Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pasch, Ulrica Fredrica - Pascha - Paschalis - Paschasius Radbertus - Paschen, Friedrich - Pascoli, Giovanni - Pas de Calais - Pas de quatre - Pasewalk - Pašić, Nikola - Pasifaë - Pasigrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Pascha—Pasigrafi
708
dragning åt ljusgrönt. I det senare, från
omkr. 1770, närmar hon sig broderns konst.
Porträtt, målade av henne, finnas i offentliga
och enskilda samlingar, ett damporträtt
(1779) i Nationalmuseum, självporträtt i
Konstakad. samt porträtt av Reuterholm
m. fl. på Gripsholm. -rn.*
Pascha, turkisk förnäm titel, urspr. blott
för högre officerare men från Murad III:s tid
även tillagd högre civila ämbetsmän.
Pascha-värdighetens tre grader hade förr var och
en sitt rangtecken av en, två el. tre häst- el.
jaksvansar i baneret, vilka gradbeteckningar
dock avskaffades av Murad II. Senare har
undantagsvis förekommit, att personer fått
värdigheten av p. för utmärkta förtjänster,
utan att de innehaft något ämbete. I några
fall ha européer, som stått i turkisk tjänst,
t. ex. Gordon, v. d. Goltz och Liman v.
Sanders, fått denna höga värdighet. G. Rqt.
Paschalis [-skä’-]. Tre påvar ha burit detta
namn.
1. P. I (påve 817—824) började
påvedö-mets kamp för oberoende av den frankiske
kejsaren. I ett fördrag med denne 817, det s. k.
pactum Ludovwianum (vars äkthet dock är
omstridd), fick P. suveränitet i Kyrkostaten
samt löfte om större frihet vid påvevalen.
2. P. II (påve 1099—1118) fullföljde
Gregorius VII:s kamp för påvligt
världsherravälde. Han sökte bilägga investiturstriden
genom ett konkordat 1111 med kejsaren, enl.
vilket kyrkan skulle avstå alla av den
världsliga makten givna förläningar och
rättigheter, mot det att kejsaren avstod från
investi-turen och frigav de kanoniska valen. Då
denna kompromiss från alla håll mötte
motstånd, fortsattes striden, i vilken P. ständigt
låg under. P. upprättade omkr. 1103 ett
nordiskt ärkebiskopsdöme i Lund till motvikt
mot det alltför mäktiga ärkebiskopsdömet i
Hamburg-Bremen. Hg Pl.
Paschasius Radbe’rtus [-skä’-], teolog (d.
omkr. 860), var munk och 844—851 även
abbot i klostret Corbie i Picardie. Omkr.
832 utarbetade han en monogr. över
nattvarden, »De corpore et sanguine Domini», vari
han sökte förena folkliga föreställningar om
en förvandling av brödet och vinet till Kristi
lekamen och blod med Augustinus’ symboliska
uppfattning. I början väckte denna skrift
intet uppseende; men sedan P. blivit abbot,
angreps hans åsikt häftigt av munken
Rat-ramnus i samma kloster, vilken 844 i en
skrift med samma titel energiskt kritiserade
P:s teori. P. hade emellertid bragt
förvandlingstanken till medvetande, efter honom
kunde den hejdas men ej besegras (se N a
1t-värden). (G. A-n.)
Paschen, Friedrich, tysk fysiker (f.
1865), prof, i fysik i Tübingen 1901, i Bonn
1920. P:s arbeten tillhöra optiken, särskilt
spektralanalysen, och elektricitetsläran. Han
har utfört omfattande undersökningar över
de ultraröda strålarna samt studerat den
ano-mala dispersionen, metallernas förmåga att
reflektera strålar med olika våglängd,
Zee-maneffekten, de kapillärelektriska
fenomenen samt vissa elektrokemiska problem. P.
har även uppställt en formel för
energifördelningen i den fullkomligt svarta kroppens
spektrum. D. S-t.*
Pascoli [pa’skåli], Giovanni, italiensk
skald (1855—1912), prof, i italiensk
litteratur i Bologna 1904. P:s förnämsta
diktsamling, »Myricæ» (1891), innehåller små
utsökta genrebilder från natur och vardagsliv;
vidare må nämnas »Poemetti» (1903), »Poemi
conviviali» (1904), »Odi e inni» (1906) och
»Poesie» (1903—09). Formellt var P.
påverkad av antiken, särskilt grekerna. K.A.H.
Pas de Calais [pa do kalä’]. 1. Havssund,
se Engelska kanalen. —
2.(Pas-de-Calais.) Dep. i n. Frankrike, huvuddelen av
forna prov. Artois, gränsar i n. v. och v. till
Engelska kanalen; 6,752 kvkm, 1,171,912 inv.
(1926). P. är ett svagt kuperat slättland,
huvudsaki. på kritgrund, och når i
kritmas-sivet Boulonnais i n. v. omkr. 200 m ö. h.
Högt uppdrivet jordbruk (stor
sockerbetsodling). Inom dep. ligger ett av Frankrikes
viktigaste kolfält (Bassin du P.) med centrum
i Lens. Industri i städerna Boulogne, Calais,
Béthune. Huvudstad: Ar ras.
Pas de quatre [pa do ka’tr], se P a s.
Pasewalk [pä’zovalk], stad i Pommern, vid
Ucker, knutpunkt på järnvägslinjen Berlin—
Stralsund; 11,717 inv. (1925). P. är en av
Pommerns äldsta städer och var medlem av
hansan. Staden besattes de första dagarna
av sept. 1630 av svenskarna men återtogs
redan 8 sept. s. å. av de kejserliga och brändes.
Den besattes 30 jan. 1631 av Gustav II Adolf
och var i svensk ägo 1648—1720.
Pasié [pa^itj], N i k o 1 a, serbisk statsman
(1845 19/12—1926 10/i2). Utbildades i Zürich
till ingenjör och gick efter återkomsten i
statstjänst. 1878 invaldes P. i riksdagen och
grundade 1881 det
mäktiga, ryssvänliga
radikala partiet. För
deltagande i ett
upp-rorsförsök dömdes P.
1883 till döden men
lyckades fly till
utlandet. 1891—92 var
han ministerpresident,
1893—94 sändebud i
Petersburg och 1895
—97 borgmästare i
Belgrad. Efter en
förment sammansvärjning mot furst Milan
dömdes P. 1899 till fem års fängelse men
benådades genom rysk mellankomst. Under
Peter I:s regering var P. en av Serbiens
ledande män, flera ggr ut- el. inrikesminister,
nov. 1904—maj 1905, april 1906—juli 1908,
okt. 1909—juli 1911 konseljpresident och
hade under Balkankrigen och världskriget
samma post (aug. 1912—nov. 1918). Under
serbiska regeringens landsflykt uppdrog P.
1917 på Korfu jämte kroaten Trumbic
grundlinjerna till Jugoslavien (se d. o., sp. 1249).
1919 ledde han Serbiens delegation vid
freds-konferensen i Paris. I det nya Jugoslavien
arbetade P. skickligt men skrupelfritt på att
skapa ett centraliserat Stor-Serbien; han var
jan. 1921—juli 1924 samt nov. 1924—april
1926 jugoslavisk konseljpresident. Jfr
Jugoslavien, sp. 1250. A. A-t.
PasPfae (grek. Pasifa’e, lat. Pasi’phaè’), se
M i n o s och M i n o t a u r o s.
Pasigrafi, skrift, som är så inrättad, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
