Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pass (jaktväsen) - Pass (ridkonst) - Pass (spelterm) - Pass. - Passa - Passabel - Passader, Passadvindar - Passage - Passageinstrument - Passagerare - Passagerarfartyg - Passagerarfartygsbesiktning - Passagerarfartygscertifikat - Passah - Passaic - Passamezzo, Passemezzo - Passare el. Cirkel - Passarge, Siegfried - Passarowitz - Passato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Pass—Passato
712
Pass, jaktv., plats, där man under
stövar-jakt väntar, att det drivna djuret skall gå
fram, och därför ställer sig i förhåll. Man
talar om att stå på pass, springa i pass (även
springa i håll), att en plats är ett gott
harpass o. s. v. (Lönnb.)
Pass, ridk., dets. som passgång (se d. o.).
Pass, spelterm, jag gör intet bud. — Verb:
Passa.
Pass., förkortning för p a s s a t o eller för
p a s s i v u m.
Passa, jaktv., uttaga inälvorna på ett
skjutet djur. — Passa upp, springa i pass och
ställa sig i förhåll vid stövarjakt.
Passabel (fr. passable), som går an; hjälplig.
Passäder, P a s s a d v i n d a r (av fr.
passade, genomfart), regelbundna vindar, som
hela året bibehålla en viss riktning. Vanl.
avser man härmed särskilt vissa vindar, som
uppträda mellan 30° n. och 30° s. br. och
vilka blåsa från n. ö. på norra halvklotet,
från s. ö. på det södra. Dessa vindar, n o r
d-östpassaden och sydöstpassaden,
uppträda inom två områden, som äro skilda
åt av »stilla bältet» kring ekvatorn, där i
allm. vindstilla råder. Det är särskilt över
haven, Atlantiska oceanen och Stilla havet,
som man haft tillfälle att studera p:s
uppträdande, ostört av andra fenomen, över
kontinenterna framträda p. icke så regelbundet,
enär de störas av andra luftrörelser, uppkomna
bl. a. genom höjdskillnader hos landet och
kontrastverkan mellan land och hav.
Redan 1686 förklarade Halley p:s uppkomst
på följande sätt: vid ekvatorn stiger den genom
solstrålningen starkt uppvärmda luften uppåt
och ersättes genom en tillströmning av luft
mot ekvatorn från sidorna. På så sätt borde
man få en nordlig vind på norra och en
sydlig på södra halvklotet på sidorna om
ekva-torstrakterna. Men Hadley visade, att
jordrotationens verkan är sådan, att med samma
förutsättningar en nordöstpassad erhålles på
n., en sydöstpassad på s. halvklotet.
Den uppvärmda luft, som i
ekvatorstrak-terna stiger uppåt, flyter på en höjd av
mellan 3 och 10 km ut åt sidorna och ger
upphov till en sydvästvind på n. och en
nordvästvind på s. halvklotet. Dessa »motpassader»
(antipassader), om vilkas existens man först
på teoretisk väg gjorde sig en föreställning,
har man kunnat iakttaga på toppen av Pico
del Teide på Tenerife (28° n. br., höjd 3,710
m) och på Mauna Loa (Hawaiiöarna, 19,5°
n. br., höjd 4,168 m).
Passad regionerna äro underkastade en svag
förskjutning med årstiden. Denna
förskjutning sammanhänger därmed, att det varmaste
bältet ju endast i fråga om
medelförhållandena för hela året sammanfaller med
ekvatorn. I mars är temperaturmaximum
förskjutet mot s. i förhållande till dess läge i
sept., och en liknande förskjutning uppträder
även i fråga om passadregionerna. —
Passad-områdena utmärka sig genom klar himmel
och jämförelsevis liten nederbörd, varemot
inom det emellan dem befintliga lugna bältet
häftiga regn falla nästan dagligen. A. Å.
Passage [-ä’^, sv. uttal -ä’J], fr. 1.
Genomgång, täckt gång genom en byggnad;
genomfärd (nordväst-, nordostpassagen).
2. (Ridk.) Se R i d n i n g.
3. (Astron.) A. Tidpunkten för en
himlakropps passerande genom meridianen el. något
annat fundamentalplan, vanl. då första
vertikalen. —• B. En himlakropps gång genom ett
instruments synfält el. förbi en annan
himlakropp, t. ex. Merkurius’ passerande förbi
solskivan (Merkuriuspassage). K. Lmk.
4. (Mus.) Vanl. en melodisk figur el. skala
(diatonisk el. kromatisk), som spelas i
snabbare tempo och förbinder två tematiska
partier i en komposition; kan även bestå av
brutna ackord (ackordpassage). T. N.
Passageinstrument [-a’/-], instrument, med
vars tillhjälp den noggranna passagen av en
himlakropp genom meridianplanet el. första
vertikalen bestämmes. K. Lmk.
Passagerare [-Je’-], resande.
Passagerarfartyg. I gällande sv.
författningar förstås med p. varje fartyg, för vilket
gällande passagerarfartygscertifilcat är
utfärdat. Ax. L.
Passagerarfartygsbesiktning, undersökning
på passagerarfartyg för att utröna om det är
i sjövärdigt skick och behörigen utrustat m.
m. samt för fastställande av det
passagerarantal, som fartyget högst må föra. Ax. L.
Passagerarfartygscertifikat, bevis om ett
fartygs behörighet att föra passagerare. Enl.
sv. författningar skall maskindrivet fartyg,
som uteslutande el. huvudsaki. nyttjas till att
mot ersättning befordra passagerare, el. varje
fartyg, som framdrives annorledes än medelst
rodd och som medför flera än 12 passagerare,
vara försett med dylikt certifikat. Ax. L.
Passah, se Påsk.
Passaic [poséPik], stad i New Jersey, U. S.
A., vid den segelbara Passaic river; 62,959
inv. (1930). Betydande, mångsidig industri.
Passamezzo, Passemezzo [-mä’dzå], it.,
eg. »halvsteg», italiensk dans i 4/4 takt och
långsamt tempo från 1500-talet, vilken
dansades i den förnäma världen, även i Sverige
på Gustav Vasas tid. P. var begynnelsedans
i den äldre sviten. Jfr P a v a n a. T. N.
Passare el. Cirkel, geometriskt
instrument för uppritande av cirklar, mätning,
delning och över huvud geometriska
konstruktioner. Den vanligaste sorten utgöres av två
ben, sammanfogade i en gemensam punkt,
kring vilken de kunna ledas. En mindre p.,
vars ena ben är försett med dragstift och
utanför centrum med ett litet handtag, kallas
jungfrucirkel el. nollcirkel. Om
övriga slag av p. se M å 11 v e r k t y g. T. B.
Passa’rge, Siegfried, tysk geograf (f.
1867), 1908 prof, i Hamburg. Har företagit
omfattande resor, bl. a. 1893—94 i Kamerun,
1896—99 i Sydafrika. Bland hans arbeten
märkas »Die Kalahari» (1904), »Physiologische
Morphologie» (1912), »Die Grundlagen der
Landschaftskunde» (3 bd, 1919—20),
»Ver-gleichende Landschaftskunde» (4 h., 1921—
24), »Landschaft und Kulturentwicklung in
unsern Klimabreiten» (1922), »Die Erde und
ihr Wirtschaftsleben» (12 bd, 1927),
»Morphologie» (1928). Har utgivit »Stadtlandschaften
der Erde» (1930). P. strävar ständigt att göra
landskapet till det centrala i den geografiska
skildringen.
Passärowitz, se Pozarevac.
Passato [-a’tå], it., hand., förk. p t o el.
pass., sistlidna (månad o. s. v.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
