Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passau - Passavant, Johann David - Passé - Passeier - Passe kårtje - Passe-partout - Passepied - Passer - Passera - Passeres, Passeriformes - Passero, Capo - Passervikt - Passeur, Stève - Passevolans - Passgång el. Pass - Passiflora, Passionsblomma - Passim - Passion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Passau—Passion
714’
Pa’ssau, stad i Niederbayern, nära
österrikiska gränsen, 304 m ö. h., vid Inns och
Hz’ förening med den här blott 240 m breda
Donau; 24,353 inv. (1925), mest katoliker.
Biskopssäte. P:s huvuddel, Altstadt, ligger
på halvön mellan Donau och Inn samt
för-bindes genom broar med stadsdelen Anger
på vänstra Donaustranden och Innstadt på
högra Innstranden. Domen, S:t Stephan, är
en treskeppig basilika, urspr. från 1400-talet.
F. ö. märkas rådhuset (1400-talet) med
museum, f. d. benediktinnunneklostret
Niedern-burg och vallfartskyrkan Mariahilf (ovanför
Innstadt). P. är en livlig transitoort (tysk
och österrikisk tullstation) och ändpunkt för
passagerarångbåtstrafiken på Donau. — Vid
P. låg det rom. ståndlägret Castra Batava.
P:s betydelse växte, sedan det av Bonifatius
gjorts till biskopssäte (739). I P. slöts 1552
ett stilleståndsfördrag mellan kejsar Karl V
och Moritz av Sachsen, genom vilket
fientligheterna i schmalkaldiska kriget inställdes (jfr
Schmalkaldiska förbundet). Ett
furstbiskopsdöme P. blev 1262 riksomedelbart
och sekulariserades 1803; ett nytt
biskops-stift P., lydande under ärkebiskopsdömet
München-Freising, upprättades 1817. —- Litt.:
W. M. Schmid, »P.» (i »Berühmte
Kunststät-ten», 1912) och »Illustrierte Geschichte der
Stadt P.» (1927).
Passavant [-vä’], Johann David, tysk
målare och konstskriftställare (1787—1861).
Studerade i Paris för David och Gros och slöt
sig i Rom till Cornelius och Overbeck. Hans
konstnärliga försök betyda icke mycket; sitt
rykte vann P. som skriftställare. Hans
huvudarbete var »Rafael von Urbino und sein
Vater Giovanni Santi» (3 bd, 1839—58;
utvidgad, fr. uppl. i 2 bd 1860). P. utgav 1860—
64 det alltjämt mycket anlitade
uppslagsverket »Le peintre-graveur» (6 dir). C. R. N.*
Passé, se Passera.
Passeier [pasaFor], alpdal i Sydtyrolen,
ge-nomfluten av Adiges biflod Passer.
Pa’sse kå’rtje (»det heliga fallet»),
vattenfall vid Blackälvens utlopp i Skalka,
Lappland; sedan gammalt utpekat som offerplats.
Passe-partout [pas-parto’], fr.,
huvudnyckel; frikort; fotografiram av papp.
Passepied [paspie’], fr., en fransk runddans
i sln takt och raskt tempo från Ludvig XIV:s
hov, täml. vanlig i dåtidens franska operor
samt i sviten, där den har sin plats mellan
sarabanden och giguen. T. N.
Pa’sser, zool., se S p a r v s 1 ä k t e t.
Passera (fr. passer), gå förbi, gå igenom;
förflyta; gå an, gillas; pressa genom en sil.
— Passerad el. Passé (av fr. passé),
utblommad, vissnad, förbi.
Pa’sseres, Passerif o’r m e s, zool., se
Fåglar och Tättingar.
Pa’ssero [-å], C a p o, Siciliens s. ö. udde,
antikens Promontorium Pachynum.
Passèrvikt, den minsta vikt, som ett
guldmynt måste inneha för att i statskassorna
och i allmänna rörelsen emottagas till
nominella värdet. Jfr M y n t v i k t.
Passeur [-o’r], Stève, fransk dramatiker
(f. 1897). P. har framträtt som en av den
yngsta generationens mest lovande talanger
med intellektuellt betonade lustspel — »La
traversée de Paris ä la nage» (1925), »Pas
encore» (1927) — och i den fräna
kvinno-studien »L’acheteuse» (1930) röjt
Shaw-Ib-senskt handlag med komplicerade
karaktärer i en bestämd social miljö. Kj. S-g.
Passevola’ns (av fr. passe-volants), i äldre
tider i Frankrike namn på karlar, som
uppvisades för mönstring utan att i verkligheten
tillhöra truppen och vilkas sold officerarna
tillägnade sig. P. fick efter hand en
överflyttad betydelse och betecknade i Sverige
huvudsaki. det förhållandet inom armén, att
militärbefälet (kompani-, skvadron- och
batterichefer) åtog sig att mot viss ersättning
anskaffa och underhålla manskapets
persedlar. P. omfattade emellertid i viss
utsträckning även rekryteringen samt remonteringen
och furageringen vid de värvade trupperna.
P. avskaffades 1872—75, varefter all
anskaffning och allt underhåll skett
omedelbart för kronans räkning. —
Mötespas-sevolansavgift erlades 1812—41 av
rust- och rotehållarna med befrielse från
den dem åliggande skyldigheten att
underhålla det indelta manskapet under marscher
och möten. M. B-dt.
Passgång el. Pas s förekommer abnormt
hos flera djur, t. ex. häst och hund, hos
andra, t. ex. elefanter och kameler, normalt och
kännetecknas av att samma sidas fram- och
bakfot flyttas samtidigt. — I p. kan
hästen förflytta sig fortare än i skritt, utan att
hans rörelser bli för en ovan ryttare så
ansträngande som i trav. Detta gjorde, att man
i äldre tider, då samfärdseln mest skedde till
häst, särskilt dresserade s. k. p a s s g å n
g-a r e, som användes i synnerhet av damer.
Passiflöra, Passionsblomma,
företrädesvis tropiskt växtsläkte, typ för fam.
Passifloraceae. Omfattar bortåt 400 arter, de
flesta medelst stamklängen klättrande örter
el. buskar med
spi-ralställda, oftast
handflikiga blad och
vanl. stora, vackert
färgade,
strålfor-miga blommor.
Innanför kronan finns
en bikrona,
bestående av flera
våningar, de nedersta
el. inre ringformiga
skivor, de övre
bildade av tätt
sittande, trådformiga
el. klubblika, vanl.
brokigt färgade
fjäh. Stiften äro
tre, till formen
liknande spikar. Flera
arter odlas för de
vackra blommornas skull, i Sverige t. ex. P.
coerulea (från Sydbrasilien), andra, t. ex. P.
edulis (från Brasilien), för de välsmakande
frukterna (grenadillas). — Den fromma
fantasien har i blomman trott sig se Kristi
pino-redskap: i bikronan törnekronan, i stiften
spikarna o. s. v.; därav namnet
passionsblomma, »Kristi korsblomma». G. M-e.
Pa’ssim, lat., på spridda ställen, strövis.
Passion [-^’n] (av lat. pa’ssio, lidande).
1. Kristi lidande. Jfr Kristusbilder.
2. (Psyk.) Lidelse, en stark, permanent
Passionsblomma,
Passiflöra coerulea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
