåvos av hans
efterträdare, Septimius Severus. Caracalla
och Macrinus förde även krig mot p., alla
utan framgång. Den sistnämndes besegrare,
Artabanos IV. blev den siste parterkonungen.
En dynast i Persis, Ardaschir, reste sig mot
honom, besegrade och dödade honom 224 e. Kr.
samt blev grundläggaren av sasanidernas
dynasti och det nypersiska riket.
Litt.: Th. Mommsen, »Römische Geschichte»,
5 (1885); A. v. Gutschmid, »Geschichte Irans»
(1888); F. Justi, »Geschichte Irans» (i
»Grund-riss der iranischen Philologie», bd 2, 1896);
E. Meyer, »Blüte und Niedergang des
Hellenismus in Asien» (1925). E. St.
Parte’rr. 1. Den närmast boningshuset i
samma plan som bottenvåningen belägna
delen av trädgården, vanl. avsedd för blommor
och prydnadsväxter samt ofta anlagd på en
terrass. Jfr Trädgårdskonst. (E. L-k.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
